Svärmodern av Moa Herngren

Åh vilken intressant karaktär som Moa Herngren har skapat i Åsa som är huvudpersonen i Svärmodern. Hon liksom skaver så där smärtsamt skönt i mig. Jag förfasar emellanåt över hur hon kan bete sig helt gränslöst och jag kan samtidigt känna så för henne då hon ständigt blir missförstådd. Hon vill ju bara väl – eller hur är det egentligen?

Åsa är en ensamstående mamma som alltid stått sin son Andreas nära. Relationen förändras dock något när han träffar en ny flickvän och drastiskt när flickvännen blir gravid. Det hela underlättas inte då det unga paret bor tillfälligt hemma hos Åsa på grund av en renovering. Detta blir vändpunkten för Åsa och Andreas relation och som kommer att utveckla sig till en komplicerad konflikt som splittrar hennes familj.

Det handlar inte bara om att Åsa inte längre är den viktigaste kvinnan i sonens liv, utan hur Åsa hanterar detta gentemot Anderas och flickvännen. Det går faktiskt så illa att Åsa inte längre är välkommen och får inte träffa sin sonson. Vi förstår så småningom att det är långt mycket mer som ligger och pyr under ytan och att Åsa och Andreas relation kanske inte var så okomplicerad som Åsa vill framhäva.

Herngren har en synnerligen fin förmåga att lyfta fram relationernas komplexitet och hur de olika nyanserna av det mellanmänskliga spelet kan uppfattas på två helt olika sätt. Hon vill ju bara väl – eller hur är det egentligen?

Det är inte bara en gång som jag bokstavligen skriker ”Nej!” eller drar överdramatiskt efter andan när Åsa liksom inte kan låta bli att gräva sin egen familjegrav så att säga. Jag tänker emellanåt: ”Säg det inte!” (för nog lär man känna Åsa såpass att man vet vad som komma skall) och jodå, oftast har hon inget filter och allt tycks bara bubbla ur henne. I all välmening, eller?! Det är dessutom intressant hur författaren efterhand ger oss små ledtrådar och historien hela tiden fördjupas och bli allt mer komplicerad.

Detta torde vara en perfekt bokcirkelbok för här finns mycket att diskutera och inte minst kan jag känna så här i efterhand att jag skulle behöva en stunds bokterapi för att skaka av mig Åsa.

Författarporträtt: Anna-Lena Ahlström
Bokomslag: