Ett varningens ord: nedan text kommer sannolikt innehålla spår av spoiler. Det är nämligen näst intill omöjligt att skriva om Beviset och Den tredje lögnen – del två och tre i Ágota Kristófs fantastiska trilogi om tvillingarna Lucas och Claus – utan att förstöra vad man tror sig veta efter del ett: Den stora skrivboken.
Jag lyssnade på Jonas Karlssons fenomenala inläsning av den första delen, som kan sammanfattas med: Språket! Tvillingarna! Mörkret! Sorgen! Som jag förutspådde så kunde jag inte invänta en inläsning av del 2 och 3, utan slängde mig helt sonika över texterna som finns samlade i en nyutgiven version från 2019. Jag läste dem i ett svep därav detta inlägg som i realiteten handlar om två böcker.
Kriget är över och ondskan har tagit kontroll över landet. Du vet fortfarande inte vilket krig eller land det handlar om. Första boken är skriven i jagform. Andra boken är skriven i tredje person. Tredje återigen i förstapersonsperspektiv.
Beviset handlar om Lucas, som blev ensam kvar i mormoderns hus då Claus flydde till grannlandet i slutet av del ett. Bröderna var tvungna att dela på sig och bryta det symbiotiska förhållande de hade. Lucas försöker göra gott i en värld full av mörker och hjälper en kvinna och hennes barn med mat och husrum. Och precis som i del ett sker en hel del absurda och groteska saker författat i samma korthuggna och ändå så fantastiska språk. Det enda som egentligen vittnar om att tvillingbrodern har funnits är den stora skrivboken. Är helt tagen. Och förvirrad. Vad hände egentligen? Fanns det en tvillingbror eller inte? Är Claus bara en fantasi hos Lucas för att klara av livet mitt i all förstörelse?
I Den tredje lögnen får vi istället följa Claus och hans väg till författandet. Vi får också se mer av pojkarnas föräldrar och vad som kom av dem. Bröderna återförenas för en kort stund, men det blir inte som du tänkt dig. De stora känslorna uteblir. Återigen gäckas du som läsare. Är den tredje lögnen sanningen? Visar perspektivskiftena på att Claus är den enda verkliga? Skrev han Lucas historia i tredjeperson? Du tror så självsäkert hela tiden på de ord som Ágota Kristóf förmedlar just där och då. Jisses vad författaren drar undan mattan för mig. Flertalet gånger.
Vilken trilogi!
Författarporträtt: Ulf Andersen
Bokomslag: Sara R. Acedo
Översättare: Marianne Tufvesson
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 