När Vanessa Sprinoras Samtycket publicerades i Frankrike i början av 2020 blev det skandal. Boken kan ses som en ilsken uppgörelse och som en personlig försoning för författarens del.

I boken kallar sig Springora sig själv för V och den 50-årige författaren G, som i verkligheten heter Gabriel Matzneff. Den då blott fjortonåriga V blir förförd av den mycket äldre G. Ett minst sagt osunt förhållande. V blir förälskad inte bara i mannen utan i tanken om honom. Han, en hyllad författare och hon, en romantisk litteraturälskare.

Det är så jävla mycket fel i den här historien att jag har svårt att formulera mig och hålla mig ifrån de värst värdeladdade orden. Inte nog med att denna pedofil lockade denna unga flicka till sig. Han gjorde också att hela hennes liv blev hans – hon slutar gå i skolan, tar avstånd ifrån sina vänner och familj. Därutöver – därutöver – är det ingen som reagerar – inte ens hennes egen mor.

Man kan lätt tro att detta var något som skedde helt i det fördolda. Man kan tro det. Men den här Matzneff är känd för sina självbiografiska böcker, som inkluderar sexuella förhållande med minderåriga flickor och pojkar.

Titeln hänvisar såväl till V:s samtycke som till den närmsta omgivningen som till den kulturella värld där detta inte var något som någon reagerade emot. Springora menar idag att hon visserligen gav sitt samtycke som fjortonåring, men hur hon idag – genom den vuxnes ögon – kan förstå att ett samtycke kan inte ett barn ge – det är framtvingat. Modern gav också sitt samtycke. Den kulturella eliten i Frankrike gav också sitt samtycke. Jag såg ett klipp från ett franskt litteraturprogram där de helt öppet diskuterade Matzneffs övergrepp på barn och endast en person sa något (som tydligen därefter blev utfryst i denna kulturella sfär).

V lyckas att ta sig ut ur förhållandet något år senare, men övergreppen har fortsatt upp i vuxen ålder. Matzneff har fortsatt skildra deras relation i sina böcker och har till och med publicerat brev som hon skickade till honom som fjortonåring. Genom detta föddes till slut tanken om att skriva en egen bok. En bok där hon berättar sin historia och befäster den svart på vitt på sidorna. En uppgörelse med det som hon blivit utsatt för och en försoning med att hon inte har någon skuld i detta.

Författarporträtt: V.Springora©JFPAGA
Bokomslag: Annika Lyth

2 reaktioner till “Samtycket av Vanessa Springora

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s