Bokmässan 2016 i retroperspektiv

Så sitter man här en vecka efter och ska försöka sammanfatta Bokmässan 2016. Hur upplever jag mässan så här i retroperspektiv? Vad upplevde jag? Vad såg jag? Vad har stannat kvar? Och det är väl så här det blir en vecka i efterhand; något osammanhängande, något svamligt, något alldeles, alldeles underbart och samtidigt skönt att det är ett års vila innan Bokmässan 2017.

Min personliga höjdpunkt var så klart när jag fick ta foto tillsammans med Sofi Oksanen, men även hennes seminarium med Yukiko Duke var minnesvärt (så klart!). Oksanen i sig har en hypnotisk effekt och Duke är väldigt behaglig att lyssna på. De pratade om hårindustrin som är central i Oksanens senaste roman Norma. Jag hade gått i min enfald och trott att hela den biten var en symbol för all annan suspekt handel i världen, men fick nu under samtalet klart för mig att hårindustrin och dess problematik är en faktiskt företeelse i världen. En industri helt utan restriktioner.

oksanen

Klart minnesvärda var också de event som Kulturkollo anordnade. På torsdagen var det Bokälskarmingel och rummet fylldes snabbt av kaffedrickande gäster, författare och förlagsfolk. Det blev så bra och samtidigt intensivt att jag vid ett tillfälle fick backa långsamt ut ur rummet för att göra en reträtt till mindre folkfyllda korridorer. Det andra eventet var ett feelgood-mingel under lördagen. Även det blev till bredden fullt av bokpratande människor och hela eventet blev en slag av förfest för bokbloggarmiddagen som ägde rum samma kväll. Avslutningsvis hade Kulturkollo ett boksamtal med Kim Thùy på söndagen och trots att jag inte läst något av författaren så blev jag helt betagen av hennes berättarglädje. Vilken underbar människa! Jag bara måste läsa hennes böcker!

kim

Bokmässan i sig har haft ett härligt (om än intensivt) flow. Jag har fått till ett lagom blandning mellan seminarier, kulturkollo-bemanning och sociala bubbel-samtal (känns så himla vuxet och Falcon Crestigt att ta ett glas bubbel i dagsljus, men det är ju bara jag…).

Jag har också lyssnat på fler seminarier än vad jag brukar, vilket känns befriande. Bland annat lyssnade jag på ett intressant samtal mellan Alex Gino, Sara Lövenstam och Ulrika Westerlund som handlade om HBTQ (mest om T:t) i barnlitteratur och ett samtal där Mats Strandberg och Jonathan Stroud diskuterade skillnaden mellan terror och horror, med hjälp av moderator (underbara!) Lotta Olsson. Jag lyssnade också på Madeleine Hessérus, Åsa Avdic, David Norlin och moderator Jessica Schiefauer när de pratade om vad det är som är så intressant med att måla upp mörka världar genom dystopier och varför de valde att skriva just dystopier. Vad såg jag mer? Jo, den livsfarliga litteraturen och den livliga fantasin med Kristoffer Leandoer, Klas Östergren, Therese Bohman modererat av Åsa Beckman (uppställningen där va!) där de bland annat berättade om litteratur som förändrat eller väckt något ”farligt” hos dem och såväl Lolita, undangömda porrtidningar, Sidney Sheldons böcker som Beskows Landet ingenstans (antar att det är Resan till landet Längesen som åsyftas) lyftes.

Ett osammanhängande inlägg om bokmässan får väl avslutas med vad jag köpte eller rättare sagt vad bar jag med mig hem från mässan (fotokvaliteten har allt annat att önska, men en orkar ju inte bättre än så här en vecka i efterhand).

kopt

Höstens pockettips 2014

Några böcker som förblivit olästa och som under hösten 2014 kommer att släppas på pocket:
97814526_blackoutcmyk_107149789175033174 9789175033600 mãn-189x300 Skärmavbild 2014-08-14 kl. 10.50.49 9789127134317 De_osynligaPOCKETft_6739 dumy_snobaret_6523  Här-är-jag-nu-180x283 555  Pockettips på böcker jag har läst:

Läs om vad jag tyckte om Gone girl här, Låt vargarna komma här och September här.

September

September av Kristoffer Leandoer tar sin början när en namnlös kvinna ligger för döden i en sjukhussal på Karolinska. Kvinnan är författarens mor, men förblir namnlös igenom boken. Du får sedan omväxlande följa hennes kamp mot smärtorna i bokens nutid (slutet av -70-talet) och hennes barndom och uppväxtår.

Hon var ensambarn och dotter till en, på flera plan, frånvarande präst och en mor som ständigt 9789127133747krigade med sin omgivning. Någonstans däremellan hamnade flickan. ”Mellan ja och nej, mellan far och mor, mellan tänt och släckt, mellan kanske och aldrig finns inte mycket plats. Men det är här hon har sitt liv.” Hon blir tidigt medveten om vad som förväntas av henne som flicka, kvinna och mor, och hur livet hade kunnat te sig annorlunda om hon var född till pojke. Hon bestämmer sig för att bryta upp, börja läsa och få ett yrke. Hon vill inte bli som ”damerna hemma i mors salong, som fåglar med vackra fjäderdräkter, tomma huvuden och vassa näbbar och klor. Avhängiga sina män redan i titulaturen, doktorinnan, prostinnan, och ju mindre de har att försvara, desto hårdare kläder de. […] Jag är en egen person  Jag är ingen annans -inna.”

Leandoer beskriver en kvinna som tycks stå utanför sitt eget liv och aldrig känna sig riktigt delaktig, som inte låter sig själv förlösas in i världen. En kvinna som spelar en roll hon inte riktigt själv har valt. En människa som inte ser sin egen styrka. Med en stor passion för litteratur och för språket bär hon på blygsamma författardrömmar. Drömmar hon aldrig vågar uttala högt och slår dem ifrån sig när hon övertygar sig själv om att hon inte har en historia värd att berättas.

Det är dock något som fattas mig för att jag riktigt ska ta till mig kvinnans historia. Kanske är det att hon är något vag i konturerna, hon omtalas egenskaper som du själv inte får möta i historien, kanske är det för att hon inte har ett namn. Kanske är det så att jag behövt mer av hennes makes och barns upplevelser av henne för att känna mig mer nära. Tämligen ambivalent så skulle jag vilja påstå att det även är här bokens styrka sitter. På samma vis som kvinnan inte riktigt är delaktig är inte heller vi läsaren det. Kanske är det helt enkelt så att februari inte är rätt månad för September.