Högt i tak har vi inte, men hade vi haft det så skulle jag velat ha ett bokmobil av Vita Wells. Se klippet om ”Flights of Mind” som Wells gjorde för Berkeley Public Library.
Högt i tak har vi inte, men hade vi haft det så skulle jag velat ha ett bokmobil av Vita Wells. Se klippet om ”Flights of Mind” som Wells gjorde för Berkeley Public Library.
Utrymmesfrågan är ett återkommande bekymmer hos oss storkonsumenter av litterära verk. I jämförelse med många andra världsliga problem ett tämligen litet problem, men ändock ett problem. Jag kan tyvärr inte leverera en lösning, men jag kan presentera vad vi kan göra med våra böcker.
Detta är till alla oss som har lite extra svårt att lämna tillbaka biblioteksböcker. Till alla oss som så gärna vill äga, titta på och klappa på böckerna. Till alla oss materialistiska små människor som finner oss stirrandes på de vackra tingen i bokhyllan och sakta väsa med Gollumrösten ”my prrrrecious…”. Detta är till er som har för mycket böcker i kombination med för mycket tid. Ni kan ju försöka slå det här:
Snubblade över ett klipp som visar hur specialsamlingsbibliotekarien (ja min egen fantastiska översättning) Brea Black, från Topeka & Shawnee County Public Library, visar upp delar av bibliotekets samling av bokkonst. Böcker som utmanar tanken på vad en bok är. Kan en låda kapsyler vara en bok? Ja se själv och se vad ni tycker.
Välkommen till Le Cirque des Rêves! Cirkusen som kommer om natten som du inte har blivit förvarnad om varken genom flygblad eller planscher, inte ens skvallret har nått dig. Plötsligt så står den bara där: ”Öppnar vid mörkrets inbrott. Stänger i gryningen”. Och lika plötsligt som den dök upp kommer den en dag att försvinna.
Nattens cirkus av Erin Morgenstern är en sällsam historia som förenar saga, magi och realism. Författaren låter dig träda in i en svunnen tid då de kringresande cirkusarna möjligtvis hade sin storhetstid, i slutet av 1800-talet. Le Cirque des Rêves är dock en ovanligt ovanlig cirkus som kan liknas vid dåtidens Cirque de Soleil kryddad av magi ända ut i sista tältpinnen. Den är till bredden full av fantasifulla tält, osedvanliga cirkusartister, hemlighetsmakeri och en estetik utöver det vanliga; allt går i svart, vitt och gråtonerna däremellan.
Le Cirque des Rêves, Drömmarnas cirkus, är inte bara en cirkus, utan även en arena för den tävling som pågår mellan två unga illusionister, Celia Bowen och Marco Alisdair. De har sedan barndomen tränats i att använda sina magiska krafter för att överträffa varandra. Reglerna står dock inte klart för deltagarna och till en början vet de inte ens vem som är deras motståndare. Så småningom förstår de dock att detta är en tävling där endast döden utser en vinnare. En tävling som ingen av dem vill vinna. I kulisserna står deras båda läromästare: Hector och Alexander och drar i trådarna.
Omslaget är osedvanligt vackert, ja hel boken för all del. Den går i svart, vitt och gråa nyanser och har inslag av röda detaljer såsom Le Cirque des Rêves rêveurer – cirkusens fanclub. Varje sida är krönt av en fin utsmyckning vid sidnumreringen, varje kapitel inkluderar invävda citat samt beskrivningar av alla de magiska tält som finns på cirkusen. Bokens hela formgivning kunde ha fått ett eget inlägg, men det får du här då Litteraturmagasinets Anna Lagerkvist tar upp just Nattens cirkus fina formgivning. Det kan vara på sin plats att nämna att det är John Fontana och Helen Musselwhite som står bakom denna.
Erin Morgenstern har en fantastisk berättarglädje och hela boken är som en hyllning till fantasin. Det är ett rent nöje att svepas med i det magiska skimmer som hela boken, såväl innehållet som bokens utformning, skapar. En magisk fantasirik saga.
Su Blackwell är en brittisk konstnärinna som arbetar främst med papper och ”book sculptures”. Det är verkligen häftigt att se hennes konst och det börjar så smått att klia i skaparfingrarna. Det är nästan så att jag börjar fundera på vilka böcker vi kan offra till att tillfredsställa min experimentlusta. Nästan.
”I often work within the realm of fairy-tales and folk-lore. I began making a series of book-sculpture, cutting-out images from old books to create three-dimensional diorama’s, and displaying them inside wooden boxes”.
Om du vill se mer bokkonst:
I dagens DN går det att läsa om Meriç Algün Ringborgs utställning: The library of unborrowed books, som består av 600 böcker från Stockholms stadsbibliotek som ingen någonsin lånat. På Ringborgs hemsida kan du läsa följande:
Why these books aren’t ‘chosen,’ why they are overlooked, will never be clear but whatever each book contains, en masse they become representative of the gaps and cracks of history, or the bureaucratic cataloging of the world and the ambivalent relationship between absence and presence. In this library their existence is validated simply by being borrowed, underlining their being as well as their content and form by putting them on display in an autonomous library dedicated to the books yet to have been revealed.
Det blir lite sorgligt då jag tenderar att personifiera böckerna (vilket också kanske är tanken). De där som ingen ville leka med. De där som står stilla vid sidan av. De där som blev över. Men precis som med bokkonsten som jag tidigare visat är det fantastiskt att någon hittar ett nytt sätt att presentera böckerna på. Följaktligen blir de inte över, utan de är med i en annan lek.
I ovan nämnda tidning går det även att läsa om de tjugo mest lånade böckerna på Stockholms stadsbibliotek under 2012 och jag kan snabbt konstatera att jag inte har läst en enda. Men jag har ju läst så mycket annat bra.
Okej, jag har tydligen snöat in på vad man kan göra med böcker förutom det uppenbara – att läsa dem och/eller låta dem stå och damma i bokhyllan. Jag är åter inne på området bokkonst. Med utgångspunkt i kommentarsfält så upprörs folk över denna konstform. Jag tycker den är genialisk. Det är ett annat sätt att se på litteratur och en form av återvinning där en bok aldrig går till spillo.
Brian Dettmer gör synnerligen snygg konst och helt i min smak. I klippet som följer får du se flera olika exempel från hans produktion. Dettmer talar bland annat om hur han tänker när han skapar och vem tillhör egentligen konstverket då det är någon annan som skapat grundmaterialet. Intressant!
Brian Dettmer skär upp, river sönder, sätter ihop, bildsätter och skapar på så vis, en i mitt tycke, fantastisk bokkonst. Har du två minuter över så ta en titt på hans hemsida där finns många exempel att fascineras över. Hur många böcker som har dött under hans kniv låter jag dock vara osagt.
Australiens svar på Gerogia Russell (se gårdagens inlägg) torde vara Kylie Stillman som med skalpell skär ut mönster i papper och böcker. Kreativt så det knakar om det.
Fler inspirerande bilder hittar du på Kylie Stillmans hemsida: http://www.kyliestillman.com/
.
Om du har köpt en väldigt tråkig bok. Och om du har väldigt mycket tid. Och om du har ett väldigt stort tålamod. Så kanske du kan göra det som Georgia Russell har gjort med sina böcker:
Passa även på att söka på book art på nätet (där de flesta är just Georgia Russells skapelser). Helt otroligt. Helt osannolika konstverk. Det är så att man minsann kan förlåta att hon faktiskt har skurit sönder en bok (eller rättare sagt det har nog gått åt en och annan bokmeter av böcker).