Att förändra världen med en bild

Idag är det min tur att publicera ett inlägg på Kulturkollo under temat ”Att förändra världen”. Det finns många exempel på litteratur som förändrat världen, men jag vill lyfta fram ”hur en bild – ett fotografi kan förändra en händelse, ett utfall, en opinion – hur en bild kan förändra en hel värld.”

Gå gärna in och läs mer. 

Verklighet, overklighet, fiktion och fantasi

Bilden ovan är väldigt talande för veckans tema på Kulturkollo, där jag är general/chef/drottning [insert valfritt ord av hög rang]. Fotografiet ingår i en bildserie som senare har kommit att kallas Cottingley Fairies (Cottingley-älvorna). Fotografierna, som togs under sent 1910-tal, togs av de båda kusinerna Elsie Wright och Frances Griffiths (10 och 16 år gamla) och föreställer dansande älvor och gårdstomtar. Bilderna troddes då vara bevis för att älvor existerar, vilket Frances Griffiths kom att hävda ända till sin död. Detta visar också på ett tidigt exempel på lyckad fotomontage då det tog drygt sextio år innan man fann originalbilderna på älvorna och tomtarna i Princess Mary’s Gift Book’ av Claude A. Shepperson från 1915. Det tog dock ännu ett tag innan de båda kusinerna erkände att fotografierna var fejk, vilket gjordes först 1981 i en intervju för en tidskrift. De hade helt enkelt klippt ut bilderna och poserat med dem.

Under veckan på Kulturkollo kommer vi att röra oss i gränslandet mellan verklighet och overklighet, mellan fiktion och fantasi. Föredrar du det ena framför de andra? Eller vill du vara i båda?

För mig tog det många, många år av läsande innan jag konstaterade att det som gör skillnad är inte om boken är realistisk eller inte utan hur den är författad – hur trovärdig den är. Jag vägrade länge alla slag av magi, skräck eller andra inslag av overkligheten. Är boken eller filmen trovärdig i sin framställning, om det magiska eller overkliga blir som en naturlig del av historien och inte blir själva historien, så köper jag det.

Hittar jag mig själv i mörkret?

Veckans tema på kollot handlar om Mörkt och kargt där Ulrica är general för veckan. Tanken som Ulrica hade med temat var egentligen miljö, men mina tankar började cirkulera kring det fiktiva mörkret. Och det är väl en stor behållning med våra teman – vi får fritt tolka temat som vi vill. Så jag gick inåt. Det inre landskapet.

Jag brukar titulera mig själv – dels med en glimt i ögat och dels med ett uns allvar – som eländesläsare. Jag läser gärna diskbänksrealism, jag läser gärna om människor som far illa, som är vilsna och om psykisk ohälsa. Emellanåt sväljer jag också spänningslitteratur och en och annan som kategoriseras som skräcklitteratur. Hur som haver – i min läsning så är jag mest i mörkret, vilket är väldigt intressant att finurla kring. Vad är det som lockar?

Som den extrema känslomänniska jag är så pendlar jag mellan fnittrig livsglädje till avgrundsdjupt mörker. Ibland så fort att jag knappt hänger med själv. Vore det inte bättre för mig att läsa rosaskrimrande kärleksromaner eller fluffig feelgood?

Kan det vara så – som jag resonerar i gårdagens inlägg på kollot ”Vad lockar i mörkret?” – att jag använder litteraturen såväl som terapeutisk igenkänning som ”face my fear”. Kan jag i läsningen – i mörkret – hitta mig själv?

Abibliophobia* i sitt esse

Det något romantiserade minnet av att stå i kö under en kristallklar midnattstimme för att bli insläppt till bokrean eller den lilla pirrande oron att inte hitta till den extralokal som den lokala bokhandeln var tvugna att öppna för att få plats med såväl böcker som folk. Bokrean i den lokala boklådan är tvyärr ett minne blott. Endast en av åtta böcker är köpt där och – i ärlighetens namn – kändes det som ett stödköp snarare än en bok jag sökt. Resten av bokreahögen är således köpt via internetbokhandel. Sambon suckade – något uppgivet och tämligen kraftlöst – över de bokhögar utan hylla som bara tycks bli högre i huset. Men jag är nöjd!

* Abibliophobia: the fear of running out of reading material 

Att vara överhuvud, härförare och kapten

Denna vecka är det jag som håller i ratten på Kulturkollo under temat Nördar och noobs. En hel vecka där det är fritt fram att totalt nörda loss, att erkänna oss som noobs och kanske komma ut.

gear-1127518_960_720Temat var osannolikt kul att spåna fram, men när jag försöker titta på mig själv så är jag tyvärr otroligt tråkig och mainstream när det kommer till nörderi. Visst kallar jag mig själv boknörd och språknörd, men det är inte att jämföra med alla er som går ”all in” och besöker konvent, cosplays eller har fullständiga kunskaper och samlingar av t ex Star Wars, Harry Potter och Star trek. Eller i jämförelse med alla ni som med brinnande entusiasm kan diskutera Pokémon Go och CP eller som hänger på Swebricks forum.

Fast jo, visst har boknörden bokmässan som sin arena där man kan svulla i sitt intresse, så jämförelsen kanske inte är helt otänkbar. Visst har boknörden sina forum där hen får leva ut sitt nörderi, såsom bokklubbar och o(låsta) rum på sociala medier. Men det är som sagt lite mainstream om vi jämför dem som går ner på djupet, med dem som verkligen grottar ner sig i en typ av litteratur. Närmst tänker jag på Malmö fandom, som om bara några dagar kör igång och som är ”ett två lagar långt litteraturevenemang med diskussioner, paneler, föreläsningar och workshops inom ämnena science fiction, fantasy och skräck.” Lägg där till steampunk-kläder och du har min fulla avund!

steam

Bild: ”LuftFlotte Steampunk…” av stephane (CC BY 2.0)
Inläggsbild: ”Cosplay” av Danny Choo (CC BY-SA 2.0)

En klapp på axeln och ett blygsamt ”Hurra”!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-30-kl-08-56-55Okej det satt långt inne men nu är det dags för skryt. Varför det är svårt? Dels på grund av haltande hybris (vrider mig smått i plågor muttrandes jantemantran: ”vem är jag, inte ska jag”…) och dels för jag har tämligen ambivalenta känslor mot utnämnaren då de lurade mig in i ett ovälkommet medlemskap (som senare hävdes).

Men here it comes! Bonniers bokklubb har utsett min – MIN – lilla blogg till en av Sveriges elva bästa bokbloggar. Sen att de inte nämner hur jag skriver utan att de gillar särskilt att jag har bilder på författarna, bidrar också till den något ambivalenta känslan. Men må så vara. Jag kan nog skriva bra också.

f

De andra som också hamnade på listan är: Fiktiviteter, Hyllan, Bokomaten och Enligt OBokhora, Lyrans Noblesser,  Sincerely JohannaBeas BokhyllaJennies boklista och Bokstapeln