#bokryggspoesimedkulturkollo

Detta är ett inlägg i Kulturkollos bloggstafett: Bokryggspoesi, som är en del i temat ”Lyrik och längtan”. Nu är det min tur att vara bokryggspoet. Håll till godo! Tre högar. Tre dikter. Ett geni. [nåja]

Den första kan vi kalla: Förtröstan [för pretto?]

Kanske är det allt du behöver veta
Den bästa dagen är en dag av törst
De blåaste ögon
Tankar mellan hjärtslag
De Små Tingens Gud

Den andra väljer vi att kalla: Lyrik och längtan [ha! där fick jag till det]

Det står ett rum här och väntar på dig…
Tiden går så långsamt när man tittar på den
Själens osaliga längtan

Avslutningsvis ett poem som heter Ambivalent:

Kyss mig först
Alltför nära
Spelar död
Kommer aldrig mer igen
Gör mig levande igen
Gå din väg men stanna
PS: Jag älskar dig! 

Jag lämnar härmed över stafettpinnen till  Carolina läser

Tärningen är kastad. Eller böckerna. I hög.

I skrivande stund drar bloggstafetten #bokryggspoesimedkulturkollo igång och 21 bokryggspoeter har anmält sig och sitter redo att publicera sina alster. Det ska bli spännande att följa hur vi tillsammans strösslar kärleksord, nonsensord, ångestord, ilskeord och randomord över internet. Förhoppningsvis är det fler än bokbloggarna som vill delta – kolla #bokryggspoesimedkulturkollo på Twitter, Facebook och Instrgram och se om du finner något.

Mitt inlägg kommer kl 16.30 och där är det inte mycket tanke bakom bokryggarna, men kul ändå. Ni hänger väl med?

kl 9.00   Kulturkollo
kl 9.30   Romeo and Juliet
kl 10.00 What You Readin?
kl 10.30 Yllet yrar
kl 11.00 enligt O
kl 11.30 Bloggbohemen
kl 12.00 Den läsande kaninen
kl 12.30 Mias vardagsrum
kl 13.00 Läsresan
kl 13.30 Fiktiviteter
kl 14.00 the road so far
kl 14.30 Och dagarna går
kl 15.00 Som ett sandkorn
kl 15.30 Gärdsmygen
kl 16.00 Vargnatts bokhylla
kl 16.30 Litteraturkvalster & småtankar
kl 17.00 Carolina läser
kl 17.30 Pappersfågelns boktips & skrivande
kl 18.00 Läsmys med kultursnack
kl 18.30 I regnet
kl 19.00 Kulturkollo

Att tonsätta lyrik och längtan

Lyrik, låttexter och musik ligger i många fall väldigt nära varandra. Mitt trettonåriga jag satt i tonårsrummet och skrev av låttexter, citat, dikter och visdomsord från diverse gratistidningar från ungdomsmottagningen och nålade, till mina föräldrars fasa, sönder min tapet med oändliga (nåja!) kollage av ord, urklipp och en och annan tonårsplansch. Såväl Lagerkvist som Imperiet hamnade på väggen i skön kontrast mot klassikerna som: ”mister du en står tusen dig åter”. Lyrik och längtan är veckans tema på Kulturkollo och jag blir så smått mitt trettonåriga jag igen då jag botaniserar i gamla anteckningsböcker och lådor innehållande allehanda tonårsångest.

Det är inte helt ovanligt att musiker tolkar dikter av olika lyriker. Jag har tidigare skrivit ett kort inlägg om hur jag fann Gustav Fröding först när Mando Diao tolkade hans dikter. Nedan följer en scrollbar låtlista på andra tonsatta dikter från olika lyriker:

 

2013 fick Babels tittare vara med och rösta fram den Bästa musiktlyriken och Annika Norlins (under artistnamnet Säkert) Isarna utsågs till vinnare. Missa inte gårdagens intervju med henne på Kulturkollo!

Avslutningsvis en tolkning av Ferlin som Imperiet och Joakim Thåström har gjort, men den gick inte att finna på Spotify så håll till godo med en ljudsatt stillbild från youtube:

Döden och trösten

Döden är oundviklig och livet förgängligt. Det är ett tungt tema denna vecka på Kulturkollo och jag ska villigt erkänna att jag är extremt obekväm när jag närmar mig ämnet. Veckans utmaning handlar om att på olika sätt söka tröst i kulturen. Inget kan väl lugna eller spegla en själ som musik, eller? Ibland kan den ge tröst och ibland gestalta det man känner.

Anna Ternheim – Shoreline

Christian Kjellvander – Poppies and Peonies

Damien Rice – Rootless Tree

The Smashing Pumpkins – To Sheila

Om sanningen ska fram så söker jag nog sällan just tröst i kultur. Jag använder mig snarare den som ett sätt att spegla och uttrycka det jag känner. Ett tidigare inlägg på Kulturkollo har handlat just om det; min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen och hur lyrik kan vara den perfekta spegeln. Lyrik och musik, vilka är ganska lika i sitt utförande. Men är jag ute efter en förlösande fulgråt så ska man inte förringa ett avsnitt eller två av Grey’s Anatomy (går på det varendaste gång).

Det är jag som kom hem till dig

Nina Hemmingsson är främst känd för sina brutala och ironiska, för att inte säga cyniska, serier men kom under föregående år ut med en diktsamling: Det var jag som kom hem till dig. Detta är något annat. En mer återhållsam Hemmingsson. Inte mindre känslofylld, men kanske mer av en knyta-näven-i-fickan-ilska än de utåtagerande kvinnorna i serierna.

  

Samlingens dikter visar resan från barndomen in i vuxenlivet. Jag skulle ljuga om jag påstår mig förstå alla dikter. Det är emellanåt ett till synes slumpmässigt sammansatt ord och satser – ögonblicksbilder som pusslas samman till en helhet. Men inte behöver man förstå lyrik alla gånger. Jag behöver inte förstå konstnärens alla penseldrag för att ändå kunna uppskatta helheten.

Läs mer om Jag är din flickvän nu och I mina vackra ögon här.

Bästa musiklyriken 2013

Vill du vara med och rösta fram Bästa musiklyriken? Det har du möjlighet att göra fram till den 5 maj (på söndag) via Babels hemsida. Där kan lyssna och rösta på finalisterna som är inlästa av skådespelaren Pablo Leiva Wenger. Du kan även här läsa de fina motiveringarna som tillhör bidragen.

Här kan du lyssna på originalen:

Kyss mig lycklig

Sofia Rapp Johanssons Kyss mig lycklig (2012) är en tämligen annorlunda bok. Annorlunda på ett bra sätt. Texten är svår att genrebestämma då den är en blandning mellan roman och lyrik. En roman skriven på lyrik helt enkelt. Det är mycket svärta, vemod och smärta. Men också kärlek och korta men intensiva ögonblick av lycka.

Jag skulle hellre ha lagt mej ner och smakat döden

Jag skulle lagt min hand

på din hud

och följt dina konturer du är så tjusig du gör mej knäsvag

jag svär att jag dör för dej

Om du bara ber mej

Livet rusar i Fija. Och droger. Mycket droger. Livet handlar om att hitta någonstans att sova, något att äta och kärleken. Kärleken till honom och kärleken till drogerna.

Språket är en utmaning. En fantastisk sådan enligt mig, men den passar nog inte alla. Lite känsla för lyrik måste du nog ha för att ta dig igenom romanen. Orden flödar utan punkt och du sveps bara med. Lyriska stycken av kärlek varvas med journalanteckningar från psyket, polisen och akutmottagningar.

Mitt i all tragedi, mitt i psykbryten, i skenande drogrus, i överdoser, psykoser och hemlösa vrår så är det en kärlekshistoria. Och mitt i all svärta lyser Kyss mig lycklig av ljus.

Älskling om du skär av min pulsåder ska jag älska dej till döden

Att tonsätta orden

Det är fascinerande att se hur ord får nytt liv, hittar nya vägar och ny publik. Litteraturen blir på så vis tidlös och gränslös. Jag talar om tonsatt lyrik. Jag har tyvärr inget förhållande alls till Gustav Fröding, men har börjat att bli smått förälskad. Tack vare Mando Diao.

Ett annat exempel är Loney Dears D major, som är en tonsatt dikt (C-dur) av Tomas Tranströmer och översatt av Robin Fulton. Fantastisk!

I skuggan av det magiska tretalet måste jag medge att jag inte hittade ett tredje klipp (av bra kvalité) att lägga in, men jag har funnit en spellista som Måna Degerman har satt samman: Tonsatta dikter

Lagerkvist – my perfect match

På tal om fysisk litteratur. Som sextonåring, fylld till bredden med tonårsångest, hittade jag Lagerkvists diktsamling Ångest från 1916. Det var en ”perfect match” så att säga. Jag vältrade mig litterärt i blod, svärta och tröstlöshet. Det var köttiga sår. Det var blodiga fåglar. Det var rivande ångest. Det var jag.

Andra fann Morrissey. Eller Kent. Jag fann Lagerkvist.