Just nu i december 2020

Den första lördagen i varje månad delar vi med oss vad vi läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter. Häng gärna på och svara på din egen blogg, i kommentarsfältet eller på Instagram, tagga mig gärna så att vi hittar varandras svar.

Just nu läser jag Änkorna av Pascal Engman. I sedvanlig ordning ett driv i historien så det blir näst intill omöjligt att lägga boken ifrån sig.
Just nu tittar vi  på ingenting. Häromdagen avslutade vi The Undoing på HBO (kan rekommendera) och nu går vi antagligen över till säsong 4 av Fargo på samma streamingtjänst.
Just nu lyssnar jag på Under Londons broar av Jojo Moyes. Uppskattar! 
Just nu längtar jag efter julledighet och att Majgull Axelssons Inställd resa till Sabarmati och Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert kommer som e-böcker på Storytel. 

Mina fellow f.d. kulturkollare som hänger på idag är:

Helena på Fiktiviteter

Linda på Enligt O

Anna på Och dagarna går

Ulrica på Västmanländskan

Carolina på Carolina läser

Helena på Fiktiviteter
Linda på Enligt O
Anna på Och dagarna går
Ulrica på Västmanländskan
Carolina på Carolina läser

Just nu i oktober 2020

Kulturkollo må ha gått i graven, men några traditioner håller vi i. Om än inte så kontinuerligt från undertecknads sida. ”Just nu” är en sådan tradition.  Tanken är att vi den första lördagen i varje månad delar med oss vad vi läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter. Häng gärna på och svara på er egna bloggar, kommentarsfältet eller på Instagram, tagga mig gärna så att vi hittar varandras svar.

Just nu läser jag Lanny av Max Porter. Jag hoppas att jag är tillräckligt långt ifrån hajpen. Annars är det i sedvanlig ordning upplagt för litterär besvikelse. Gisslet med höga förväntningar. 
Just nu tittar vi på sista delen av Ratched and ”We like it”. Mildred Ratcheds karaktär bygger på den sadistiska sjuksköterskan Ratched från Gökboet. 
Just nu lyssnar jag på Ett jävla solsken
– En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer. 44 minuter och 16 sekunder in och jag är helt fast. Varför har jag inte läst denna tidigare? Nordström var en wallraffade journalist långt innan begreppet var uppfunnet. Under falsk identitet tog hon tjänst som piga under en månad och skrev därefter reportageserien ”En månad som tjänsteflicka” i Svenska Dagbladet och fler äventyr följer. Hon kan också ha varit den första svenska kvinnan som ägde och körde motorcykel. Bara så du vet. 
Just nu längtar jag efter mentalt lugn och att stressnivån i min arma lekamen ska stilla sig.

Ester Blenda Norström. Okänd fotograf.

Mina fellow f.d. kulturkollare som hänger på idag är:

Helena på Fiktiviteter

Linda på Enligt O

Anna på Och dagarna går

Ulrica på Västmanländskan

Carolina på Carolina läser

Helena på Fiktiviteter
Linda på Enligt O
Anna på Och dagarna går
Ulrica på Västmanländskan
Carolina på Carolina läser

Älska mig av och med Josephine Bornebusch

Jag har maratontittat/bingeat a.k.a. frossat i den första säsongen av Älska mig av Josephine Bornebusch. Vilken serie! Jag har skrattat, gråtit och känt med och för alla karaktärer.

I serien får vi tre olika människor och ur olika generationer tacklar livet med kärlek, sorg, vänskap och syskonrelationer. Clara (Josephine Bornebusch) är en framgångsrik överläkare på en förlossningsklinik. Hennes privatliv kantas dock inte av samma framgång och hon gått vilse i nätdejtingens obarmhärtiga djungel. Hon är något bitter och trött på att jaga kärleken samtidigt som hon känner av den biologiska klockan och vill inget annat än att träffa en man och skaffa barn.

Hennes pappa Sten (Johan Ulvesson) som drabbas av sin livs största sorg samtidigt som han möter livets andra ytterkant (utan att spoila för mycket) försöker finna sig själv i alla dessa ambivalenta känslor. Anton (Gustav Lindh), Claras lillebror, har dock mött sin stora kärlek och verkar inledningsvis ha allt hemma så att säga. Men lite vet han om vad komma skall.

Clara träffar så småningom Peter (Sverrir Gudnason), som verkar ha allt det som Clara önskar hos en man. Ja, förutom yrket då kanske som utmanar Claras fördomar rejält. Men är Clara verkligen redo när mannen i hennes drömmar står framför henne? Är inte livet för perfekt? Är inte Peter lite för perfekt?

I övriga roller ser vi bland andra Görel Crona (Varuhuset och Änglagård poppar upp hos mig) och Ia Langhammer (Claras mamma), samt Sofia Karemyr (Claras bästa vän) och Dilan Gwyn (Antons flickvän).

Karaktärsbygget i de sex avsnitten är helt fantastiskt! De är komplexa och mångbottnade och alla visar de alla de sidor – såväl fina som ynkliga – som människan kan visa i livets olika skeden. Jag känner så för dem alla. Inte en platt karaktär i sikte. Älska mig är skriven och regisserad av och med Josephine Bornebusch och jag kan inget annat än älska den här serien. Jag väntar med stor spänning på säsong 2, som redan finns hos Viaplay (jag inväntar SVT).

Foton: Viaplay

Om att överleva under filten?

På Kulturkollo idag tipsar jag om några tv-serier som kan vara ett litet hjälpmedel – en snuttefilt – för att överleva den mörka delen av året som vi har gått in i med buller och bång. Då vi – sambon och jag – är tv-serier-knarkare av rang så kan jag rabbla långt fler tips än vad som syns där. Till exempelvis skulle jag kunna tipsa om Peaky blinders, som är en gansterdramaserie om ett kriminellt gäng – med samma namn som serien – som lever rövare i Birmingham i slutet av 1910-talet och in på 1920-talet. Gänget – vars namn kommer från att de sägs ha sytt in rakblad i skärmen på sina kepsar som således blev ett effektivt vapen i närstrid –  har existerat i verkligheten.

I serien får vi bland annat följa deras ledare Thomas ”Tommy” Shelby (som spelas mer än väl av Cillian Murphy) och hans emellanåt skoningslösa väg mot toppen. Serien är för övrigt skapad av Steven Knight, som bland annat också är manusförfattare av Taboo.

När vi ändå är inne på Taboo så kan jag även passa på att tipsa om den. James Keziah Delaney (Tom Hardy) återvänder till London från Afrika för att försöka återuppbygga faderns rederiimperium då fadern har blivit mördad och berövad på det mesta. Med sig har James med en ryggsäck full av såväl diamanter som hämndplaner. Miljön är skitig, mörk och stämningen suggestiv. Mörkervurmare tillfredsställs med råge.

I dagens inlägg på Kulturkollo lyfter jag fram kommande Alias Grace, som bygger på en roman av Margaret Atwood och då kan vi lämpligt avsluta det här inlägget med att tipsa om en annan serie som också baseras på en bok av nämnd författare: The Handmaid’s Tale. I serien beskrivs ett framtida USA där fundamentalister har bildat en nytt samhälle, i vilket kvinnor varken tillåts äga eller läsa. Fertiliteten har sjunkit hos mänskligheten på grund av miljöförstöring och de få fertila kvinnor som fortfarande existeras utnyttjas för att befruktas av härskar- och överklassens män. En mörk historia som väcker många tankar och känslor.

 

 

Vassa föremål blir TV-serie

Gillian Flynns Vassa föremål ska bli TV-serie med Amy Adams i huvudrollen som journalisten Camille Preaker. Jag gillar idén! Idén om att skapa en serie i åtta delar istället för en film. Dock – d o c k – hade jag kanske, möjligtvis, månne önskat att det var Mörka platser som blev till serie istället. [tänkepaus] Nej – jag ska rätta mig; jag önskar att Mörka platser o c k s å blir en TV-serie. Jag tyckte inte att filmatiseringen – Dark places – blev helt lyckad som adaption av boken. Hade jag inte läst boken vetesjutton om jag hängt med. Tänk att bygga upp boken i åtta delar där de mörka delarna hade fått växa fram utmed historien. Jag är fortfarande dock nyfiken på Vassa föremål och vad Jean-Marc Vallée, som även gjort bland annat Dallas Buyers Club (2013), The Young Victoria (2009) och Wild (2014), kan göra med historien.

Vassa föremål handlar om hur Preaker blir skickad som journalist till sin barndomsstad Wind Gap för att rapportera om två bortrövade och dödade flickor. Du kan gärna läsa min recension här där du kan läsa att ”Camille har dock ett minst sagt komplicerat förhållande till sin smått hysteriska och hypokondriska mor, ett halvhjärtat till sin styvfar och icke existerande med sin manipulativa halvsyster och hon har inte satt sin fot i staden på många år.” Gillian Flynn tillhör numera en av mina absoluta topp-favorit-författare:

”För hon skriver bra. Riktigt bra. Och smart. Det är amerikanskt, det är cheerleaders, pilllerknaprande tonårshierarkier, skvallrande och uttråkade hemmafruar, baktalande och sporadiskt utpekade stadsbor, white trash blandat med ärvda pengar. Det är småstadslivets baksida. Det är Gillian Flynn.”

Min recension av Mörka platser kan du läsa här.

Porträttbild Amy Adams: Kevin Winter, Getty Images
Porträttbild Gillian Flynn: Dana Rossini
Bokomslag: Lars Sundh

Årets bästa TV-serier 2015

När läslusten tryter, så tar TV-serie-frosseriet vid. I diskussioner om film och serier brukar mitt standardsvar vara ”ser allt, minns inget”, men det är en sanning med modifikation. För nog har det utkristalliserats sig några favoriter under året. Jag ser mycket bra och mycket mindre bra och säkerligen en och annan skämskuddeserie. Här kommer dock några som jag brukar rekommendera för andra:

The Affair – säsong 2 (säsong 1 minst lika bra)

True Detective – säsong 2 (säsong 1 är helt outstanding men säsong 2 är också riktigt bra)

The Jinx 

Narcos

Jessica Jones

Fargo – säsong 1

Fargo – säsong 2

 

 

Ingen läsning, men pyssel och TV-seriesvullande

Årets julpyssel är härmed avklarat och resultatet blev förvånansvärt fint (hur mycket min floristvän hjälpte mig förtäljer inte historien).

Inte infinner sig några nämnvärda julkänslor och jag grinchar vidare. Självinterventionen fortsätter. Så vi tar väl en jullåt på det!

Dagens låt: ”Christmas Without You” av OneRebublic

Läsningen står helt still för tillfället, men jag ser just nu en TV-serie som jag kan passa på att tipsa om: The Affair med Dominic West och Ruth Wilson i huvudrollerna. Den handlar om författaren Noah Solloway, som under några sommarveckor har en affär med servitrisen Alison Lockhart. I nutid får du följa hur personerna sitter i förhör av någon anledning och i dåtid följer du deras båda historier, som sakta pusslas samman under seriens gång. Du får också ta del av händelseutvecklingen ur två olika perspektiv då du under halva avsnittet följa Solloways berättelse och därefter Lockharts (eller tvärtom). På detta sätt får du på ett berättartekniskt smart sätt ta del av hur samma händelse kan återges på två helt olika sätt. Det som till en början verkade så enkelt är naturligtvis inte detta.

I birollerna känner du kanske igen Maura Tierney (Cityakuten) och Joshua Jackson (Dawson´s Creek).

 

Döden och trösten

Döden är oundviklig och livet förgängligt. Det är ett tungt tema denna vecka på Kulturkollo och jag ska villigt erkänna att jag är extremt obekväm när jag närmar mig ämnet. Veckans utmaning handlar om att på olika sätt söka tröst i kulturen. Inget kan väl lugna eller spegla en själ som musik, eller? Ibland kan den ge tröst och ibland gestalta det man känner.

Anna Ternheim – Shoreline

Christian Kjellvander – Poppies and Peonies

Damien Rice – Rootless Tree

The Smashing Pumpkins – To Sheila

Om sanningen ska fram så söker jag nog sällan just tröst i kultur. Jag använder mig snarare den som ett sätt att spegla och uttrycka det jag känner. Ett tidigare inlägg på Kulturkollo har handlat just om det; min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen och hur lyrik kan vara den perfekta spegeln. Lyrik och musik, vilka är ganska lika i sitt utförande. Men är jag ute efter en förlösande fulgråt så ska man inte förringa ett avsnitt eller två av Grey’s Anatomy (går på det varendaste gång).

Från The Wire till Show Me a Hero

David Simon som är huvudförfattare till den eminenta och faktiskt ojämförbara serier The Wire ligger nu i startgroparna för att göra en ny miniserie: Show Me a Hero. Den sex timmar långa serien baseras på Lisa Belkins fackbok med samma namn. Belkin studerade effekterna av ett domstolsbeslut 1985, som innebar att en massa folk, främst fattiga, tvångsflyttade från en stadsdel, Yonkers (New York), till en annan . Detta för att minska segregationen i staden. I boken får man möta en rad olika karaktärer:

”When Nicholas Wasicsko was growing up, he knew he was going to be mayor of Yonkers. The other kids teased him about his dream, calling him ”The Mayor” on the basketball court. But on November 3, 1987, when he was only twenty-eight years old, Nick did indeed become mayor–in fact, the country’s youngest. […] It’s about Alma Febles, a magnetic young mother desperate to move her three children into a real home. It’s about the nearly blind Norma O’Neal, who couldn’t get home health care in the projects. It’s about Mary Dorman, an activist–first, against the housing; then, gradually, for it–for the first time in her life. And it’s about Nick Wasicsko and his wife, Nay, trying to build a life amid the political rubble.”

Det känns uppenbarligen som en bok gjord för David Simon. The Wire gjorde sig känd inte bara för att den var autentisk Baltimores undre värld utan för galleriet av karaktärer och du fick möta allt från den korrupte politikern, folk som köper sig fria, polisen som kämpar i blindo, smålangarna på gatorna till människorna som bodde The projects. Författaren visade ingen pardon för de populära karaktärerna och kunde när som plocka bort dem. Simon har också gjort Treme, som är uppbyggt på liknande sätt men tyvärr fastnade jag inte i den och gav upp efter ett par avsnitt. Det kan också tilläggas att han var involverad i Generation Kill, i vilken man följer ett antal soldater de fyrtio första dagarna av USA:s invasion av Irak 2003. Det är med andra ord en ganska tung CV som killen kan presentera.

Show Me a Hero som produceras för HBO förväntas ha premiär någon gång under 2016.

Torka aldrig tårar utan handskar på dvd

Är du intresserad av att se Jonas Gardells TV-serie Torka aldrig tårar utan handskar
på dvd så går den nu att förhandsboka, bland annat här och här. Preliminärt release är någon gång i juli (enligt sist nämnda källa).

.
Läs mer:

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3 (TV)
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 2 (TV) 
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 1 (TV)

Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen
Årets bästa bok 2012

Till alla oss som är vi med Gardell