Det är så här litteratur ska kännas! Ett slag rakt i solarplexus samtidigt som en näve kramar sönder ditt hjärta. De dödas sång av Jesmyn Ward är en vidunderligt smärtsam läsning och samtidigt helt underbar sådan.

De dödas sång handlar om en dysfunktionell familj som består av trasiga människor och mörka hemligheter (d v s allt jag går igång på). Vi har den unga mamman Leonie, som fick sitt första barn redan vid 17 års ålder. Hon orkar inte med ansvaret för Jojo och hans lillasyster Kayla utan flyr in i knarkets dimmor. Leonie är gift med Michael, som sitter i fängelse och vars kusin en gång i tiden dödat Leonies bror. Ni förstår komplexiteten?! Dessutom är Michael vit och hans föräldrar kan inte på något sätt acceptera den svarta Leonie eller deras barn.

De enda verkliga föräldrar som trettonåriga Jojo och treåriga Kayla haft är mam och pops, som egentligen är deras morföräldrar. Mammans ständiga svek och opålitlighet har nått den gräns där barnen inte ens vill kalla henne mamma längre. När de är hos mam och pop får de värme, kärlek och mat. Kayla tyr sig nästan uteslutande till sin bror Jojo, som  fungerar som en förbindelse – en bro – mellan morföräldrarna och hans syster. Älskade pops som en gång suttit på samma fängelse som barnens far nu sitter. Älskade mam som sakta tynar bort i cancer.

När romanen tar sin början ska dock Michael släppas fri. Leonie som inte har gett upp drömmen om familjelyckan bestämmer sig för att ta med barnen – trots allas protester – samt sin knarkarkompis på den långa bilfärden för att hämta hem Michael. Det blir en roadtrip genom Mississippis mörka baksida där missbruk, fattigdom och rasism frodas. Där tillträde förbjudet-skyltar ger löften om dragna vapen. På samma sätt som om du som svart blir stoppad av polisen.

Ward skriver med ett otroligt vackert språk om de mest ohyggliga miljöer och händelser. Jag är där. I hettan. På de ödsliga vägarna. I bilen. I stanken. Jag vakar över Jojo och Kayla. Dessa stackars barn.

Jag är också där när Pops berättar om sin tid i det ökända fängelset Parchman. Om det mörka södern. Om våld, rasism och lynchningar. Berättelsen har så många lager och är så komplex där Ward lyckas väva samman söderns historia med nutid.

Boken har inledningsvis två berättarröster: Jojo och mamma Leonie, men så småningom dyker det upp en tredje: Richie. Emellanåt så överlappar de olika berättarrösterna och du får således samma situation berättar för dig ur olika synvinklar. Det är ett effektfullt berättartekniskt grepp då du efterhand förstår och känner med dem alla. Och när den tredje berättarrösten tillkommer befinner sig dåtiden mitt i nutiden. I samma andetag använder Ward sig av magisk realism på ett högst Morrisoniskt sätt.

Jesmyn Ward har jämförts med Toni Morrison och det är lätt att förstå varför – de beskriver båda verkligheten för svarta amerikaner – om mörker, rasism och livets svårigheter. De skapar båda en fascinerande kontrast mellan det oerhört vackra språket och det mörkaste mörka det beskriver. Och så klart: närheten att blanda in magiska element i sina historier. Jag ryser av välbehag. Jag läser långsamt. Jag förstår redan på första sidan att jag kommer bli fast, känna och jag vill undvika att nå slutet allt för fort.

Författaren lyckas väcka min empati för (nästan) alla karaktärer men jag lovar att den satt långt inne för vissa. Mitt i den vidunderligt smärtsamma läsningen skapar dessutom Ward en känsla av hopp – inte minst genom kärleken mellan Jojo och Kayla. Det är precis så här litteratur ska kännas. Ett slag rakt i solarplexus samtidigt som en näve kramar sönder ditt hjärta och jag nödgas gråta en stund när jag lagt boken ifrån mig.

Författarporträtt: Beowulff Shehan
Bokomslag: Sara R. Acedo
Översättare: Joakim Sundström

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s