Överlevarna av Alex Schulman

I Alex Schumans senaste roman Överlevarna får vi följa tre bröder under några ödesmättade dagar i deras barndom parallellt med nutid. Bröderna har återvänt till familjens sommarstuga för att sprida deras mammas aska i sjön. Det börjar med ett slagsmål mellan två av bröderna och sedan får vi genom varje kapitel gå bakåt i tiden. Vi förstår redan i inledningskapitlet att det finns en komplicerad historia och denna kommer sakta nystas upp för oss. Vad var det som förde bröderna fram till detta ögonblick?

Jag valde att lyssna på författarinläsningen av boken. Varje kapitel är snillrikt sammankopplat med det förestående, men detta går tyvärr lite förlorat när man lyssnar. Men med det sagt så är det en fin läsning.

En scen som har fastnat hos mig är när pojkarna uppmanas av pappan att simma långt ut i sjön och runda en boj för att se vem av dem som kommer tillbaka först och vinner ett pris. Bröderna kastar sig i sjön, men bojen är mycket längre ut än vad de från början trott. Pojkarna är ivriga att vinna föräldrarnas kärlek. Tävlingen utvecklar sig istället till en simtur om liv och död. Bröderna hjälper varandra att nå stranden och då visar det sig att föräldrarna gått in och således lämnat bröderna till sitt öde. Den scenen säger så mycket om föräldraskapet. De är där men ändå så frånvarande.

Sommaren förflyter i samma stämning. Pojkarna suktar efter föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet. Föräldrarna lämnar barnen i stort sett vind för våg, vilket slutar med en tragisk händelse ute i skogen. Jag kan inte säga så mycket mer än så för att undvika att spoila historien.

Parallellt med detta får vi alltså följa de vuxna bröderna som närmar sig varandra. Det är mycket smärta och mörker. Hemligheter kommer upp till ytan. Minnet är centralt och hur detta kan vara bräckligt och tvivelaktigt. Två personer kan uppfatta en avgörande händelse på helt olika sätt vilket har påverkat hela deras liv. Någon händelse kan vara till synes helt förlorad. Men kommer så småningom sipprande tillbaka.

Den avgörande tragedin får du först fullt möta mot slutet av boken. Här är jag lite osäker på vad jag egentligen tycker och tänker. Historien är stark i sig själv och denna extra knorr månne inte ha behövts.

Författarporträtt: Thron Ullberg
Bokomslag: Sara R. Acedo

---

Alex Schuman är aktuell på årets Bokmässa. Under programpunkterna ”Överlevarna” och ”I fokus: Alex Schulman, Stephan Mendel-Enk, Kjell Westö”
Klippen ligger uppe året ut på Bokmässans hemsida.

Att vara en lyssnande läsare

I fredags tittade jag på Snacka om ljudböcker, eller? på Bokmässan som handlade om ljudboken i allmänhet men om bristen på recensioner i synnerhet. Patrik Lundgren leder där ett samtal med Marta Hedener (Head of Storytel Publishing Sweden), Linda Skugge (författare och krönikör), Katarina Cohen (skådespelare och inläsare) och Björn Werner (Kulturchef på Göterborgsposten).

Jag skrev ett inlägg samma dag, men har fortsatt att fundera kring det här. De diskuterar bland annat varför det knappt finns några ljudboksrecensioner och jag håller med om att det är något som saknas. Det är dags för självrannsakan. Jag lyssnar en hel del numera på ljudböcker. Perfekt i bilen och när jag nödgas till tråksaker såsom matlagning eller städning. Undertecknad har gått från en sann skeptiker till mediet till en (nästan) frälst. Det gäller dock att välja böcker med omsorg då jag emellanåt kan gå miste om språkets storhet när jag fragmentiserar min lyssning på det sätt jag gör. Det är främst handlingsdrivna romaner jag väljer att lyssna på.

Självrannsakan gäller mitt recenserande. När jag tittar tillbaka i min blogg så ser jag att jag sällan anger om jag läst eller lyssnat. Varför gör jag så här? Kan det vara så att jag själv har en föreställning om att den traditionella boken har en högre ställning än ljudboken? Kan vara så. Numera försöker jag dock vara tydlig om jag läst eller lyssnat och i de fall som uppläsaren utmärker sig även inkluderat detta i min recension.

Jag har ljudboken som fenomen att tacka för att jag återfann min väg till läsningen en gång i tiden, vilket jag bland annat har berört i en text som tidigare publicerats på Kulturkollo. Nedan inkluderar jag texten.

Som den sanna skeptiker jag är, så ska jag villigt erkänna att när ljudboken gjorde sitt intåg på den litterära banan, så var jag allt annat än välkomnande. ”Vem har tid att lyssna?”, ”Vem orkar koncentrera sig på vad någon annan säger under så många timmar?” och jag kan (mycket sannolikt) även ha slängt mig med kommentarer som ”Det går ju sååå långsamt!” Ja, det går långsamt ibland. Och långsamt kan vara bra.

Vi lever i ett samhälle idag där tid nästan går att mäta i sin vikt i guld. Allt ska gå snabbt. Informationen fullständigt haglar över oss och sinnena jobbar för fullt hela dagarna. Jag gillar det här. Men det finns en baksida. Jag blir van vid att det ska gå så fruktansvärt snabbt a l l t i d. Jag har inget tålamod att vänta, att lyssna in, att låta saker och ting sjunka in. Filmer ser jag sällan på numera, men en fasansfullt massa TV-serier. Det går ju snabbt. Är mobilen urladdad på kvällen framför TV-serien, så blir jag rastlös. Det går ju så snabbt att googla fram en fråga om serien, eller vad hen har spelat i tidigare, eller för att kolla när nästa avsnitt kommer.

Hösten 2011 slogs jag blodig mot den berömda väggen. Kroppen och hjärnan totalvägrade. Det är ingen hemlighet och tyvärr känner nog många igen sig i symptomen. Hjärnan, som du bokstavligen tror ska sprängas, stänger av. Off. Bara så där. Eller ja, nu ska jag rätta mig ”bara så där” händer det inte – nu i efterhand kan jag se en process som pågick under flertalet år, men när du väl inser hur det har gått så är det ”bara så där”.

Knappt ett år senare skapade jag min bokblogg, som blev en viktig del i återhämtningen och skrev så här i ett inlägg:

”När jag blev sjukskriven för drygt ett år sedan var min hjärna så övertrött, så utmattad att jag inte kunde läsa två meningar i rad utan att tappa den röda tråden. Det är en ganska skrämmande erfarenhet – hjärnan slutar bokstavligen att fungera. Reservaggregatet går in och tar över och det är sannerligen ett trögt aggregat. Ett sinne i taget. Ett intryck i taget. Promenera i tystnad. Se på TV utan ljud. Musik var inte aktuellt (ve och fasa). Läsa gick inte. Bara vara. I tystnad.”

Våren kom och jag började att promenera utmed stranden. Först då kände jag att jag orkade med att försöka lyssna på något annat än tystnaden. Jag lyssnade på bok i fem minuter, pausade lika länge och så rullade ljudboken på i sakta mak. Jag orkade så småningom med kortare texter och noveller och fann min väg tillbaka till romanläsningen i bokformat.

Mitt fokuserande lyssnande, mina väl valda uppläsare – som blev min form av högläsare – blev på så vis en högst personlig högläsare – min PH. Jag tränade hjärnan istället för kroppen. Fem år senare har jag fortfarande inte fullt ut köpt ljudboken som koncept. Jag får välja bok och uppläsare med stor eftertanke för att ge mig själv chansen att varva ner, att lyssna, att ta in. Men åh så nyttigt det är.

---

Den här texten har tidigare publicerats på Kulturkollo.

Hur du lyckas i en vit värld av Siduri Poli

Inledningsvis bör jag poängtera att denna bok inte är skriven för mig. I detta sammanhang tillhör jag normen. De priviligierade. Jag lyssnar på Hur du lyckas i en vit värld av Siduri Poli för att lära, tänka och för att bli utmanad kring de strukturer och normer som jag med största sannolikhet omedvetet upprätthåller.

Det är dags att våra verkligheter får synas, vi som inte föddes in i ekonomisk trygghet, inte har en familj som bott i det här landet i generationer eller har alla privilegier som kommer av att passa in i den rådande samhällsnormen. Jag har fått nog av den polerade framgångssagan och den fabricerade snyfthistorian. Vi är varken superhjältar eller offer, vi är vi, och våra historier måste ut nu, på våra villkor.

Siduri Poli är energi. Hon är som en mental storm som drar in i och över mig och jag blir såväl motiverad som något rädd för den till synes outtömliga intensitet hon besitter. I skrivande stund är jag tillfälligt sjukskriven då jag åter igen har drabbats av utmattningssymptom. Jag är med andra ord något skör just nu.

Siduri Poli är entreprenör och föreläsare och har sedan tonåren drivit eget företag, varit delaktig i otaliga projekt och start-ups och varit digital rådgivare till några av de största varumärkena i Sverige. 2015 drog hon igång Changers Hub, som är ett innovationshus för unga från ytterstadsområdena och finns i Alby, Botkyrka samt på Stureplan. Varför just Stureplan kan du lära mer av i boken.

Pengar är visserligen en viktig drivkraft för Siduri Poli, men den största drivkraften är att hon vill förändra världen. Hon vill hitta och genomföra digitala lösningar som förändrar vårt samhälle och världen i stort. Det är inspirerande att läsa om hennes samhällsengagemang och hur hon på en massa olika sätt hittar nya vägar till att nå framgång.

Dina drömmar är värda att förverkligas, och du ska inte låta någonting hindra dig. Det är dags att vår verklighet får synas, vi som inte fötts in i den vita medelklassen med alla privilegier som det innebär. Jag vill att du ska våga drömma, oavsett hur du ser ut eller var du kommer ifrån. Den där drömmen du har, den är din och ingen annans. Äg din dröm, stoppa den i fickan och gå ut genom dörren. Om du gör det, så kommer jag att berätta för dig hur jag gjort resten.

Samtidigt som du får ta del av Siduri Polis bakgrund och historia, hennes uppväxt i Botkyrka och att vara barn till assyriska flyktingar från Turkiet så delar hon med sig av handgripliga och motiverande tips. Hon belyser också den strukturella rasism och diskriminering som finns i vårt samhälle genom att dela med sig av personliga historier.

I boken har Siduri Poli sammanställt tio olika principer som ett manisfest (”Underdog manifesto”) om hur du ska lyckas i en vit värld, till exempelvis: ”Assimileras ej”, ”Hajpa din local” och ”Bygg din tribe”. Den princip som på ett sorgligt (och näst intill löjeväckande) sätt har åskådliggjorts i anslutning till att boken släpptes är ”Äru expert eller” som handlar om att du inte ska behöva vara expert på integrationsfrågor, konflikten i ditt hemland eller gängkriminalitet för att du bor där du bor. Det har nog undgått få hur Malou von Sivers intervju med Poli inleds med att börja i den tragiska händelse då en ung flicka blev mördar i Botkyrka. Intervjun fortsätter på samma spår och journalisten tycks inte ha fångat upp författarens poäng i boken.

Du behöver inte snacka om det som om du doktorerar i mänskliga rättigheter, nationalekonomi eller kriminologi. Du och jag vet lika lite som någon annan i det här rummet. Så sluta ta debatten om slöjan, hedersvåld eller andra nyhetsämnen som det vita samhället tror är det enda vi diskuterar hemma. Tolkningsföreträde är inte detsamma som att vara acclaimed expert i sakfrågor. Du är en fullskalig individ som inte ska behöva bli marginaliserad till att diskutera medias alarmistiska rubriker.

Jag valde att lyssna på författarinläsningen av Hur du lyckas i en vit värld. Det är en alldeles fantastisk inläsning av Siduri Poli. Hennes engagemang och glädje strålar genom högtalarna. Hon levandegör texten på ett helt annat sätt än om jag läst den, så jag vill varmt rekommendera ljudboken. Det är som ett 7 timmar och 16 minuter långt sommarprat. Jag kan inte sluta lyssna.

Författarporträtt: Daniela Spiroska
Bokomslag: Daniela Juvall

---

Siduri Poli är aktuell på årets Bokmässa. Under programpunkten ”I fokus: Amat Levin, Siduri Poli, Julia Lundin, Yasmine Winberg” för de ett samtal kring arv, vithetsnorm och influencermakt. Klippet ligger uppe året ut på Bokmässans hemsida.

 

Vi är Orlando av Johan Hilton

Under semesterns sista skälvande dagar tidigt i augusti läste jag Vi är Orlando – En amerikansk tragedi av Johan Hilton. Den drabbade mig så hårt att jag tänker på den i stort sett varje dag sedan dess. Jag har dock inte kommit mig för att skriva om boken förrän nu. Det händer. Böcker som drabbar mig särskilt hårt blir svåra att skriva om. Hur kan jag formulera ner några vettiga tankar i de svallvågor som boken orsakat hos mig? Nu ser jag dock att Johan Hilton är aktuell på Bokmässan (Vart är USA på väg? och Vi är Orlando) – så nu eller aldrig.

Strax efter klockan två på natten till söndagen den 12 juni 2016 går en tungt beväpnad man in genom dörren till nattklubben Pulse i Orlando. Han börjar urskiljningslös att skjuta. Folk flyr i panik. Några lyckas ta sig ut. Många gömmer sig på toaletterna. Dit gärningsmannen också tar sig så småningom och det utvecklar sig till en gisslansituation. Innan polisen lyckas eliminera gärningsmannen har 49 människor mördats – den då dödligaste masskjutningen i USA:s historia.

Vi är Orlando är en bok där författaren själv knappt är synlig. Du får läsa hans ord i såväl förord som efterord, men däremellan är det en vittnesskildring. Boken består uteslutande av utdrag ur närmare hundra timmar av intervjumaterial. Skickligt (mycket skickligt) redigerade så att det blir ett flow i texten trots att vissa repliker bara är några rader och andra längre stycken. Jag tänker på Marit Kaplas Osebol och hur har byggt upp sin bok på liknande sätt.

Bitvis är läsningen så intensiv att jag nödgas lägga boken ifrån mig och pausa. Jag har den lyxen. Det hade inte personerna i verkligheten. Trots att det är vittnesskildringar som är transkriberade (om än något redigerade) och boken innehåller därmed inga miljöbeskrivningar eller annan fyllnadstext så är texten oerhört levande. Jag är mitt i. Jag är mamman som väntar på parkeringen i raseriet mellan hopp och förtvivlan. Jag är flickan som ligger gömd under döende och döda kroppar på toaletten. Jag är han som halkar i blodet på dansgolvet. Jag är hen som irrar runt på parkeringen. Traumatiserad men levande.

Bokens titel hänvisar till den vilja att ansluta sig och ge sitt stöd som skedde dagarna efter massakern. Uppslutningen var massiv. Stödfonderna till offren slog alla rekord samtidigt som flygbolagen erbjöd sig att flyga offrens anhöriga gratis till Orlando. Det man kan ha i åtanke är att Orlando ligger i Florida som är en oerhört konservativ stat. Orlando särskiljer sig dock från resten av staten och har blivit känd som en hbtq-stad. När detta hände så gick man dock samman och visade sitt stöd.

En sak som jag var ovetandes om och som var särskilt intressant att läsa var att merparten av offren hade latinamerikansk bakgrund (det var en latin-night). Många talade lite eller ingen engelska alls och de som syntes i media var alla vit medelklass. Således drabbade attentatet inte bara hbtq-rörelsen utan även den latinamerikanska communityn extremt hårt. Så frågan är vilka som egentligen fick plats och fick synas i anslutning till det där vi:et.

Boken är inte bara oerhört gripande och intressant utan också lärorik på flera olika sätt. Man får till exempelvis genom vittnesmålen se hur media skriver sin historia genom att selektera vilka som kommer till tals i anknytning till en sådan här händelse. Vi får se hur det påverkar de latinamerikanska familjerna när all offentlig information sker på engelska. Vi får också se hur det konservativa USA visar sitt fula nylle när religösa fanatiker ser sin chans att påvisa sina åsikter om hbtq under begravningarna. Samtidigt får vi läsa om den fantastiska motkraft som fanns där personer iklädda änglavingar ställde sig i vägen så att människorna som skulle gå på begravningen slapp se eländet.

Läs boken! Men läs den när du känner att du kan hantera den känslostorm som kommer med den. Den är intensiv. Och viktig. Så läs den!

Författarporträtt: Viktor Gårdsäter
Bokomslag: Kajsa Bergström Feiff

Snacka om ljudböcker, eller?

Mitt inträde i Bokmässan 2020 sker i seminariet ”Snacka om ljudböcker, eller?” där Patrik Lundgren leder ett samtal med Marta Hedener (Head of Storytel Publishing Sweden), Linda Skugge (författare och krönikör), Katarina Cohen (skådespelare och inläsare) och Björn Werner (Kulturchef på Göterborgsposten).

De diskuterar vilken status som ljudboken har idag i jämförelse med de traditionella medierna. Varför finns det knappt några ljudboksrecensioner? Vad är det för skillnad på att recensera en bok och en ljudbok? Skugge menar att kultursidorna hänger helt enkelt inte med. Det är klart att ljudböckerna behöver lyftas fram på recensionskanalerna. Marta Hedener håller med och menar att man ofta lyfter fram ljudboken som fenomen men allt för sällan pratar om själva boken, dess innehåll och inläsare. ICA-kuriren är en av få som faktiskt gör detta och det har skett på Linda Skugges initiativ.

Björn Werner menar att det är själva texten är det intressanta. Det är boken – den skrivna texten – som står i fokus. En ljudbok är bara en variant av att framföra originaltexten. Men samtidigt verkar de andras tankar har utmanat hans sätt att tänka, vilket han själv säger. Han lyfter också det som Hedener tidigare var inne på: att kultursidorna lyfter ljudboken som fenomen och dess genomslagskraft. Werner ser dock en annan ingång för kultursidorna: vad händer spänningsfältet mellan texten och inläsningen? Vad händer med texten från papperssidorna till inläsningen – tillkommer det nya dimensioner till texten eller tappas något?

En inläst bok står den för sig själv eller hänger de samman, frågar Lundgren. Skugge menar att verket blir något helt eget och står helt för sig själv. Hon tycker inte att författarna ska läsa sina egna texter. Deras tanke med texten kan tyckas vara begränsande för läsare som inte själva får tolka texten. Jag håller delvis med. Det finns många författarinläsningar som är under all kritik och det kan handla om sättet att läsa eller om rösten helt enkelt. Och att jag precis som Skugge menar, tappar min egen ingång i texten. Den blir således redan färdigtolkad för läsaren.

Hederner påstår att vid en författarinläsning så kan författaren välja att emfasera delar av sin text som inte läsaren kanske skulle ha sett. Sant, om de inte drar undan mattan för mitt tolkningsföreträde. Trots min blygsamma aversion gentemot författarinläsningar har jag dock lyssnat på några författarinläsningar som har varit helt fantastiska: Marit Kaplas inläsning av Osebol, Stina Wollters Kring denna kropp och sist men inte minst Siduri Polis inläsning av Hur du lyckas i en vit värld.

Att drömma om en svunnen tid

Idag drar Bokmässan 2020 igång. I skrivande stund har jag riktig abstinens. Den digitala varianten i all ära – bättre än inget – men åh vad jag saknar alla möten, kramar och få rätta till bokhögarna på mässgolvet. Jag saknar att planera, packa och dra min dramaten genom ett ångestladdat och överbefolkat mässgolv. Jag saknar jakten på kaffe, toaletter och en överkomlig lunchkö. Jag saknar känslan när seminariedörren stängs bakom mig och i vakuumet som skapas i lokalen kan jag andas och lyssna fokuserat under 45 minuter. Jaja, vad är väl en bal på slottet…

För att vältra mig i eländet så tittar jag tillbaka på förra årets mässa. Nedan text är tidigare publicerad på Kulturkollo.

Betraktelser i retroperspektiv

Så här fyra dagar efter Bokmässan 2019 så är det såklart alla bokvänner, alla kramar och möten man minns bäst. Jag tar också med mig till exempelvis seminariet ”Rasismen i den amerikanska södern” där Pekka Heino modererade ett samtal med Tayari Jones, aktuell med Ett amerikanskt äktenskap och Thomas Mullen, aktuell med Vit eld, vilket bland annat resulterade i att jag köpte Jones bok och fick den signerad. Mullens första bok Darktown ligger här hemma i TBR-högen. Ett annat seminarium som var väldigt underhållande, tankeväckande och ”edgy” var ”Det hårda livet i London” med Kate Davies och Caitlin Moran, modererat av Bianca Kronlöf.

Men det fanns också andra betraktelser som jag gjorde under Bokmässan 2019 av mer eller minde uppseendeväckande karaktär:

• Förvånansvärt få Gudrun Sjödénkläder, va? Var har hänt med kulturtanten?
• Fick bevittna när ett förlag blev ombedd att packa ner vinet under minglet – gothiapolisen var i farten. Tre av fyra hann få sig ett glas bubbel.
• Fascinationen som uppstod hos undertecknad när hon bevittnade hur en journalist skrev en lång text med pekfingervalsen. Lär dig människa!
• Menssäkrad bokmässa kom synnerligen handy. Bockar, niger och tackar Menssäkrad för det.
• Många förlag att flyttat till en annan del av mässgolvet. Inte okej för en geografisk analfabet som jag. Har svårt nog att hitta från b till c-salen.
• Det regnar i Göteborg. Alltid.
• Att Silvervägen av Stina Jackson blev årets bok var månne ingen skräll, men att Christoffer Carlsson Järtecken inte var med bland topp tre var förvånande.
• 170 meter lång signeringskö till Thåström. Stackars Thåströms signeringshand.
• Bokmässan hade 4.185 programpunkter i form av seminarier, scen- och monterprogram med totalt 3.098 medverkande och nästan 800 utställare.
• En imponerande delegation från Sydkorea må jag säga.
• The Historical Dinner Party, som arrangerades med Stockholms Kvinnohistoriska, blev tydligen ”en magisk middag som nu förs in i historieskrivningen”. 39 kvinnor deltog och sorgligt nog var inte jag en av dem.
• Temaland och Guest of Honour 2020 blir Sydafrika. Jag hör Annas glädjetjut! Dessutom blir teman för 2020: LÄS! LÄS! LÄS! och Digital kultur. Heja läsningen! Fler av oss stämmer in i glädjetjutet.
• Bockar, niger och tackar svenska kyrkan för kaffet.
• Jag kommer särskilt också minnas tanten som glodde snett när jag tog med mig en fralla in på seminariet, men som själv somnade under pågående samtal.
• Min dra-maten fick avundsjuka suckar när jag delade på publikhavet när jag gick genom mässgolvet. Där kan ni gå med skrikande boknackar.
• 86.132 besökare och alla gick just där jag skulle gå. Hela tiden.
• Den där vita bakgrunden med loggan gör sig inte så himla bra på storskärm. Tråkig bakgrund i de fall de inte ändrade till aktuell rubrik på seminariet.
• Folk blev bestulna på Park. Inte ok.
• Johan Ehns ambitiösa signatur! Han ritade en ny häst i varje bok.
• Jag tar med mig hur extremt viktig moderatorn är för ett lyckat samtal. Bevittnade en för överpeppad som skapade märklig energi på scen och en som helt förstörde samtalet.
• Lokalfördelningen var något missräknad, va? Flera stora gäster som fått mindre lokaler där köerna ringlade sig långa.
• Denna dyra mat!
• Sist men inte minst: Undertecknad fick en aha-upplevelse då hon förstod att Han var en hon och inte en han som hon hela tiden trott. #truestory

 

Bokmässan 2019 – söndag

Bokmässans sista dag och jag brukar vara blygsam i mina val. Energin brukar vara slut och hemlängtan stor. Men de här hade jag gärna orkat med:

Söndag 29 september

10:00 – 10:45
Att leka med spänningsgenren
Medverkande: Camilla Sten, Helena Dahlgren, Johannes Pinter, Mats Strandberg, Mattias Leivinger

13:00 – 13:45
Konsten att skriva populärvetenskap
Medverkande: Emma Frans, Helena Bornholm, Katarina Gospic, Magnus Linton

13:30 – 13:50
Vad kan vi lära av suffragetterna?
Medverkande: Anna-Klara Bratt, Helen Pankhurst

Bokmässan 2019 – lördag

Lördag 28 september

09:30 – 10:00
Invigning av Crimetime Göteborg 2019!
Medverkande: Camilla Läckberg, Don Winslow, Erik Nord, Tomas Belfrage, Åsa Lindström

10:00 – 10:45
Menskampen
Medverkande: Amie Bramme Sey, Kim Windvogel, Nadya Okamoto, Shyaka Lwanyaaga Farid Kubanda, Terese Lann Welin

10:00 – 10:20
Vad är ondska?
Medverkande: Christoffer Carlsson, Helena Kubicek Boye, Susanna Romanus

10:30 – 10:50
Crimetime Award – läsarnas favorit
Medverkande: Emelie Schepp, Titti Schultz

10:30 – 10:50
Nina Wähä, ”Testamente”
Medverkande: Nina Wähä

11:00 – 11:45
Fantasy – där underdogs blir hjältar
Medverkande: Daniel Edfeldt, Gabrielle de Bourg, Mats Strandberg, Petrus Dahlin

11:00 – 11:45
Myter och hemligheter i familjen
Medverkande: Elise Ingvarsson, Eric Schüldt, Kayo Mpoyi, Nina Wähä

11:00 – 11:45
Från suffragetterna till metoo
Medverkande: Alexandra Pascalidou, Helen Pankhurst, Ida Östensson, Joy Ada Onyesoh

12:00 – 12:45
David Nicholls – Från teaterstudent till hyllad författare
Medverkande: David Nicholls, Pekka Heino

12:00 – 12:45
Kärleken till krim
Medverkande: Camilla Läckberg, Helena Dahlgren, Håkan Östlundh, Peter Robinson

12:00 – 12:45
USA, Trump och kvinnorna
Medverkande: Maria Edström, Meg Wolitzer, Tayari Jones

12:00 – 12:45
Feminismens vågor
Medverkande: Amie Bramme Sey, Ida Östensson, Katrine Marçal, Nina Björk, Yvonne Hirdman

13:00 – 13:45
Förtryckets olika ansikten
Medverkande: Ebba Witt-Brattström, Helena Axelsson Fisk, Madelaine Levy, Samar Yazbek, Tammam Hunaydi

13:00 – 13:45
När gammalt möter nytt
Medverkande: Anneli Dufva, Auður Ava Ólafsdóttir, Dörte Hansen, Elin Olofsson

13:00 – 13:45
Skrivandets drivkrafter
Medverkande: Maggie O’Farrell, Max Porter

13:00 – 13:45
Det hårda livet i London
Medverkande: Bianca Kronlöf, Caitlin Moran, Kate Davies

14:00 – 14:45
Psykisk ohälsa i ungdomslitteraturen
Medverkande: Helena Dahlgren, Lisa Bjärbo, Maria Ahlsdotter, Mian Lodalen

14:30 – 14:50
Feminismen som segrade sig till döds
Medverkande: Joanna Williams

15:00 – 15:45
Han Kang – Om tingen som en vit tråd genom livet
Medverkande: Han Kang, Yukiko Duke

15:00 – 15:45
Caitlin Moran – Kärlek och vuxenblivande i britpopens tidevarv
Medverkande: Caitlin Moran, Parisa Amiri

16:00 – 16:45
Dmitry Glukhovsky – Postapokalyptiska berättelser
Medverkande: Dmitry Glukhovsky, Johanna Koljonen Pedersen

16:30 – 16:50
Om flickors utsatthet och kvinnlig vänskap
Medverkande: Allan Linnér, Allan Linnér, Susanna Alakoski

Bokmässan 2019 – fredag

Fredag 27 september

08:00
Bonnierförlagens bokfrukost

10:00 – 10:45
Offer och kontroll
Medverkande: Karolina Ramqvist, Lina Wolff, Stefan Eklund

11:00 – 11:45
I skuggan av det förflutna
Medverkande: Hanna Rajs Lara, Helena Trus, Julie Lindahl, Salomon Schulman, Sharon Jåma Hofvander

11:00 – 11:45
Flyktens mänskliga ansikte
Medverkande: Dick Harrison, Görrel Espelund, Haejin Cho, Thord Eriksson

11:00 – 11:45
Sverige och mångfalden
Medverkande: Dona Hariri, Patrik Lundberg, Qaisar Mahmood, Segal Mohamed

12:00 – 12:20
Män som slår
Medverkande: Inti Chavez Perez, Lucas Gottzén

12:00 – 12:45
Rachel Cusk – En förnyare av romankonsten
Medverkande: Malin Ullgren, Rachel Cusk

13:00 – 13:45
Rasismen i den amerikanska södern
Medverkande: Pekka Heino, Tayari Jones, Thomas Mullen

13:00 – 13:45
Kollektivt trauma
Medverkande: Athena Farrokhzad, Eun-young Jin, Han Kang, Mats Almegård

13:00 – 13:45
Kända och okända kvinnor i svensk historia
Medverkande: Anna Nordlund, Colette van Luik, Lisbeth Larsson, Malou von Sivers

13:00 – 13:45
Sätter ord på det osynliga spelet
Medverkande: Helena von Zweigbergk, Åsa Beckman

13:30 – 14:00
Under attack – hoten mot folkbildning och kultur
Medverkande: Fredrik Pettersson, Jenny Lindahl, Lawen Redar, Peter Gustavsson, Susanna Alakoski

14:15 – 14:35
Ida Lundqvist, programmakare och producent för P3 Dokumentär
Medverkande: Ida Lundqvist

14:15 – 14:35
Bellman Noir
Medverkande: Niklas Natt och Dag

14:30 – 14:50
Silvia Avallone
Medverkande: Pontus Kipowski, Silvia Avallone

15:00
Årets bok

16:00 – 16:45
Korsettkrig och kvinnokamp
Medverkande: Eva Andersson, Henric Bagerius, Lena Ulrika Rudeke, Nina Björk, Susanna Alakoski

16:00 – 16:45
Äventyr på djupet i episka världar
Medverkande: Emma Karinsdotter, Helena Dahlgren, Johan Unenge, Johan Unenge, Karin Erlandsson

17:00 – 17:45
Varför gillar vi att bli lurade?
Medverkande: Gustav Nilsson, Jack Werner, Sofia Wadensjö Karén, Sofia Wadensjö Karén, Thomas Nygren, Åsa Wikforss

Bokmässan 2019 – torsdag

Här följer mina spontana klick när jag gick igenom programmet för Bokmässan 2019. Eventuella krockar, logistiska omöjligheter p g a avstånd har icke beaktats. Än. Än så länge lever jag i förnekelsen att ”jag-kan-gå-på-allt”. Syftet med detta inlägg är tudelat – dels kanske du får upp ögonen för något du missat och dels får jag stillat mitt kontrollbehov då jag inte riktigt vågar lita på att mina val sparas på Bokmässans hemsida.

Torsdag 26 september

10:30 – 10:45
Svenska kvinnor historien glömde

11:00 – 11:45
Varför är minoriteter så hotfulla för majoriteten?
Medverkande: Felicia Mulinari, Lena Ulrika Rudeke, Per Magnus Johansson, Saga Becker, Susanne Rappmann

11:30 – 11:50
Att skildra det ofattbara
Medverkande: Birgitta Westlin, Johan Ehn

13:00 – 13:45
Hur är det ställt med lärarprofessionen?
Medverkande: Daniel Sandin, Emma Leijnse, Johan Alvehus, Johanna Jaara Åstrand, Åsa Fahlén

13:00 – 13:45
Hbtq-rättigheter och nationella identiteter
Medverkande: Anna-Maria Sörberg, Annika Hamrud, Caroline Källner, Emil Edenborg, Petra Mölstad, Saga Becker

13:00 – 13:20
Steampunk – från kugghjul till samhällskritik
Medverkande: Helene Ehriander, Maria Nilson

14:00 – 14:45
Lagerlöf och Wägner
Medverkande: Anna-Karin Palm, Per Svensson, Ulrika Knutson, Ulrika Nielsen

14:00 – 14:45
Desperation och radikalisering
Medverkande: America Vera-Zavala, Katia Wagner, Milorad Pejić, Thord Eriksson

14:00 – 14:20
Så kan vi motverka könsskillnader i skolresultat
Medverkande: Annika Sjödahl, Fredrik Zimmermann, Maria Bohlin, Åsa Ernestam

14:00 – 14:30
Författarintervju Martin Schibbye
Medverkande: Martin Schibbye, Tobias Regnell

14:00 – 14:30
Johan Ehn om Hästpojkarna
Medverkande: Johan Ehn, Matilda Häger

14:30 – 14:50
Man dör inte av stress, man slutar bara att leva– om utmattningssyndrom
Medverkande: Jonas Mattsson, Jonas Mattsson, Marie Åsberg, Selene Cortes

14:30 – 14:45
Svenska kvinnor historien glömde
Om jag missar första tillfället.

15:00 – 15:40
Manifestation för Dawit Isaak
Medverkande: Aaron Berhane, Esayas Isaak, Frida Edman, Karin Olsson, Karin Olsson, Martin Schibbye, Martin Schibbye, Yirgalem Fisseha Mebrhatu

15:30 – 15:50
Om pojkar och män och slutet på könskampen
Medverkande: Viktoria Saxby

16:00 – 16:45
Bryt ihop och kom igen – för klimatets skull
Medverkande: Johanna Nilsson, Kattis Ahlström, Maria Soxbo, Pär Holmgren

16:00 – 16:45
Den här gången ska allt bli annorlunda
Medverkande: Jenny Jägerfeld, Jessica Schiefauer, Sandra Beijer, Siri Spont

16:00 – 16:30
Tonåring och lesbisk
Medverkande: Sara Dehi, Sara Lövestam

16:05 – 16:25
Bomullsängeln
Medverkande: Susanna Alakoski

16:30 – 17:15
Mats Strandberg gästar Bokmässepodden
Medverkande: Kerstin Önnebo, Mats Strandberg

17:00 – 17:45
Litteratur som en samhällskraft
Medverkande: Agneta Rahikainen, Aleksander Motturi, Björn Ranelid, Philip Teir, Tiia Strandén

18:30-19:30
AW Bokmässan