Årets bok 2020

Att ”tillsammans med svenska folket hylla boken” var Bonnier Bokklubbs ambition när de instiftade utmärkelsen Årets Bok för fem år sedan.

Det är en jury som utser de nominerade böckerna och därefter får alla som vill vara med och rösta. Mina spekulationer inför tillkännagivandet publicerades tidigare idag.

Kriterier för nomineringarna:

  • Hög språklig kvalitet
  • Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö
  • Tilltala en bred läsekrets
  • Svenskt och utländsk skönlitteratur (spänning och roman)
  • Utgiven på svenska under 1 maj 2019 – 30 april 2020

Hur många har röstat? Drygt 23 000 röster, vilket är rekord. Kul!

Årets bok 2020

 Där kräftorna sjunger av Delia Owens Grattis till Delia Owens och Forum förlag!
Jag har själv inte läst boken, så jag kan inte säga så mycket om det här. Om inte annat så avancerade den månne några placeringar i att-läsa-högen. 

Andra och tredje pris i Årets bok 2020

Författarporträtt: Dawn Marie Tucker

Snart dags för Årets bok 2020

Strax efter lunch idag (kl 12.30) tillkännages det vilken bok som blir Årets bok 2020. Av de tolv nominerade böckerna (se nedan) har jag läst fem, vilket är en tämligen hög siffra jämfört med tidigare år. Tyvärr ser jag nu att jag inte kommit mig för att skriva om någon av de här fem böckerna, trots att jag räknar i alla fall två av dem som favoriter.

Ett par gånger tidigare har vi på Kulturkollo spekulerat och ja, det ser tämligen gott ut för undertecknad. 2018 gissade jag på (eller rättare sagt önskade) 1793, vilket det också blev. 2019 hade jag i alla fall Silvervägen på min ”shortlist” även om jag trodde att det skulle bli en annan bok (och önskade en tredje). När Årets bok skulle tillkännages på Bokmässan (i sedvanlig ordning med bubbel och glamour*) höll jag en extra tumme för Järtecken av Christoffer Carlsson. Besvikelsen när den inte ens kom i topp tre!

Vem tror jag vinner i år? Det är alltid lite lurigt att spekulera kring Årets bok då det är en öppen och allmän röstning som gäller. Det handlar alltså om den bok som lyckas få flest röster och inget annat.

De nominerade till Årets Bok 2020 är:

  • Brevvännerna, Eli Åhman Owetz (Harper Collins)
  • Där kräftorna sjunger, Delia Owens (Forum)
  • Bergens stjärnor, Jojo Moyes (Printz)
  • Jamåhonleva, Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)
  • Mitt liv som råtta, Joyce Carol Oates (Harper Collins)
  • I oxögat, Ida Andersen (Polaris)
  • Ödesmark, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
  • Jägarinnan, Kate Quinn (Harper Collins)
  • Terapeuten, Helene Flood (Polaris)
  • Nästa!, Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)
  • Tistelhonung, Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)
  • Skuggjägaren, Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Av de nominerade har jag läst I oxögat av Ida Andersen, Ödesmark av Stina Jackson, Nästa! av Nina Lykke, Terapeuten av Helene Flood och Skuggjägaren av Camilla Grebe. Jag gillar dem alla. Med det sagt så är det ett par som sticker ut lite extra.

Jag tycker att Ödesmark, som då är Stina Jacksons svåra uppföljare på succén Silvervägen, var än bättre än hennes debut. Tätare, mörkare och än mer klaustrofobisk. Den andra boken som ligger mig extra varmt om hjärtat är I oxögat, som jag önskar än fler skulle läsa. Eller rättare sagt lyssna på. Inläsningen är fantastisk. Genom födslar och död, kärlek och trolldom tar vi del av Eskil och Sissels fina kärlekshistoria – om ett liv, ett glasbruk och en tid.

Vem tror jag vinner då? Där kräftorna sjunger av Delia Owens är omtalad och cirkulerar fortfarande runt i diverse forum. Åsikterna verkar dock väldigt splittrade. Jag har, som sagt, inte läst den så jag vet ännu inte i vilket läger jag kommer hamna. Jag tror att Årets bok 2020 blir Ödesmark av Stina Jackson.

Vilken bok tror du vinner? Vilken bok hoppas du på?

* Betyder i detta sammanhang: bubbel i glas och inte plastglas, snittar och guldiga ballonger.

Då så. Då kan jag sluta läsa.

Jag har uppnått mitt läsmål för 2020. Extremt ovanligt för undertecknad då vinterns mörker brukar påverka min läslust negativt. Jag hoppas verkligen att mitt läsflow håller i sig ett tag till. Pandemin har fått mig att vända mig till fiktionens värld – jag har läst och lyssnat på böcker och svullat serier. Det som dock blivit påverkad negativt är min skrivlust och därmed har denna lilla blogg blivit högst försummad. 

Jag har inte bara läst. Jag har läst en jäkla massa bra böcker. Om jag ska välja att lyfta fram några lästips till er så blir det månne följande:

Rodham av Curtis Sittenfeld (recension på gång) 
Ödesmark av Stina Jackson 
Widow Basquiat: A Love Story av Jennifer Clement
Queenie av Candice Carey-Williams
Historieläraren av Matt Haig
Himmel över Alaska av Kristin Hannah
Min älskade älskling av Gabriel Tallent
Nådastolen av Elizabeth Hartley Winthrop
Olsebol av Marit Kapla

Detta bildspel kräver JavaScript.

Silvervägen av Stina Jackson

Oj, vilken rasande snabb läsning! Ett tu tre så var Silvervägen av Stina Jackson utläst. Det är inte för inte, så att säga, som den förra året utsågs till årets bästa svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademien och nu dessutom tilldelas Stina Jackson Skandinaviska Kriminalsällskapet (SKS) sällskapets stora pris, Glasnyckeln 2019.

Jag har medvetet väntat tills nu med att läsa den, då jag är kroniskt ängslig för att läsa hajpade böcker. Jag väntar ut till det värsta har lagt sig och sen kanske, kanske, jag kan få för mig att läsa. För nog är det så att man inte sällan blir besviken när man läser en bok med stora förväntningar och hyllningsrop som skallar runt läsfåtöljen.

I Silvervägen får du möte Lelle som under ljusa sommarnätter kör utmed riksväg 95 som skär genom landet från Skellefteå, förbi Arvidsjaur, Arjeplog till den norska gränsen, den väg som också kallas Silvervägen. Tre år tidigare lämnade Lelle sin dotter vid en busshållplats utmed vägen och därefter försvann hon spårlöst. Saknaden och skulden tär på Lelle och sidorna dryper av hans förtvivlan.

Du får dessutom ta del av sjuttonåriga Mejas historia. Hon flyttar med sin mamma till den lilla orten Glimmersträsk. Meja har slutat att räkna alla gånger som hon tvingats flytta med sin manodepressiva mamma. Meja lär så småningom känna Lelle och när ännu en ung kvinna försvinner knyts deras öden samman. Hon träffar dessutom en kille, vars familj är survivalister och som förbereder sig på krig och total systemkollaps. Märkligt? Nja, de är inte de enda originalen som bor ute i de mörka skogarna, så i sammanhanget kan de ses som udda, men ändock tämligen normala.

Det är effektfullt att lägga historien utmed riksväg 95 – Silvervägen – du känner vidderna, den oändliga skogen, de obarmhärtiga väderomslagen. Vad gömmer sig inte där ute? Det lilla samhället blir dessutom en perfekt fond för tragedin – sammanhållningen men också misstänksamheten där alla känner alla.

Silvervägen är en oerhört välskriven och spännande historia som jag läste ut i rasande fart. Men jag tänker att boken är så mycket mer ”bara” en spänningsroman. Stina Jackson visar hur en familj går sönder i svallvågorna av en tragedi och hur olika sorg och ovetskap kan tära på människor. I Mejas historia berättas det om att växa upp i en dysfunktionell familj där psykisk ohälsa ständigt är närvarande, en kringflackande tillvaro där Meja tvingas till en rotlös tillvaro utan någon trygg plats i sitt liv, vilket såklart påverkar hennes sätt att vara och se på omvärlden.

Så, har du inte redan läst, så kan det vara dags nu!

Författarporträtt: Stefan Tell
Bokomslag: Miroslav Sokcic