Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville.
Mamma var så söt att hennes händer alltid var födelsedagskladdiga. Hennes andedräkt luktade karameller i fem fruktsmaker.
Och hon kunde alla kärlekssånger som är kärlekens universitet. Hon kunde ”Slowly Walk Close to Me”, ”Where Did You Sleep Last Night?”, ”Born Under a Bad Sign” och alla ”jag dödar dig om du lämnar mig”-sånger.
Men det söta letar alltid efter Stora stygga mannen och Stora stygga mannen kan hitta fröken Söt i vilken folksamling som helst.
Min mamma öppnade munnen i ett jättelikt O och andades in honom i kroppen.
Jag förstod inte. Hon kunde ju alla sångerna. Varför lät hon sig bli hoptussad och tilltufsad av honom?

Berättaren i Jennifer Clements Gun Love är fjortonåriga Pearl, som bor med sin mamma i en gammal bil i en trailerpark i Florida. Där, någonstans i gränslandet mellan USA och Mexiko, granne med en soptipp och där det mexikanska heroinet håller på att ta metamfetaminets plats. Det är skitigt, torftigt och vapen är lika vanliga som droger. Våldet finns där som ett ständigt hot och du vet aldrig vad som väntar.

Bilen har stått parkerad på samma ställe sedan Margot – mamman – flydde med sin nyfödda bebis och sedan dess har den gamla Mercuryn huserat allt de äger och har. Pearl som är på väg in i vuxenlivet har börjat förstå att livet aldrig kommer att förändras så länge de stannar i trailerparken. Det enda som är stabilt i Pearls liv är det starka kärleksfulla band som finns mellan henne och mamman. Livet tar dock en tragisk vändning när den stora stygga mannen kommer in i deras liv. Och Pearl tvingas så småningom att lämna trailerparken bakom sig.

Om mamma hade åkt med i baksätet skulle hon ha sagt: När man har fått en dos tragik tror man att det räcker så. Man tror att nu kan det inte bli värre och att man är räddad. Men tragedier är inte som medicin. Man får inte en dos som ett litet piller eller en matsked. Tragiken öser alltid på med mer.

Precis som i En bön för de stulna sätter Jennifer Clement ljuset på en skrämmande och aktuell verklighet – en verklighet som ligger långt ifrån vår egen. I Gun Love belyser hon en av den mest infekterade och debatterade rättigheten i USA – rätten att bära vapen – och dessutom droger, utanförskap och fattigdom. Men det är också en berättelse om samhörighet, vänskap och stor kärlek till karaktärerna.

Clement har en sällsam förmåga att levandegöra dessa viktiga vittnesmål och målar upp världar som får dig både att häpna och förfäras. Det var ett tag sedan jag läste ut romanen, men det är en berättelse som stannar kvar och emellanåt tänker jag på Pearl – denna modiga tonåring som tvingas utstå så mycket.

Foto: Barbara Sibley
Bokomslag: Sara R. Acedo

2 reaktioner till “Gun love av Jennifer Clement

  1. Att beskriva sin mamma med godismetaforer är oerhört kärleksfullt. Det här är en bok jag vill läsa, speciellt efter att ha läst din recension.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s