Hej hej vardag av Louise Winberg

Det finns egentligen bara ett ord som kan summera hela Louise Winbergs Hej hej vardag: igenkänningen! (Japp, i bestämd form med utropstecken). Du kanske är som jag  – tycker att du har kommit ifrån småbarnsåren (nuläge: 11 år) och du till och med stundom förskönar och glorifierar tiden som gått. Jag börjar förknippa det förflutna med morgonmys i sängen, en kille som gosar i mitt hår medan den andra drar i mitt öra. Jag ser också sköna promenader i vårsolen och killande magar och bubblande skratt. Så läser jag Hej hej vardag och slungas tillbaka till osande blöjhinkar, konspiratoriska tvillingar (för visst var de det, va? Va?!) som hade som mål att driva alla närvarande föräldrar till vansinnets rand, nerkräkt soffa, kolikkvällar och toabesöken som räknades som egentid i ca 30 sekunder och att du helt enkelt fick acceptera att bajsa med publik är normalläge.

Jag saknar mycket, men är tämligen tacksam att den tiden är förbi i min egen familj. Den här distansen – att man ändå har kommit ut levande på andra sidan – gör att man inte sväljer några skratt längre utan skrattar högt åt Winbergs serier. Jag kan skratta åt mig själv och kan idag se mig själv utanför och tänka – du var ju inte klok Madick… jag menar Fanny!

Det är dock inte bara en humorbok det här. Den innehåller en hel del samhällskritik och hur utsatt man är som förälder. Du matas ständigt av bilder hur du ska vara och bör göra, vilket föder känslor som otillräcklighet. De största kritikerna är dock vi själva och Winblad berör bland annat hur andra föräldrar – i detta fall mammor – kan jaga och döma varandra. Tyvärr inget nytt under solen, men oerhört intressant att diskutera.

Winbergs bok är som sagt full av igenkänningsögonblick och du fnissar och skrattar dig igenom boken. Lättläst, enkel och extremt relaterbar. Men – men – du skrattar kanske som högst när du väl har avklarat småbarnsåren, för inte var allt så himla kul när man var mitt i det, eller?

Missa inte Kulturkollo konfererar om Hej hej vardag

Illustration och bokomslag: Louise Winberg

En ny favoritbok?

Mats Jonsson, redaktör för Galago, har skrivit och illustrerat de självbiografiska serieromanerna Unga norrlänningar, Hey Princess, Pojken i skogen, I detta satans rum och Mats kamp.

Den tredje av de ovan nämnda böckerna belönades 2005 med Norrländska litteraturpriset och Urhunden för bästa svenska seriealbum. Igår köpte jag två av hans böcker och fick dem även signerade. Det här med att läsa seriealbum ligger helt klart utanför min litterära säkerhetszon. Kanske blir det en ny favorit Mats! 

Inte en seriesöndag men likväl en tisdag

I en tid som svämmar över av självhjälpsböcker, av ljust och fräscht och av svåruppnåeliga ideal och där social kompetens primeras är det en stor befrielse att möta Nina Hemmingssons huvudperson, som är en pupillös kvinna som är precis tvärtom. Hon ger svar på tal, är obekväm och räds icke att döda en konversation tämligen omgående. Bara så där. 

De båda seriealbumen som jag har läst heter Jag är din flickvän nu och I mina vackra ögon. Det här är svart humor, full av ironi och cynism, som passar mig precis. Huvudpersonen brottas med ångest över de mest vardagliga små ting samtidigt som hon med sin dräpande humor slår hål på våra uppblåsta ideal. Hon är en skön blandning av allt du skulle vilja vara och allt det du försöker undvika att vara.

           

Båda albumen har snarlik komposition där den inledande delen är en rad enrutingar och som sedan följs av något längre seriestrippar (oftast en sida). I den sistnämnda boken har även Hemmingsson inkluderat ”Prinsessan och gemålen”, där du inte helt osökt tänker  på vårt kungahus där prinsessan är en tämligen verklighetsfrånvänd flicka som lever i sin egen lilla bubbla. Underhållande rakt igenom men jag tycker att Hemmingsson är starkast i enrutingarna.

      

Bokstävlarna kör emellanåt på Seriesöndag, men jag missade detta så jag får nöja mig med en tisdag. Vill du ha ordentliga tips och mer djup i recensionerna av just seriealbum så rekommenderar jag er att besöka Bokstävlarnas blogg.