Redan halvår?! *dammar av statistiken*

Det är något som säger mig* att det är halvlek i läsåret. Månne dags att ta en titt på statistiken [insert valfritt hyllningsuttryck]. För till protokollet: enstaka noveller ingår inte i statistiken samt tegelstenen jag läser just nu.

Stenhårda siffror:
Antal slutförda böcker: 42 st
Antal påbörjade men inte slutförda: 2 st
Antal lästa sidor: 11684 st
Antal läsutmaningar: 3 st
Antal uppfyllda läsutmaningar: 0 [insert valfritt uttryck av förvåning]

Genre:
Fakta: 3 st
Biografier: 2 st
Fantasy: 3 st
Fiktion: 22 st
Autofiktion: 5 st
Science fiction: 3 st
Seriealbum: 2 st
Novellsamlingar: 2 st

Kommentar:
Så otroligt förvånande att jag inte har slutfört en endast läsutmaning. Verkligen. Not. Det är min självuppfyllande litterära profetia – min egen läsapokalyps. Jag skulle aldrig. Jag säger a l d r i g skrivit upp det afrikanska lästemat. I annat fall är jag tämligen nöjd med statistiken.
.
.
.
.
.

*antingen är det för att det dröser in halvårsrapporter i bloggvärlden eller är det
ren intuition.

 

Fetischar mig lite i statistiken

Jag tänkte att jag skulle låta bli med tanke på att veckans inlägg vältrar sig i, ja rent av frossar i, 2012. Men jag blev nyfiken när Bokbabbel la upp sin statistik. Hur läser jag ur ett genusperspektiv? Jag fick helt enkelt börja räkna. Så här ser mina något mer blygsamma siffror ut:

Antal lästa böcker: 55 st
Alla är lästa på svenska

27 st är författade av män
27 st av kvinnor
1 st av blandad sort, d.v.s. både av en man och en kvinna

Jämnare kan det knappats bli.

Ur ett globalt författarperspektiv fördelar sig dessa 55 enligt följande:

Sverige	12
Europa	12
Nordamerika	22
Oceanien	1
Afrika	6
Asien	2
Sydamerika	0
Antarktis	0

Jag blir särskilt nöjd med att jag läst flertalet böcker av afrikanska författare. Något mindre nöjd blev jag med att jag inte läst någon från Sydamerika. Sist men inte minst blev jag förvånad över att jag läser så många nordamerikanska författare.

Så nu fick jag för tillfället tillfredsställt min fetisch för att kategorisera, organisera och lista. Tillbaka till 2013 igen.

Listningen av 2012 års bästa böcker fortsätter några dagar till. Se menyn till höger.

Gillar att ogilla och gillar att gilla

Det är ganska tyst om mig för tillfället. Jag rotar runt. Skrotar lite. Sorterar tankar. Kategoriserar. Försöker mota hösten ur sinnet. Jag läser. Och på tal om det så är huvudpersonen i Mörka platser härligt sarkastisk och ett fantastiskt exemplar av den ironiska generationen, d.v.s. sjuttiotalist. Jag gillar. Jag gillar att inte gilla henne. Om ni förstår vad jag menar?!

Jag hittar ingen läsvänlig övergång här så jag byter helt enkelt ämne så här mitt i. Med risk för att exponera min okunskap och månne vara den endaste i hela världen som inte har hört talas om denna tidigare skulle jag vilja tipsa om en app (modernt jag vet!) som jag gillar att gilla. Den heter Axiell my library och du får helt enkelt tillgång till ditt bibliotek, dina lån, skulder (jomenvisst) och reservationer via mobilen. Det enda jag saknar är påminnelse på sena böcker. Det skulle helt klart tina upp det smått frostiga förhållandet jag har till bibliotekstanken då det är just där ”skon klämmer” – att lämna tillbaka böckerna i tid och undvika skuldberg hos det lokala biblioteket. (Och undvika att springa kulturellt gatlopp in och behöva huka sig för attackbibliotekarier).

Till hälften hunnen…

in i Vi måste prata om Kevin så måste jag prata lite om Kevins föräldrar. Det är sällan jag känner sådan avsky och kliande irritation över en huvudperson som jag gör inför Eva Khatchadourian. Och för all del mot hennes frånvarande make också. Om jag kunde hoppat in och ruskat om dem. Bara lite grann.

Det är otroligt hur en bok kan engagera och väcka känslor. Såväl positiva som negativa. Härligt! Ska bli spännande att läsa sista halvan av boken.

Lägesrapport Världen

En gång för länge länge sedan. Eller nej. För snart tre månader sedan skrev jag ett inlägg om eventuella och kommande projekt. Jag beskrev kortfattat hur jag under djupt (!) nattgrubbleri kom med den lysande idén att jag ville läsa böcker från alla världsdelar. Lästema Världen föddes.

Nu ska jag villigt erkänna att jag inte har gått och grunnat på det här. Inte alls i ärlighetens namn. Tiden är dock mogen för en lägesrapport, för att se hur projektet flyter på (trots utebliven planering och djupare tänk).

Läget är enligt följande:

Afrika 

• Adichie, Chimamanda Ngozi: En halv gul sol, Albert Bonnier Förlag (2007)
• Taïa, Abdellah: Ett arabiskt vemod, Elisabeth Grate Bokförlag (2012)
• Gappah, Petina: Sorgesång för Easterly, Albert Bonnier Förlag (2010)

Asien                                              

• Keret, Etgar: Åtta procent av ingenting, Bastion (2009)

Europa                                            

• Avallone, Silvia: Stål, Natur & kultur (2012)
• Mercier, Éléonore: Han bara slog och slog, Elisabeth Grate Bokförlag (2011)

Nordamerika                                

• Waldman, Amy: Paradisträdgården, Albert Bonnier Förlag (2012)
• McCarthy, Cormac: No country for old men, Albert Bonnier Förlag (2009)

Oceanien                                       

• Marchetta, Melina: Jellicoe Road, X publishing (2012)

Sydamerika 

Antarktis 

Om jag ska ro det här i land, så måste jag troligen tänka lite mer. Och ta hjälp. Det är inte så att det vimlar av författare från Antarktis i undertecknads medvetande. Jag anar att det inte finns några författare alls från Antarktis då det inte finns några fasta invånare där(!). Sånt här kanske man (läs: jag) skulle ha kollat upp innan man (läs: jag) tyckte att idén var lysande?!

Det skulle inte heller skada med fler alternativ på sydamerikanska författare då jag spontant tänker på Gabriel García Márquez och Isabel Allende, men vidgar gärna de litterära vyerna något. Förslag mottages villigt.

Till synes är jag på god väg att nå hela vägen fram, men det kan vara så att det står och faller med Antarktis.

Inte visste jag att jag gillade det här

Inte visste jag att jag gillade dystopiska apokalypsböcker och finner det fullständigt normalt att det finns blodtörstande och självlysande vampyrer som hoppar runt bland trädtoppparna (och inte av den blek-snygga-med-diskreta-fina-huggtänder-sorten utan bärsärkande tuggmonster som sliter människor i stycken på ett par sekunder). Inte visst jag att jag kunde fnitterrysa i skräckblandad förtjusning av: ”[…] medan han var med om en helt ny upplevelse, nämligen hur det kändes att bli sliten i stycken”. Jo visst är ju Vägen en av mina absoluta största läsupplevelser och jo visst hade jag sträckläst Hungerspelen. Det närmsta jag kommit vampyrer var Twilight och de ligger inte riktigt i samma liga som de här. Inte i närheten. Men jag gillar´t! Jag vill dock fortfarande hävda: jag vill inte se det på film! Jag läser om dem!

Nu måste jag fortsätta läsa.