Ni säger Bob Dylan, jag säger…

”Oj!”… sen ”Wow!”

Där satt jag i godan ro i paltkoma efter en konferenslunch (ni vet kaffe/fralla, kaffe/frukt, lunch, dessert-tröttheten) och fulsurfar lite grann. Bomben! Chocken! Bob Dylan har fått Nobelpriset i litteratur! Jag fick kämpa emot impulsen att avbryta den oerhört kunniga föreläsaren när hen tolkade juridiska lagformuleringar för oss och skrika just det: ”Bob Dylan har fått Nobelpriset i litteratur!”. Jag satt dock kvar och upprepade istället tyst för mig själv: ”Bob Dylan har fått Nobelpriset i litteratur!”,”Bob Dylan har fått Nobelpriset i litteratur!”.

När jag såg Ebba Witt-Brattströms kommentar, som en kollega så snällt mejlade mig under pågående kurs, så frustfnissade jag – sannolikt högt – där i konferensrummet mitt emellan lagparagraferna.

ebba

Vad känner jag själv för dagens överraskning? Jag tycker det är superkul att Akademien utmanar och vidgar litteraturbegreppet. Jag tycker det är superkul att en låtskrivare kan jämföras med en poet. Vad känner jag för Dylan? Not so much, måste jag erkänna. Jo, jag är medveten (ej kunnig) om hans textkonstnärskap och hans ikoniska aura, men jag vet inte vilket som är störst av de två. I och med dagens utnämning så hoppas jag på det förstnämnda. Och sen kan jag inte låta bli att frustfnissa åt Ebbas kommentar igen.

nobel

Vad vi tycker på Kulturkollo kan du läsa och kanske frustfnissa åt här.

Foto: LiveNation

Norma av Sofi Oksanen

I Oksanens tidigare romaner, såsom Stalins kossor och Utrensningen, är historien i sig en karaktär och är en viktig del och förutsätting för hela berättelsen. Norma är en samtidsskildring, vilket hon tidigare inte velat skriva (hon talade bland annat om detta på Bokmässan). En samtida roman är just samtida – den är intressant här och nu och gäller bara nu. En historisk roman har ett längre liv, men nu kände Oksanen sig redo för att skriva om dagens Helsingfors. En annan nyhet är också att hon valt att ta in magi i historien.

normaNormas hår är magiskt och växer onaturligt fort och påverkas av hennes och omgivningens humör och känslor. Detta är självklart såväl en välsignelse som en förbannelse. Normas mamma Anita har under hela hennes liv hållit detta hemligt för världen. Plötsligt en dag så dör Normas mamma i en tragisk olycka – eller är det självmord eller rent av ett mord? – för att få svar på detta väljer Norma att börja jobba på den frisersalong som Anita jobbade på. Större delen av romanen utspelar sig på eller i nära anslutning till denna salong. Om valet av kuliss berättade Oksanen att en frisersalong är både publik och privat – du ser bara ytan och inte vad som pågår bakom denna kuliss, vilket gör det till en perfekt plats för att förlägga en samtida historia i. Det visar sig dock ganska snabbt att härvan kring denna salong är större och mer invecklad än Norma kunnat ana.

Romanen kommer att handla om hårindustrin (extensions), som är helt oreglerad i världen. Vi vill gärna veta varifrån pälsen kommer som modellerna bär på catwalken, men ifrågasätter inte var håret kommer ifrån. Historien utvecklar sig också till att inkludera surrogatturism – surrogatlagen i Ukraina är den mest liberala i hela världen, vilket lockar fram en mörk marknad. Den handlar om en kriminell organisations ”vardag”, om trafficking, om psykisk sjukdom och om familjehemligheter. Om det blir rörigt? Ja, tyvärr. 

Jag älskar Oksanens sätt att skriva – hennes språk och kärlek för kvinnohistoria. Norma innehåller allt det också, men tyvärr blir bihistorier och det stora persongalleriet för rörigt för mig och hon tappar mig någonstans där i mitten. Inte på något sätt en dålig historia – missförstå mig rätt här – men inte lika stark, lika fängslande som hennes tidigare böcker.

Författarporträtt: Toni Härkönen
Bokomslag: Lotta Kühlhorn

Bokmässan 2016 i retroperspektiv

Så sitter man här en vecka efter och ska försöka sammanfatta Bokmässan 2016. Hur upplever jag mässan så här i retroperspektiv? Vad upplevde jag? Vad såg jag? Vad har stannat kvar? Och det är väl så här det blir en vecka i efterhand; något osammanhängande, något svamligt, något alldeles, alldeles underbart och samtidigt skönt att det är ett års vila innan Bokmässan 2017.

Min personliga höjdpunkt var så klart när jag fick ta foto tillsammans med Sofi Oksanen, men även hennes seminarium med Yukiko Duke var minnesvärt (så klart!). Oksanen i sig har en hypnotisk effekt och Duke är väldigt behaglig att lyssna på. De pratade om hårindustrin som är central i Oksanens senaste roman Norma. Jag hade gått i min enfald och trott att hela den biten var en symbol för all annan suspekt handel i världen, men fick nu under samtalet klart för mig att hårindustrin och dess problematik är en faktiskt företeelse i världen. En industri helt utan restriktioner.

oksanen

Klart minnesvärda var också de event som Kulturkollo anordnade. På torsdagen var det Bokälskarmingel och rummet fylldes snabbt av kaffedrickande gäster, författare och förlagsfolk. Det blev så bra och samtidigt intensivt att jag vid ett tillfälle fick backa långsamt ut ur rummet för att göra en reträtt till mindre folkfyllda korridorer. Det andra eventet var ett feelgood-mingel under lördagen. Även det blev till bredden fullt av bokpratande människor och hela eventet blev en slag av förfest för bokbloggarmiddagen som ägde rum samma kväll. Avslutningsvis hade Kulturkollo ett boksamtal med Kim Thùy på söndagen och trots att jag inte läst något av författaren så blev jag helt betagen av hennes berättarglädje. Vilken underbar människa! Jag bara måste läsa hennes böcker!

kim

Bokmässan i sig har haft ett härligt (om än intensivt) flow. Jag har fått till ett lagom blandning mellan seminarier, kulturkollo-bemanning och sociala bubbel-samtal (känns så himla vuxet och Falcon Crestigt att ta ett glas bubbel i dagsljus, men det är ju bara jag…).

Jag har också lyssnat på fler seminarier än vad jag brukar, vilket känns befriande. Bland annat lyssnade jag på ett intressant samtal mellan Alex Gino, Sara Lövenstam och Ulrika Westerlund som handlade om HBTQ (mest om T:t) i barnlitteratur och ett samtal där Mats Strandberg och Jonathan Stroud diskuterade skillnaden mellan terror och horror, med hjälp av moderator (underbara!) Lotta Olsson. Jag lyssnade också på Madeleine Hessérus, Åsa Avdic, David Norlin och moderator Jessica Schiefauer när de pratade om vad det är som är så intressant med att måla upp mörka världar genom dystopier och varför de valde att skriva just dystopier. Vad såg jag mer? Jo, den livsfarliga litteraturen och den livliga fantasin med Kristoffer Leandoer, Klas Östergren, Therese Bohman modererat av Åsa Beckman (uppställningen där va!) där de bland annat berättade om litteratur som förändrat eller väckt något ”farligt” hos dem och såväl Lolita, undangömda porrtidningar, Sidney Sheldons böcker som Beskows Landet ingenstans (antar att det är Resan till landet Längesen som åsyftas) lyftes.

Ett osammanhängande inlägg om bokmässan får väl avslutas med vad jag köpte eller rättare sagt vad bar jag med mig hem från mässan (fotokvaliteten har allt annat att önska, men en orkar ju inte bättre än så här en vecka i efterhand).

kopt

Hösten har bara en bra sak och det är höstutgivningen

och Bokmässan förstås, men den hör liksom till. Äntligen har jag bläddrat, googlat, post-it-attackerat, valt in, valt ut och fått samman en nyfiken-på-höstlista. Har jag missat någon uppenbar så skrik gärna till i kommentarsfältet.

AUGUSTI

Tio lektioner i manlighet av David Qviström (Brombergs)
Skuggans årstid av Léonora Miano (Celanders förlag)
Daisy in chains av Sharon Bolton (Modernista)
Entry island av Peter May (Modernista)
Flickan med gåvorna av M.R. Carey (Ordfront)
Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med av Johanna Nilsson (Rabén&sjögren)

Va?! Vad säger ni – har det redan varit augusti?!

SEPTEMBER

Se mörkret av Elizabeth Hand (Constant reader) Peppen!
Paradise av Nanna Johansson (Albert Bonnier förlag)
Norma av Sofi Oksanen (Albert Bonnier förlag) Peppen!
Det gulliga pojkslemmot av David Wiberg (Atlas)
Jag vet var du bor av Clarie Kendal (Bazar)
En nästan sann historia av Mattias Edvardsson (Forum)
Den frystorkade brudgummen av Margaret Atwood (Norstedts) Åh min första Atwood!
Miira av Eija Hetekivi Olsson (Norstedts) Nyordfantast!
Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson (Lilla piratförlaget)
Änkan av Fiona Barton (Massolit)

OKTOBER

Ensam kvar av Alexandra Oliva (Albert Bonnier förlag)
Rök av Dan Vyleta (Albert Bonnier förlag)
En droppe midnatt av Jason Diakité (Albert Bonnier förlag)
Tills det dödar oss av Kate Tempest (Brombergs)
Gud hjälpe barnet av Toni Morrison (Forum) Peppen!
Please kill me – den ocensurerade historien om punken av McNeil och McCain (Modernista) Pepp-peppen!
Mannen som lekte med dockor av Magnus Jonsson (Modernista)
Argonauterna av Maggie Nelson (Modernista)
Hennes nya namn av Elena Farrante (Norstedts) Fast en kanske ska läsa del ett först, eller?!
Oktober är den kallaste månaden av Christoffer Carlsson (Lilla piratförlaget)

DECEMBER

Familjen som exploderade av Åsa Moberg (Constant reader)

Litteraturkvalster & småtankar jubilerar!

jubileumPå dagen för tre år sedan sjösattes Litteraturkvalster & småtankar. Från början en ganska anonym blogg där endast ett fåtal i min omgivning visste att den fanns (idag är jag inte fullt så hemlighetsfull och/eller anonym). Den har varit – och är – en viktig del i mitt mående och har hjälpt mig att våga ta steget utanför bekvämlighetszonen och att ta upp kampen mot min inre prestationsprinsessa. Inte minst har bokbloggarvärlden varit oerhört välkomnande och inkluderande, vilket är fantastiskt. Tänk så många vänner jag fått under dessa tre år!

Det här året har jag också skrivit på Kulturkollo, vilket möjligen har påverkat min publiceringstakt men jag hoppas att de båda bloggarna berikar varandra och tillsammans får skapa en helhet över mitt bloggande. Tid, engagemang och läslust kontra skrivlust påverkar naturligtvis där jag tidvis har haft svårt med läsningen blir självklart bloggande påverkat. Balans är alltid svårt tydligen.

Jag är glad att du finns Litteraturkvalster & småtankar – jag är glad att du överlevt i tre år – jag är glad att ni läser och förhoppningsvis fortsätter göra så. Tack!

Foto: Celebrate 6 av Amanda Tipton (CC BY-NC-ND 2.0)

S e m e s t e r m o o d

Du vet när du äntligen kommer in i semstermood och du läser, men orkar inte blogga om det? Jag tror jag är där. Den enda kraftansträngningen jag behöver göra är att tänka ut vilken bok jag ska läsa härnäst.

DSC02082Foto: ”DSC02082” av Meg Stewart

 

Topp tio tisdag (30 juni 2015)

En liten lista så här på en tisdag och junis sista dag. Topp tio av lästa böcker under 2015 – d.v.s. halvårskontroll (utan inbördes ordning bör jag tillägga):

Nelson, Jandy: Jag ger dig solen, Gilla böcker (2014)
Tvillingarna Jude och Noah är väldigt olika som person, men har ändå en särdeles förmåga att förstå varandra, näst intill telepatisk. Familjen drabbas dock av en svår tragedi och hela världen tycks gå sönder. Så även bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig. Boken handlar om sorg, men också om kärlek, lika många delar syskonkärlek som syskonrivalitet och om hur konsten kan gömma hela livet.
Läs mer här.

Uusma, Bea: Expeditionen – Min kärlekshistoria, Norstedts (2014)
Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad Andréexpeditionens medlemmar åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött. Jag är ingen fackboksläsare, men något gör att jag totalt sugs in i Bea Uusmas berättelse. Uusmas passion lyser igenom i varje stavelse i Expeditionen. Du dras därför själv med i historien och du kan känna spänningen vibrera mellan raderna och du vill verkligen veta hur det hela slutar (eller rättare sagt varför).
Läs mer här

Clement, Jennifer: En bön för de stulna, Albert Bonnier förlag (2015)
En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver. Detta liv! Dessa arma kvinnor! Clement har inte bara en viktig historia att dela med oss utan gör det med ett fantastiskt språk och ett talande bildspråk 
Läs mer här.

Winterson, Jeanette: Skymningsporten, Wahlström & Widstrand (2015)
Lancashire, år 1612Kung James I sitter vid makten, och han har givit order om att rensa England från katoliker, häxor och andra oliktänkande grupper. Du får här följa flera olika personer som på ett eller annat sätt har att göra med ett möte som äger rum under långfredagen då tretton personer samlas till ett hemligt möte vid Pendel Hill. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Varför samlades tretton stycken lagom till långfredagen? Den är mörk  och tragisk men Wintersons språk gör det omöjligt att lägga den ifrån sig. Lär mer här.

Alire Sáenz, Benjamin: Livets outgrundliga mysterier, Gilla böcker (2015)
Tillsammans söker Aristolele och Dante svar på livets outgrundliga mysterier – om att stå med en fot i barndomen och en annan i gränslandet mot vuxenvärlden, om att söka sig själv, vänskap och om kärlek. Den handlar också om föräldraskap och om familjerelationer och om att växa upp i ett mexikansk-amerikanskt medelklasshem under 80-talet. Läs mer här.

TTT

Abbott, Megan: Om du vågar, Bokfabriken (2015)
Om du vågar handlar om makt, vänskap och tonårig destruktivitet och Abbott skriver med ett språk som, likt coachens dragningskraft, suger dig in. Hon visar hur gränsen mellan fantasi och verklighet sakta suddas ut och hur hård verkligheten kan kännas för ett gäng tonåringar och vad som ruvar under lager av solpuder, glittriga ögonlock och pom poms. Läs mer här.

Fowler, Joy Karen: Vi är alla helt utom oss, Lavender Lit (2015)
Rosemarys älskade syster är försvunnen, brodern lever på flykt, hennes föräldrar flyttar från hus till hus, som att de försöker komma bort från ett förflutet. Själv har hon emellanåt svårt att förstå sin omgivning, och den henne. Systerns försvinnande har satt djupa spår hos hela familjen och allra mest hos Rosemary. Vad är det som har hänt? Läs mer här.

Bergfeldt Carina: Sju dagar kvar att leva, Norstedts (2015)
Jag blev totalt uppslukad av såväl Bergfeldts berättande och målande text och Karin Bergquists inläsning. Boken och ödena som målas upp i den vill inte släppa mig och jag funderar mycket på alla människor som berörs och påverkas av dödsstraffet. Du får möta Vaughn Ross, som i tio års tid väntat på verkställandet av sitt dödsstraff och som nu bara har sju dagar kvar i livet. Du får dessutom bland annat möta en fängelsepräst som valt att viga sitt liv att följa de dödsdömda till sista andetaget, fängelsedirektören som hatar dödsstraff men ändå valt att arbeta med det, offrens anhöriga och polismannen som lovat en anhörig att vara med när mannen som mördade hans bror dör av en giftinjektion. Läs mer här.

Stedman, M.L.: Fyren mellan haven, Massolit (2014)
En dag spolas det upp en båt på ön och i den finner paret en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Gränsen mellan sanning och lögn – mellan rätt och fel – suddas ut. Först när de återvänder till fastlandet går det upp för paret vilken skada deras beslut har drabbat andra. Läs mer här.

May, Peter: Lewismannen, Modernista (2014)
Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra. Lär mer här.