Verklighet, overklighet, fiktion och fantasi

Bilden ovan är väldigt talande för veckans tema på Kulturkollo, där jag är general/chef/drottning [insert valfritt ord av hög rang]. Fotografiet ingår i en bildserie som senare har kommit att kallas Cottingley Fairies (Cottingley-älvorna). Fotografierna, som togs under sent 1910-tal, togs av de båda kusinerna Elsie Wright och Frances Griffiths (10 och 16 år gamla) och föreställer dansande älvor och gårdstomtar. Bilderna troddes då vara bevis för att älvor existerar, vilket Frances Griffiths kom att hävda ända till sin död. Detta visar också på ett tidigt exempel på lyckad fotomontage då det tog drygt sextio år innan man fann originalbilderna på älvorna och tomtarna i Princess Mary’s Gift Book’ av Claude A. Shepperson från 1915. Det tog dock ännu ett tag innan de båda kusinerna erkände att fotografierna var fejk, vilket gjordes först 1981 i en intervju för en tidskrift. De hade helt enkelt klippt ut bilderna och poserat med dem.

Under veckan på Kulturkollo kommer vi att röra oss i gränslandet mellan verklighet och overklighet, mellan fiktion och fantasi. Föredrar du det ena framför de andra? Eller vill du vara i båda?

För mig tog det många, många år av läsande innan jag konstaterade att det som gör skillnad är inte om boken är realistisk eller inte utan hur den är författad – hur trovärdig den är. Jag vägrade länge alla slag av magi, skräck eller andra inslag av overkligheten. Är boken eller filmen trovärdig i sin framställning, om det magiska eller overkliga blir som en naturlig del av historien och inte blir själva historien, så köper jag det.

Annonser

Hur är det möjligt?!

Enligt Goodreads så återfinns Cormac McCarthys Vägen som en av flera böcker med epitet: ”20 Books You Loved, But Everyone You Know Hated”. Listan fick de fram genom att via ett par väl kända sociala mediekanaler fråga sina följare om det finns någon bok som de älskade men som alla de känner hatade? [dramatisk konstpaus] C o r m a c M c C a r t h y s V ä g e n... Är det möjligt?! Kan verkligen, v e r k l i g e n, Vägen platsa på denna lista?!

Jag måste nog lägga mig ner en stund och andas i påse.

2013-06-19 19.41.15

Konsten att hitta rätt stöd

Böckerna ligger bokstavligen i högar igen och vi måste fundera på om och hur vi ska få plats med fler bokhyllor i vårt lilla hus. Ska det vara öppna hyllor eller bokskåp? I vilket rum får de plats? Ska vi ta bort något annat? Vi ska väl inte behöva rensa bort böcker?! Besluten är svåra. Så man börjar ju med det väsentligaste först: bokstöd. Håller du muspekaren över aktuell bild får du upp en länk till inköpsstället. Får villigt erkänna att jag sannolikt fastnar för det sista enkla, men det är kul att i alla fall titta på de andra.

I väntans tider

Här sitter jag och surar. Det är klart jag vill läsa Justin Cronins avslutande del i The Passage Trilogy, men det dröjer ju så f a s a n s f u l l t länge. Publiceringsdatum flyttas hela tiden fram och i skrivande stund står det den 22 oktober 2015 på Goodreads. Sen får ju en vänta på den svenska översättningen. Om man söker nätet så låter det som att en filmatisering kan vara på gång och enligt obekräftade källor kan det vara Ridley Scott som producerar och Matt Reeves (bl.a. Let me in) som regisserar. Men jag väntar på del tre jag.

4353256556_5063dd0842_bFoto: ”Waiting” av Tom Woodward (CC BY-NC 2.0)

 

Att ha huvudet under armen har sina fördelar

Det är på gott och ont som jag ibland gör saker utan att komma ihåg det. Jag var väl medveten om att jag ”slant” på Köp-knappen, men kunde inte för mitt liv komma ihåg vad jag köpt. Idag kom paketet och jag höll nästan på att göra en s.k. unboxing-video, men jag besparar er ifrån den. Jag förstår att ögonblicket inte är så himlans spännande för er.

DSC_0928

Jag trodde jag köpt Systerland, men det hade jag tydligen inte. En fin blandning av böcker blev det och evigt höga att-läsa-högen blev med ens ännu högre.

IMG_20140822_141737

Den svenska översättningen av Ull har jag väntat på länge (sen Feuerzeug kallade den ”Riktigt dunderbäst dystopostapokalyps”). Sofi Oksanens När duvorna försvann har jag svårt att förstå att den förblivit oläst (vilket jag snart hoppas åtgärda) och De utvalda var ett rent spontanköp då de hade lagerrensning.

Att vila i trygg okunskap om barndomsfavoriterna

Virginia Andrews Vindsträdgården har tydligen filmatiserats igen. Eller så himla aktuellt är inte denna nyhet. Den hade tydligen premiär i januari. Mitt elvaåriga jag ä l s k a d e boken när det en gång begav sig (närmare bestämt 1986). Jag är dock totalt ointresserad av att läsa om den och låter mig vila i trygg okunskap om hur välskriven (eller inte) den egentligen är.

Många var vi, sjuttiotalister, som slukades av historien om de fyra syskonen Chris, Cathy, Carrie och Cory, som låstes in på vinden av en något sadistisk mormor. Så mycket mer än så minns jag inte.