Den besynnerliga läsningen om kvällen

Det blev ett bokligt (helt omotiverat) paket till kidsen igår. För någon månad sedan så läste vi tillsammans Kristina Olssons Glasbarnen, vilket var en högläsupplevelse utöver det vanliga. Den handlar om Billie som under stora protester flyttar till en ny stad med sin mamma. Någonting stämmer dock inte med huset och det tycks som att det inte vill ha dem där. Vem knackar på fönstret på natten? Och vem flyttar runt på sakerna i huset? Tillsammans med vännen Aladdin börjar Billie forska i husets mörka historia.

Läsningen kryper sakta in på de små liven och snart är det så spännande att det är med mycket möda vi lägger undan boken för kvällen. De nervpirrande fortsättningssluten skapar en ständig kamp om att det ”visst är dags att sova och att vi visst kan fortsätta i morgon”. Och så spännande att det faktiskt är lite småläskigt att gå och lägga sig direkt efter läsningen, vilket kan te sig tämligen lustigt då de små grynen kan se både orcher och gollumfigurer utan att bry sig något nämnvärt. Skulle de erkänna detta faktum? Säkerligen inte. Skärmavbild 2014-05-08 kl. 18.45.49

Paketet? Inte helt otippat så är det ju fortsättningen: Silverpojken. Nu återstår att se om jag kommer störa nattsömnen igen…

We live in Moomin Valley

Visste du att Mårran kallas The Groke på engelska? Eller att Hatifnattarna heter Hattifatteners? Inte jag heller. Men nu vet jag.

Igår fick killarna en alldeles underbar bok av ett par vänner: Mumindalens bildordbok svenska – engelska. Boken är indelad i sju kapitel: Morning, Midday, Afternoon, Evening, Night, Fun to know samt Vocabulary och varje uppslag är ett bildligt äventyr och har en egen berättelse; fantastiska illustrationer blandas med citat och glosor. Tittar du än lite närmare hittar du små frågor till bilderna och sidnummerna är kluriga små mattetal, vilket gör att det finns mycket att upptäcka för nyfikna ögon. Se till exempelvis uppslagen nedan:

Illustrationerna och citat är naturligtvis Tove Janssons, redaktör är Joel Jakobsson och Nora Kitinmäki står för den grafiska formgivningen. Bildordboken finns även i en version med svenska och finska ord.

Jag måste bekänna en sak. Jag har aldrig tyckt om Mumindalen. Den skrämde mig som liten – den var svart, suggestiv och så var det den där finlandssvenskan som skrämde mig lite extra. Idag fascineras jag dock av de fantastiska illustrationerna, de fantasirika karaktärerna och har kommit att älska den klingande finlandssvenskan. Det kanske blir jag snarare än barnen som läser högt ur  Mumindalens bildordbok.

Den magiska läskvarten

I samband med Litteraturutredningens betänkande, som presenterades för knappt två veckor sedan, skrev jag ett inlägg om magin med högläsning. Stunden är vår och ”den förenar, ger trygghet, utmanar språket, triggar fantasin och inlevelseförmågan hos barnen.”

I rapporten framgår det hur läsnivån sjunker bland våra barn, främst hos pojkar. Det är inte en helt lätt nöt att knäcka det här. I mitt inlägg så framhöll jag fördelarna med att läsa högt för barnen, men också att jag tycker det är viktigt att de ser min tysta läsning – att de ser mig i den mystiska läsdimma som jag kan hamna i. För att själva lockas. För att vilja komma dit.

Mina föräldrar läste inte högt för mig, men jag fann ändå litteraturen och slukade böcker vid tidig ålder. Jag hade dock inte fyrtio TV-kanaler. Jag hade inte heller internet. Jag hade inga spelkonsoler. Jag hade ingen mobiltelefon. Jag utsattes inte för det intensiva mediebrus som ständigt står på i bakgrunden idag. Det fanns inte så mycket mer än att läsa. Faktiskt.

Jag är ingen bakåtsträvare och tycker att medieutbudet är otroligt på flera vis. Att vi kan nå hela världen när vi vill är berikande på åtskilliga sätt. Jag ser inga problem med att mina småkillar spelar datorspel och Wii-spel. Tvärtom jag är övertygad om att de tillför något snarare än inskränker dem. Men vår tid är begränsad och den fylls av annat idag.

Adlibris vill dra sitt strå till stacken genom Läskvarten. ”Med Läskvarten vill vi inspirera och hjälpa till att göra läsning till någonting lustfyllt för barnen – och för föräldrarna.” På Läskvartens hemsida får du tips på bra högläsningsböcker och de låter även några svenska författare ge sina bästa lästips. Adlibris är även nyfika på oss andra, vad vi läser just nu och hur ser våra högläsningsstunder ut? Jag har berättat om våra högläsningsstunder här och länka gärna era. Skriver ni på Twitter kan ni använda hashtag #laskvarten på Twitter.

Längst uppe i menyn finns en flik som heter ”Barnlitteratur” – där ger jag flera tips på bra högläsningsböcker (här). Jag har två pojkar på åtta år som gillar högläsning i allmänhet och spänning, magi och äventyr i synnerhet. Böckerna bör ha korta kapitel med tydliga nervpirrande fortsättningsslut och fina illustrationer. De får även gärna inkludera såväl pojk- som flickhjältar och gärna finnas i serier.

Omslagsbild: Spiderwick 1: Vättar i väggen     Harry Potter och de vises sten

Spiderwick-serien av Holly Black var olidligt spännande och var lite extra fängslande då de handlar om ett par tvillingpojkar. Även Jo Salmsons böcker om Tam tiggarpojken och Häxfolket är bladvändare och har halsbrytande cliff hangers. Martin Widmarks böcker om den halte vikingapojken Halvdan är burleskt härliga och ligger ibland på gränsen på vad en mor vill läsa högt, självklart till killarnas stora förtjusning. För två kvällar sedan började vi läsa J.K. Rowlings Harry Potter och de vises sten och trots att de sett filmerna både framlänges och baklänges satt de som klistrade.

En personlig favorit är annars Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, men jag har medvetet väntat lite med den då jag själv tycker den är otroligt sorglig.

Brukar du läsa högt? Har du något tips du vill dela med dig? Har du kanske en personlig favorit sedan du var ung? Fler högläsningstips får du här.

I tanken kan vi förändra världen som vi vill!

Att språk är makt är ingen nyhet. Men har du tänkt på att utan språk hade du inte kunnat tänka, minnas eller drömma? Allt vi gör bygger på att vi kan uttrycka oss. Språkets värld är författad av Johan Althoff och illustrerad av Robert Nyberg och handlar om språkets betydelse för hur vi uppfattar världen, varandra och oss själva. Hur betydelsen av ord, meningar och tankar skapas av samspelet mellan oss (eller i brist på det). ”Våra tankar om världen är en del av världen” och det fantastiska i att vi kan fantisera fram bilder som vi inte har mött i verkligheten. Och förresten vi hade inte haft ett minne utan kunna tänka. Och inte tänka utan ett språk.

Althoff kallar boken språkfilosofi, vilket stämmer. Du får följa med på en liten resa i språkets bildvärld och hur vi är unika genom vårt sätt att använda det. I korta texter med härliga illustrationer av Nyberg stannar du kanske upp och tänker just på hur du tänker. För att kanske uppmärksamma just det. Att du tänker.

Läsglädje för språkvetare. Läsglädje för språkovetare. Underhållande vardagsfilosofi. Passar stora som små språkintresserade då både texterna och illustrationerna är lättillgängliga. Läs eller ge bort. Eller både och.