Kulturkoll på Kuduro

Afrikanskt tema på Kulturkollo säger ni?! Jag må ha läst Chinuea Achebe, Sefi Atta, Chimamanda Ngozi Adichie och Ishmael Beah. De tre förstnämnda kommer alla ifrån Nigeria och den sistnämnda ifrån Sierra Leone, vilket gör att jag är litterärt mer insatt i just Nigeria än i något annat afrikanskt land. Nej, vem vill göra det lätt för sig? Jag vill skriva om musik och dans och modern sådan.

Mina efterforskningar i ämnet gjorde att jag kom i kontakt med Kuduro och dess historia. Det är en modern musik- och dansstil som förenar moderna influenser från hela världen med angolansk traditionell stil. In och läs och lyssna på (och dansa med) Kuduro på Kulturkollo.

Bildkälla

Att tonsätta lyrik och längtan

Lyrik, låttexter och musik ligger i många fall väldigt nära varandra. Mitt trettonåriga jag satt i tonårsrummet och skrev av låttexter, citat, dikter och visdomsord från diverse gratistidningar från ungdomsmottagningen och nålade, till mina föräldrars fasa, sönder min tapet med oändliga (nåja!) kollage av ord, urklipp och en och annan tonårsplansch. Såväl Lagerkvist som Imperiet hamnade på väggen i skön kontrast mot klassikerna som: ”mister du en står tusen dig åter”. Lyrik och längtan är veckans tema på Kulturkollo och jag blir så smått mitt trettonåriga jag igen då jag botaniserar i gamla anteckningsböcker och lådor innehållande allehanda tonårsångest.

Det är inte helt ovanligt att musiker tolkar dikter av olika lyriker. Jag har tidigare skrivit ett kort inlägg om hur jag fann Gustav Fröding först när Mando Diao tolkade hans dikter. Nedan följer en scrollbar låtlista på andra tonsatta dikter från olika lyriker:

 

2013 fick Babels tittare vara med och rösta fram den Bästa musiktlyriken och Annika Norlins (under artistnamnet Säkert) Isarna utsågs till vinnare. Missa inte gårdagens intervju med henne på Kulturkollo!

Avslutningsvis en tolkning av Ferlin som Imperiet och Joakim Thåström har gjort, men den gick inte att finna på Spotify så håll till godo med en ljudsatt stillbild från youtube:

Julmys [ryser], julmust och julmusik

Veckans utmaning på Kulturkollo gå ut på att vi ska dela våra spellistor med julmusik. I ett försök att förtränga min inre grinchen så gjorde jag en egenintervention i början av månaden som bland annat gick ut på att delta i en julmyskväll, inmundiga julmust och skapa just en spellista. Jag är onekligen tämligen stressotålig i dessa tider och julmyset känns fortfarande långt borta. Här kommer i vilket fall listan: Notera att listan består av hela 25 låter minsann. Skrolla på.

Döden och trösten

Döden är oundviklig och livet förgängligt. Det är ett tungt tema denna vecka på Kulturkollo och jag ska villigt erkänna att jag är extremt obekväm när jag närmar mig ämnet. Veckans utmaning handlar om att på olika sätt söka tröst i kulturen. Inget kan väl lugna eller spegla en själ som musik, eller? Ibland kan den ge tröst och ibland gestalta det man känner.

Anna Ternheim – Shoreline

Christian Kjellvander – Poppies and Peonies

Damien Rice – Rootless Tree

The Smashing Pumpkins – To Sheila

Om sanningen ska fram så söker jag nog sällan just tröst i kultur. Jag använder mig snarare den som ett sätt att spegla och uttrycka det jag känner. Ett tidigare inlägg på Kulturkollo har handlat just om det; min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen och hur lyrik kan vara den perfekta spegeln. Lyrik och musik, vilka är ganska lika i sitt utförande. Men är jag ute efter en förlösande fulgråt så ska man inte förringa ett avsnitt eller två av Grey’s Anatomy (går på det varendaste gång).