Då så. Då kan jag sluta läsa.

Jag har uppnått mitt läsmål för 2020. Extremt ovanligt för undertecknad då vinterns mörker brukar påverka min läslust negativt. Jag hoppas verkligen att mitt läsflow håller i sig ett tag till. Pandemin har fått mig att vända mig till fiktionens värld – jag har läst och lyssnat på böcker och svullat serier. Det som dock blivit påverkad negativt är min skrivlust och därmed har denna lilla blogg blivit högst försummad. 

Jag har inte bara läst. Jag har läst en jäkla massa bra böcker. Om jag ska välja att lyfta fram några lästips till er så blir det månne följande:

Rodham av Curtis Sittenfeld (recension på gång) 
Ödesmark av Stina Jackson 
Widow Basquiat: A Love Story av Jennifer Clement
Queenie av Candice Carey-Williams
Historieläraren av Matt Haig
Himmel över Alaska av Kristin Hannah
Min älskade älskling av Gabriel Tallent
Nådastolen av Elizabeth Hartley Winthrop
Olsebol av Marit Kapla

Detta bildspel kräver JavaScript.

2019-års oförglömliga läsupplevelser

Jag har läst många riktigt bra böcker i år och kvantitetsmässigt har jag mer än fördubblat antalet lästa böcker jämfört med föregående år. Den avgörande faktorn till detta är att jag lyckades behålla min läslust under den hemska, mörka – sa jag hemska? – hösten. I år har jag verkligen lustläst utan yttre krav och förväntningar, vilket också säkert kan påverka läslusten. Till exempelvis fick jag en dos internatskola, tonåringar och mord i De trasiga flickorna av Simone St James och en inblick i pestens tid i Elin Boardys Tiden är inte än. Jag gillade också verkligen Små eldar överallt av Celeste Ng och Normala människor av Sally Rooney. Dessutom fick jag stifta bekantskap med Atwoods dystopi Oryx och Crake (ska definitivt läsa de två efterföljande böckerna i den trilogin) och det samtida dystopiska landskapet som skapades under och efter stormen Gudrun i Christoffer Carlssons Järtecken och Tara Westovers fascinerande och hemska uppväxt i Allt jag fått lära mig. 

Dessutom har jag fått flera riktigt häftiga läsupplevelser, som jag listar nedan. Det kan vara böcker som väckt oväntade känslor, historier och karaktärer jag har haft svårt att släppa och som av olika anledningar helt enkelt blivit läsupplevelser utöver det vanliga.

Klubben av Matilda Gustavsson, Albert Bonnier förlag (2019)
Jag tänkte att jag läst det mesta kring den tragedi och kris som omhuldat Svenska Akademin, men när jag läste Klubben av Matilda Gustavsson så väcktes många nya tankar, frågor och jag blev förvånad över det känsloregister som visade sig när jag läste. Inte minst för att Gustavsson lyfte fram och påminde oss om offren. Raseri, förtvivlan, uppgivenhet och kamplust. Allt väcktes på en och samma gång.

Själarnas ö av Johanna Holmström, Norsteds (2017)
Jag är väldigt intresserad av den här delen av vår historia. Tiden innan folkhemmet och vad som krävdes och kvävdes för att bygga upp detta idealsamhälle. Jag kunde omöjligt släppa boken under läsningens gång och sen satt jag där och sökte mer om Själö hospitals  bakgrundshistoria och jag tänkte på Märit och Lars i Ditt liv och mitt, och på Gertrud i Den nya människan. Och jag påminns om att jag trots allt lever i en priviligerad tid då katastrofal trötthet, apati och det till synes oändliga själsliga mörket inte tvingar in oss bakom lås och bom.

Ingen jämfört med dig av Jonas Brun, Albert Bonnier förlag (2017)
Oh vad glad jag är att jag valde att åter igen läsa Jonas Brun. Språket, språket, språket! Den stekheta sommaren, tristessen och den första kärleken. Den kryper liksom på och du vill inte sluta läsa. Igenkänningen och minnena som väcks med Sinéad O’Connors Nothing compares 2 U – den härliga och så hemska tiden i ett tonårings hjärta.

 

Slutet av Mats Strandberg, Rabén & Sjögren (2018)
Att läsa Mats Strandbergs Slutet var en jobbig process. Den dödsskräck som väcktes i mig var helt orationell. Ångestpåslaget ökade successivt och den sista natten innan jag läste klart boken drömde jag mardrömmar. Som så många andra så funderar jag mycket på livet, döden och föräldraskapet och hur jag skulle reagera, tänka och agera om apokalypsen stod och flåsade i farstun. Strandberg har utmanat min klaustrofobi, min skräck för djupa vatten, min rädsla för att förlora mig själv i demens och nu maxat med min orimliga rädsla för döden.

Testamente av Nina Wähä, Norstedts (2019)
Du sveps med i en fantastisk familjekrönika där den allvetande berättaren är högst närvarande och visar, pekar och kan på ett ganska påträngande sätt berätta för dig om vad komma skall och nästan vad du ska tycka och känna kring det du läser. Testamente är en fascinerande historia i vilken du får möta en miljö som sällan kommer dig till del och en historia som för många av oss är i det fördolda. Vi får ta del av Tornedalens historia, om Karelen, om svält och eländes elände och får fundera på frågor vad som binder oss samman och vad som sliter oss människor isär. Jag tipsar ständigt – välkommet och ovälkommet – om denna historia.

Jag for ner till bror (2018) och Vi for upp med mor av Karin Smirnoff, Polaris förlag (2019)
För en mörkervurmare, tillika språknörd, är läsningen av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror och Vi for upp med mor en fröjd, ett tyst jubel, ja i gränslandet till eufori. Jag ryser av välbehag över hennes förmåga att leka med språket då hon oavbrutet undviker skiljetecken, till viss del versalen och därtill skriver samman alla namn (eskilbrännström, janakippo m.fl.). Det är en våldsam historia, men också en historia som är fylld av passion, kärlek och värme.

Kring denna kropp, av Stina Wollter, Forum förlag (2018)
Det är en fantastiskt författarinläsning som Wollter har gjort. Hennes röst är magisk och jag liksom vaggas in i hennes berättelser, i hennes nedslag i historien som handlar om förhållandet till kroppen och hur detta förhållande har förändrats över tid. Den handlar om självförakt, om att våga släppa taget och älska sig själv och sin kropp, men den handlar också om föräldraskap, om dotterskap och om att vara en människa bland alla andra människor, samtidigt som du blir berörd och bedömd av dessa. Jag reflekterar mycket om mitt eget ambivalenta förhållande till min egen kropp. Det blir en högst personlig läsupplevelse som jag burit med mig under året som gått.

Gun Love, av Jennifer Clement, Albert bonnier förlag (2019)
Det tog mig lång tid att få till ett inlägg om Gun Love, men jag har på intet sätt glömt läsupplevelsen. Clement har en sällsam förmåga att levandegöra dessa viktiga vittnesmål – tidigare de mexikanske kartellkvinnorna och i denna de som tvingas leva i fattigdom i en trailerpark där droger och vapen florerar fritt – och målar därmed upp världar som får dig både att häpna och förfäras. Det är en berättelse som stannar kvar och emellanåt tänker jag på Pearl – denna modiga tonåring som tvingas utstå så mycket.

Innan ni tog oss, av Lisa Wingate, Lavender Lit (2018)
Ännu en bok om 1900-talets första hälft som fastnat hos mig. Innan ni tog oss berättar om medellösa familjer som bodde på Mississippi i sina husbåtar och som tvingades i ständig rörelse för att inte bli bortkörda. Samhället betraktade dessa människor som mindre önskvärda och jag drar inte helt osökt trådar till hur vi i Sverige behandlade dem som vi då kallade tattare (resandefolk, romer) och hur vi tvingade dem till tvångssterilisering och omhändertog deras barn. Skräcken, som de här barnen tvingas känna när de först slits från sina föräldrar och senare från varandra i takt med att de blir bortadopterade och/eller sålda, är totalt hjärtskärande. Även denna läsupplevelse fick mig att söka mer fakta om Memphis barnhem (Tennessee Children’s Home Society) och Georgia Tann som, trots att skandalen blev publik, kunde fortsätta driva barnhemmet fram till sin död 1950.

Nu ser jag fram emot ett härligt läsår där jag får förfasas, förskräckas och inte minst förälskas. Bring it on 2020!

Gun love av Jennifer Clement

 

Min mamma var en deciliter socker. Henne kunde man låna när man ville.
Mamma var så söt att hennes händer alltid var födelsedagskladdiga. Hennes andedräkt luktade karameller i fem fruktsmaker.
Och hon kunde alla kärlekssånger som är kärlekens universitet. Hon kunde ”Slowly Walk Close to Me”, ”Where Did You Sleep Last Night?”, ”Born Under a Bad Sign” och alla ”jag dödar dig om du lämnar mig”-sånger.
Men det söta letar alltid efter Stora stygga mannen och Stora stygga mannen kan hitta fröken Söt i vilken folksamling som helst.
Min mamma öppnade munnen i ett jättelikt O och andades in honom i kroppen.
Jag förstod inte. Hon kunde ju alla sångerna. Varför lät hon sig bli hoptussad och tilltufsad av honom?

Berättaren i Jennifer Clements Gun Love är fjortonåriga Pearl, som bor med sin mamma i en gammal bil i en trailerpark i Florida. Där, någonstans i gränslandet mellan USA och Mexiko, granne med en soptipp och där det mexikanska heroinet håller på att ta metamfetaminets plats. Det är skitigt, torftigt och vapen är lika vanliga som droger. Våldet finns där som ett ständigt hot och du vet aldrig vad som väntar.

Bilen har stått parkerad på samma ställe sedan Margot – mamman – flydde med sin nyfödda bebis och sedan dess har den gamla Mercuryn huserat allt de äger och har. Pearl som är på väg in i vuxenlivet har börjat förstå att livet aldrig kommer att förändras så länge de stannar i trailerparken. Det enda som är stabilt i Pearls liv är det starka kärleksfulla band som finns mellan henne och mamman. Livet tar dock en tragisk vändning när den stora stygga mannen kommer in i deras liv. Och Pearl tvingas så småningom att lämna trailerparken bakom sig.

Om mamma hade åkt med i baksätet skulle hon ha sagt: När man har fått en dos tragik tror man att det räcker så. Man tror att nu kan det inte bli värre och att man är räddad. Men tragedier är inte som medicin. Man får inte en dos som ett litet piller eller en matsked. Tragiken öser alltid på med mer.

Precis som i En bön för de stulna sätter Jennifer Clement ljuset på en skrämmande och aktuell verklighet – en verklighet som ligger långt ifrån vår egen. I Gun Love belyser hon en av den mest infekterade och debatterade rättigheten i USA – rätten att bära vapen – och dessutom droger, utanförskap och fattigdom. Men det är också en berättelse om samhörighet, vänskap och stor kärlek till karaktärerna.

Clement har en sällsam förmåga att levandegöra dessa viktiga vittnesmål och målar upp världar som får dig både att häpna och förfäras. Det var ett tag sedan jag läste ut romanen, men det är en berättelse som stannar kvar och emellanåt tänker jag på Pearl – denna modiga tonåring som tvingas utstå så mycket.

Foto: Barbara Sibley
Bokomslag: Sara R. Acedo

Want to read eller om man vill plågsamt vänta

Har man några minuter över så slöklickar man runt på Goodreads. Och om man slöklickar runt på Goodreads kan man få upp ögonen för kommande böcker av författare som man gillar. Det är ju bara det där kruxet med att invänta översättning. Men vad vet väl jag – ibland kan det gå fort (och ibland inte och ibland blir väntan förgäves). Hur som haver – jag har fått upp ögonen för några boksläpp att se fram emot.

Antologin Not That Bad: Dispatches from Rape Culture med Roxane Gay som redaktör.  Gay samlar tidigare publicerade texter som handlar om att leva i en värld där kvinnor möter trakasserier, våld och aggressioner och ”where they are ‘routinely second-guessed, blown off, discredited, denigrated, besmirched, belittled, patronized, mocked, shamed, gaslit, insulted, bullied’ for speaking out.” En essäsamling där såväl etablerade skribenter som debutanter ingår.

Jag har sedan tidigare läst Roxane Gays Bad feminst och har Hunger på att-läsa-listan.

För drygt en månad sedan läste jag Angie Thomas The Hate U Give och blev helt ”blown away”. Jag har knappt återhämtat mig från den fantastiska läsupplevelsen så är hon på gång med en ny roman: On the Come Up.

Sextonåriga Bri drömmer om att bli sin tids främsta rappare, vilket inte är en helt långsökt dröm då hon är dotter till en legendarisk underground-rappare. När hennes mamma förlorar jobbet och hemlösheten ”stirrar dem i ansiktet”, så beslutar sig Bri för att lyckas.

Slutligen ett boksläpp som fick mig att dra något efter andan är Gun Love av Jennifer Clement. Hennes En bön för de stulna var en omskakande läsning, som jag fortfarande – tre år senare – tänker på. Senast idag tipsade jag faktiskt om den.

Gun Love handlar om Pearl och hennes mamma, som gjorde valet att lämna resten av familjen bara några veckor efter att Pearl föddes. De bosätter sig på en parkeringsplats utanför en s.k. trailer park. ”All around them, Florida is populated with gun owners–those hunting alligators for sport, those who want to protect their families, and those who create a sense of danger.” Mig veterligen är denna ren fiktion medan En bön för de stulna bygger på tio års intervjuer av mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser.

Årets bästa böcker 2015

Har man begåvats med ett guldfiskminne såsom undertecknad så kan detta att lista böcker vara en vansklig företeelse. Trots att jag har stor hjälp av bloggen och diverse boklistningssidor såsom Goodreads och Boktipset, så är det en utmaning som heter duga att hitta (läs: komma ihåg) de där guldkornen som glänser aningens mer än de andra.

Jag har fått sålla hårt och har gått från ett tjugotal böcker till femton. Någonstans måste gränsen dras och färre än femton var faktiskt en omöjlighet. När jag gav mig själv tillåtelse att lista femton så innebär det i praktiken att jag har fått stryka några som verkligen – egentligen – förtjänar en plats, t.ex. Fowlers Vi är alla helt utom oss och Nelsons Jag ger dig solen. De är riktigt, riktigt bra. Bara så ni vet.

Utan inbördes ordning är 2015 års bästa böcker (vill du läsa om aktuell bok så klicka på bilden):

 

Topp tio tisdag (30 juni 2015)

En liten lista så här på en tisdag och junis sista dag. Topp tio av lästa böcker under 2015 – d.v.s. halvårskontroll (utan inbördes ordning bör jag tillägga):

Nelson, Jandy: Jag ger dig solen, Gilla böcker (2014)
Tvillingarna Jude och Noah är väldigt olika som person, men har ändå en särdeles förmåga att förstå varandra, näst intill telepatisk. Familjen drabbas dock av en svår tragedi och hela världen tycks gå sönder. Så även bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig. Boken handlar om sorg, men också om kärlek, lika många delar syskonkärlek som syskonrivalitet och om hur konsten kan gömma hela livet.
Läs mer här.

Uusma, Bea: Expeditionen – Min kärlekshistoria, Norstedts (2014)
Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad Andréexpeditionens medlemmar åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött. Jag är ingen fackboksläsare, men något gör att jag totalt sugs in i Bea Uusmas berättelse. Uusmas passion lyser igenom i varje stavelse i Expeditionen. Du dras därför själv med i historien och du kan känna spänningen vibrera mellan raderna och du vill verkligen veta hur det hela slutar (eller rättare sagt varför).
Läs mer här

Clement, Jennifer: En bön för de stulna, Albert Bonnier förlag (2015)
En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver. Detta liv! Dessa arma kvinnor! Clement har inte bara en viktig historia att dela med oss utan gör det med ett fantastiskt språk och ett talande bildspråk 
Läs mer här.

Winterson, Jeanette: Skymningsporten, Wahlström & Widstrand (2015)
Lancashire, år 1612Kung James I sitter vid makten, och han har givit order om att rensa England från katoliker, häxor och andra oliktänkande grupper. Du får här följa flera olika personer som på ett eller annat sätt har att göra med ett möte som äger rum under långfredagen då tretton personer samlas till ett hemligt möte vid Pendel Hill. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Varför samlades tretton stycken lagom till långfredagen? Den är mörk  och tragisk men Wintersons språk gör det omöjligt att lägga den ifrån sig. Lär mer här.

Alire Sáenz, Benjamin: Livets outgrundliga mysterier, Gilla böcker (2015)
Tillsammans söker Aristolele och Dante svar på livets outgrundliga mysterier – om att stå med en fot i barndomen och en annan i gränslandet mot vuxenvärlden, om att söka sig själv, vänskap och om kärlek. Den handlar också om föräldraskap och om familjerelationer och om att växa upp i ett mexikansk-amerikanskt medelklasshem under 80-talet. Läs mer här.

TTT

Abbott, Megan: Om du vågar, Bokfabriken (2015)
Om du vågar handlar om makt, vänskap och tonårig destruktivitet och Abbott skriver med ett språk som, likt coachens dragningskraft, suger dig in. Hon visar hur gränsen mellan fantasi och verklighet sakta suddas ut och hur hård verkligheten kan kännas för ett gäng tonåringar och vad som ruvar under lager av solpuder, glittriga ögonlock och pom poms. Läs mer här.

Fowler, Joy Karen: Vi är alla helt utom oss, Lavender Lit (2015)
Rosemarys älskade syster är försvunnen, brodern lever på flykt, hennes föräldrar flyttar från hus till hus, som att de försöker komma bort från ett förflutet. Själv har hon emellanåt svårt att förstå sin omgivning, och den henne. Systerns försvinnande har satt djupa spår hos hela familjen och allra mest hos Rosemary. Vad är det som har hänt? Läs mer här.

Bergfeldt Carina: Sju dagar kvar att leva, Norstedts (2015)
Jag blev totalt uppslukad av såväl Bergfeldts berättande och målande text och Karin Bergquists inläsning. Boken och ödena som målas upp i den vill inte släppa mig och jag funderar mycket på alla människor som berörs och påverkas av dödsstraffet. Du får möta Vaughn Ross, som i tio års tid väntat på verkställandet av sitt dödsstraff och som nu bara har sju dagar kvar i livet. Du får dessutom bland annat möta en fängelsepräst som valt att viga sitt liv att följa de dödsdömda till sista andetaget, fängelsedirektören som hatar dödsstraff men ändå valt att arbeta med det, offrens anhöriga och polismannen som lovat en anhörig att vara med när mannen som mördade hans bror dör av en giftinjektion. Läs mer här.

Stedman, M.L.: Fyren mellan haven, Massolit (2014)
En dag spolas det upp en båt på ön och i den finner paret en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Gränsen mellan sanning och lögn – mellan rätt och fel – suddas ut. Först när de återvänder till fastlandet går det upp för paret vilken skada deras beslut har drabbat andra. Läs mer här.

May, Peter: Lewismannen, Modernista (2014)
Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra. Lär mer här.

En bön för de stulna av Jennifer Clement

Jennifer Clement är en amerikansk-mexikansk journalist och författare som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. Sen skrev hon En bön för de stulna. Boken är skönlitterär men berättar om en en verklighet som många mexikanska kvinnor tvingas möta. Huvudpersonen Ladydi Garcia Martínez får på så vis representera alla de kvinnoöden som författaren har tagit del av.

Nu gör vi dig ful, sa mamma. Hon visslade. Hennes mun var så nära att min hals blev blöt av hennes visselspott. Det luktade öl. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon.
Det är mitt första minne. Hon höll upp en gammal sprucken spegel framför mitt ansikte. Jag måste ha varit ungefär fem år gammal. Sprickan gjorde att mitt ansikte såg ut att ha gått itu. Det är det bästa man kan vara i Mexiko: en ful flicka.

Ladydi bor med sin mamma i en otillgänglig liten by utanför Acapulco i Mexiko. Värmen är tryckande och skorpioner, myror och spindlar gömmer sig i sängarna och kryper upp för deras sönderbitna benen och den korrumperade militären dumpar växtgift över byn (som egentligen är tänkt att slå ut opioumfälten). De växande antal skotthål i alla ytterväggar visar hur våldet och laglösheten är ständigt närvarande. Männen är frånvarande i byn då de allra flesta har tagit sig över gränsen till USA för att finna jobb och hörs aldrig av igen eller börjar jobba för knarkkartellerna. Kvinnorna tvingas överleva själva i de ogästvänliga, våldsamma och rättslösa mexikanska bergen.

Tonårsflickor är en handelsvara och mammorna klär därför sina döttrar som söner och gör dem så fula som möjligt. En vacker flicka blir med stor sannolikhet stulen av knarkkartellen. De fina svarta bilarna glider med jämna mellanrum in i byn, tar flickorna, som sen aldrig återvänder. Kvinnorna gör vad de kan för att gömma sina flickor, till exempelvis gräver de ”kaninhål” som flickorna får krypa ner i så fort hundarna varnar för gäster eller någon ser en svart prick i fjärran som närmade sig. Men det är inte alltid man hinner

Jag behöver kanske slå ut dina tänder, sa mamma.
När jag blev äldre gnuggade jag gul och svart tusch på den vita emaljen så att tänderna såg ruttna ut.
Det finns inget som är mer motbjudande än en snuskig mun, sa mamma.

Kvinnoödena är många i byn; flickan som blir stulen, kvinnan som spårlöst försvinner, männen som är våldsamma, bedrar och som lämnar kvinnorna åt sina öden. Ladydi lyckas till slut ta sig ifrån byn, med löfte om ett jobb i Acapulco. Drömmen om en bättre framtid slås dock snart sönder av ytterligare en tragedi. 

En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver. Detta liv! Dessa arma kvinnor! Clement har inte bara en viktig historia att dela med oss utan gör det med ett fantastiskt språk och ett talande bildspråk: ”Orden hon uttalade stod stilla i luften som om de stelnat av giftet hon andades in i och ut ur lungorna. Det kändes som om jag kunde sträcka ut en hand och fånga orden som hängde där i luften och smula sönder dem som torra löv. Jag kände giftsmaken i munnen.”

Boken berör och belyser och torde vara en perfekt cirkelbok då det finns så mycket man vill diskutera, så många känslor att delge och så mycket tragik som måste lyftas. Avslutningsvis känner jag mig manad att betona att boken inte är nattsvart, trots det svåra ämnet. Mitt i allt elände skildras ett starkt band mellan de unga flickorna, ett systerskap mellan kvinnorna och En bön för de stulna lämnar läsaren med ett uns av förtröstan.