Förstlingsverk och färskingar

Den här veckan handlar det om debuter och debutanter på Kulturkollo. Temageneral är ingen annan än undertecknad. Några minnesvärda debuter är bland annat M.L. Stedmans Fyren mellan haven, Himlen börjar här av Jandy Nelson och Hatties liv av Ayana Mathis. Och och Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt! Och och och Mississippi så klart av Hillary Jordan! Åh Jhumpa Lahiris Den indiske tolken!

Ja, ni ser det finns många minnesvärda debuter. Fler hittar du i inledningsinlägget för temaveckan Debuter och debutanter på Kulturkollo. In och läs vettja!

Annonser

Träskkungens dotter av Karen Dionne

En stor fördel med att läsa böcker genom strömmande media är inte bara den stora och snabba tillgången till böcker utan att du snubblar över och läser böcker som du kanske inte skulle ha upptäckt annars. En sådan bok är Karen Dionnes Träskkungens dotter, som är en spänningsroman och lite till.

Du skulle känna igen mors namn om jag nämnde det och sedan skulle du undra – men bara i förbigående, för den tid då folk brydde sig om mor är borta för längesedan, liksom hon själv – var är hon nu? Och födde inte hon en dotter under tiden hon var försvunnen? Vad hände egentligen med den flickan?

Helena lever ett stillsamt familjeliv i en småstad i Michigan fram till den dagen som en fånge rymmer från anstalten i närheten. Den förrymda mannen är Helenas far, vars släktskap hon hållit hemligt för alla i sin omgivning, inklusive sin egen familj. En människojakt sker i nutid medan vi som läsare får ta del av Helenas uppväxt ute i den närliggande träskmarken isolerad från omvärlden. Vi får följa Helena när det går upp för henne att fadern kidnappat hennes mor och hur hon har hållits fången i träsket sedan dess. Inte osökt drar jag paralleller till Room av Emma Donoghue, som också skildrar ett kidnappningsdrama ur ett barns perspektiv.

Jag skulle kunna berätta att jag var tolv år och mor tjugoåtta när vi blev fria, att jag under mina första tolv år bodde i vad tidningarna beskrev som en gammal fallfärdig gård omgiven av träskmark mitt på Michigans övre halvö. Att jag visserligen lärde mig läsa tack vare en packe National Geographic från 1950-talet och en gulnad bok med Robert Frosts samlade dikter, men att jag aldrig gick i skolan, aldrig hade sett en cykel och inte visste vad elektricitet eller rinnande vatten var. Att de enda männi­skor jag talade med under dessa tolv år var mor och far. Att jag inte visste om att vi var fångar förrän vi inte var det längre.

Idag recenserar jag Träskkungen på Kulturkollo – klicka dig gärna dit och läs vad jag tycker och tänker.

Författarporträtt: John Andresen/Juritzen Publishing

Är du fast lille vän?

Ny vecka och nytt tema på Kulturkollo. Denna veckan är det jag som håller i trådarna och försöker mota in flocken i fållan. Temat för veckan heter ”Fångad, fängslad och fjättrad” och handlar om ofrihet av alla de olika slag. Ni kommer att få läsa om såväl fysiskt fängelse som mentalt frihetsberövande. Temat kan tolkas vitt och brett – stort och smått. Vad förenar Agnes Gerner, Mats Strandberg och Curtis Dawkins?

Välkommen att följa våra tankar på Kulturkollo och missa inte morgondagens veckoutmaning.

En novell av Simone de Beauvoir

Det är Paris-tema på Kulturkollo. Personligen har jag dock ingen anknytning till Paris – jag har aldrig varit där och jag läser tämligen begränsat med fransk litteratur. Åh fick dra efter andan när jag i detta nu påminns av Éléonore Merciers brutala Han bara slog och slog. 

Simone de Beauvoir må vara mest känd för Det andra könet, men hon har även skrivit skönlitteratur och essäer och jag har läst och recenserat en av hennes noveller: Marcelle från 1937. Den är hämtad ur novellsamlingen Quand Prime le Spirituel, som består av fem berättelser om en liten krets unga kvinnor i 20-talets Paris.

Läs recensionen här.

And everybody knows about Mississippi goddam

Veckans tema på Kulturkollo är Divor och dämoner och handlar om allt från Ingmar Bergman och hans dämoner till Berit Nilsson och Elton John. Själv har jag idag skrivit om en ikonisk och geniförklarad sångerska och pianist: Eunice Kathleen Waymon, mer känd som Nina Simone. För att lära mig mer om denna mytomspunna kvinna har jag sett dokumentären ”What Happened, Miss Simone?”, som finns på Netflix. Läs vad jag tycker och tänker här. 
Alabama’s gotten me so upset
Tennessee made me lose my rest
And everybody knows about Mississippi goddam
Can’t you see it
Can’t you feel it
It’s all in the air
I can’t stand the pressure much longer
Somebody say a prayer
Alabama’s gotten me so upset
Tennessee made me lose my rest
And everybody knows about Mississippi goddam
This is a show tune
But the show hasn’t been written for it, yet
Hound dogs on my trail
School children sitting in jail
Black cat cross my path
I think every day’s gonna be my last
Lord have mercy on this land of mine
We all gonna get it in due time
I don’t belong here
I don’t belong there
I’ve even stopped believing in prayer
Ur Mississippi Goddam av och med Nina Simone

Vård av [insert valfritt b]

Jag har en app på mobilen som dagligen påminner mig vad som har hänt förr om åren just på aktuell dag. Idag fick jag en påminnelse om att vid den här tidpunkten för två år sedan så vårdade jag denna blogg och bytte således tema och skapade illustrationer. Just i dagarna har jag åter igen gjort precis det här. Det är nog något med januari, nystart och en dust djävlar-anamma-stämning eller så är det ett sätt för mig att hålla intresset uppe för… någonting, så här när vi närmar oss februari.

Februari som jämte november är årets avskrädesmånad. Bubblorna har knappt lagt sig på nyårsaftonskvällen, så tänker jag att nu – nu – äntligen är det snart ljust och vår. Sen kommer jag på att vi fortfarande har vintermånaden januari att ta oss igenom. Sagt och gjort – mitt mentala jag släpar sig igenom januari med inkonsekvent och sporadiskt känsloyttringar av förut nämnda nystart och djävlar-anamma, för att sedan – varenda år – slås ner av insikten att vi fortfarande har februari att ta oss igenom. Dementorerna gnuggar sina slemmiga händer och suger själen ur mänskligheten.

Veckoutmaningen på Kulturkollo denna vecka handlar om VAB – vård av [insert valfritt b]. Eftersom jag är mitt upp i mitt vab – vård av blogg, så kan jag passa på att vara delaktig i utmaningen. Jag har bytt tema, vilket jag fortfarande försöker justera och lagt till ny header och illustrationer för de olika sidorna. Jag har tagit bort, lagt till och fnular på flera olika inlägg för att försöka blogga ikapp de böcker som ännu ej fått den recension som de förtjänar.

Mitt vab för februari blir vård av bokläsning då jag äntligen tycks ha fått flow i läsandet så bör denna vårdas med största försiktighet och omtanke. Jag inleder således vabruari med en läshelg inhyst på hotell på annan ort. Bättre kan det knappast bli.

 

Nytt år, nya utmaningar, nya förväntningar!

Läsmässigt blev 2017 ett helt okej år för mig – knappt 50 böcker inkl tre radioföljetonger. Bloggmässigt så har dock året som gått haft långt mer att önska. Jag har helt enkelt varit så rädd att tappa min läslust, då den är såväl sporadisk som labil, så jag har helt enkelt fortsatt läsa medan det funkar. Må så vara. Det här handlar om läsglädje och skrivglädje. Dock förhåller det sig så att alla beställda böcker ännu inte har fått den recension den förtjänar, vilket jag så klart kommer att åtgärda inom kort. Symptomatiskt månne så publiceras detta inlägg först en månad in på det nya året.

I sedvanlig ordning har jag listat 2017 på Kulturkollo. Årets obehagligaste, årets kulturupplevelse, årets möte och mycket annat. Mental note till mig själv: börja fila på årslistan 2018 redan i januari – it will be worth it in late december. mvh guldfiskminne

2017 var året då jag läste tämligen förutsättningslöst – jag beställde ett mycket begränsat antal rec.ex. och antog inga utmaningar. Möjligen fortsätter jag 2018 på insatt spår. Kanske lyfter jag en gammal utmaning ”fyrtio författare” – min version av boktolvan – för att påminna mig om författarskap jag ännu inte är bekant med. Kanske jag beställer något fler böcker. Kanske jag bör ge mig i kast med alla de högar av olästa böcker jag balanserar upp här hemma.

För knappt en vecka sedan sonderade jag vårutgivningen på Kulturkollo. Det är väl bara att erkänna att jag lockas av en hel del. Listan består dock av drygt 30 böcker, vilket är en ohållbar ekvation när jag vet att bortom hörnet väntar såväl sommarutgivningen som den maffiga höstutgivningen. Därmed återstår bara den illa detaljen: att välja.

Avslutningsvis listar jag de bästa läsupplevelserna 2017:

Nytt år, nya utmaningar, nya förväntningar, nytt bloggtema!