Med Nattavaara av Thomas Engström & Margit Richert tar vi oss några decennium fram i tiden. Till ett splittrat Sverige där Norrbotten har brutit sig loss från Sverige och Kiruna är den nya staten Nordmarks huvudstad, som styrs av en enväldig jarl. Världen och så också Sverige plågas av epidemier (inte så långsökt), finans- och klimatkatastrofer.
På Nordmarks landsbygd råder hungersnöd, och invånarna för en ständig kamp för att överleva. Här ute råder lite av djungelns lag och tillvaron hotas inte bara av hunger utan av kringflackande gäng, som plundrar det de kommer för.
Inledningsvis får vi stifta bekantskap med Erik som tillsammans med sin lillasyster Sofia tvingas på flykt efter att deras föräldrar begått självmord. Det är byn som tvingar dem lämna sitt hem och nu är målet för dem att nå Kiruna för att överklaga byrådets beslut.
Därefter får vi möta Marja, som ofrivilligt blir en del av ett av de kringresande gängen. Hon gör det dels för att överleva och dels för att kunna återförenas med sin man Mårten som hon antar har hamnat i ett arbetsläger.
Vad händer i en värld där vi nödgas slåss för vår överlevnad? Där alla samhälleliga regler och förhållningssätt har försvunnit? Där skillnaden mellan liv och död är hårfin och ständigt närvarande?
Det är intressant att läsa om hur ett nytt slag av samhälle byggs upp och under vilka premisser som man tvingas acceptera för att kunna vara en del av Nordmark. Men hur långt kan man pressa en befolkning?
Det är en mycket dystopisk värld som författarna bygger upp, men den känns hela tiden realistisk och sannolik och månne inte allt för långt ifrån vår egen föreställningsförmåga. Jag slukas direkt av historien och fascineras över hur vårt eget land står som fond till historien om Nordmark.
Nattavaara är första delen i en trilogi och jag ska definitivt läsa resterande böcker när de kommer.
Författarporträtt: Bokfabriken
Bokomslag: Miroslav Sokcic
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 