Torka aldrig tårar utan handskar – döden

Trilogin är komplett. Sista boken i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – döden har varit i butikerna i knappt en månad, så många av er har säkerligen redan hunnit läsa den. Böckerna i kombination med TV-serien har haft så enorm genomslagskraft (inte minst hos mig) att det är näst intill omöjligt att förhålla sig objektiv till verket.

I boken får du åter igen möta bland annat Rasmus och Benjamin och som undertiteln anger är döden något som är ständigt närvarande hos dem. Skoningslöst far döden fram och rycker bort vännerna i sådan takt att det inte är någon idé att hänga undan begravningskostymen. Smärtsamt är bara förnamnet.

Vågar man skriva det här? Okej, nu kommer det. Jag är något besviken. Jo, faktiskt. Jag är det. Dels måste jag säga att TV-serien är fantastisk, men den förstör läsupplevelsen. Dels levde boken möjligtvis inte upp till mina, kanske för höga, förväntningar. Den första delen svepte iväg mig totalt och jag fick bokstavligen en litterär käftsmäll. Lagom till del två hade serien sänts på TV:n och jag nämnde det redan då. Men Sjukdomen innehöll mer än serien, vilket gjorde mig mer än nöjd och de två kompletterade varandra på ett bra sätt. I den tredje får du dock inte mer. Hade den mått bra av att få vila ett tag till? Kanske. Att denna lilla besvikelse kan vara sprungen ur postlitterär stressyndrom låter jag vara osagt, men det är inte en helt osannolik tanke.

Jag väljer därför att se serien som en helhet eftersom jag inte vill förringa den fantastiska läsning jag har haft (trots att jag då inte var helt nöjd med sista delen). För det är en viktig läsning det här, den är fin och hjärtskärande kärlekshistoria samtidigt som du får lära dig massor. Gardell har i alla delar valt att blanda fiktion och fakta och det sker i huvudsak utan att förstöra läsflytet. Gardell har även en speciell litterär ton (möjligt att man har sett för många enmansshower) som gör att du hör hans röst när du läser. Jag vill säga att jag kan höra när han har pausat och när h a n  t a l a r  m e d  f ö r d r ö j a n d e  b e t o n i n g. Du läser in stor ilska, en rejäl regelrätt dos bitterhet och inte minst en stor kärlek till sina vänner.

Du som ännu inte har läst: gör det! Den känns, det är så genuint, så äkta och du får möta hela spannet av känslor: från den bubblande kärleken, till den förtvivlade sjukdomen till den smärtsamma och sorgfulla döden.

Läs även:
Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen
Årets bästa bok 2012

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3 (TV)
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 2 (TV) 
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 1 (TV)

Till alla oss som är vi med Gardell

Har jag läst hela författarskap?

Finns det några författare där jag har läst hela deras utgivning? Frågan poppade inte helt osökt upp efter att jag läst gästbloggarens Kajsa Kallios inlägg på Bokhora. Med reservation för mitt bristande minne, så kommer jag faktiskt inte på så fantastiskt många. Trots mitt behov av att glänsa tar jag inte med författare som bara har kommit med en bok.

Chimamanda Ngozi Adichie har än så länge gett ut tre böcker på svenska och den fjärde Americanah väntas i november. Att ha läst hela Donna Tartts utgivning är kanske inte en stor bedrift då hon än så länge har kommit med två böcker på svenska (trots ett drygt decennium sedan debuten). Även Tartt kommer med nytt till hösten och Steglitsan väntas nå boklådorna i november.

Nu börjar det bli svårt att krama ur mig fler. En närstudie av läst-listan ger även författaren Erin Kelly som skriver psykologiska spänningsromaner. Sist men inte minst så finner jag även Nene Ormes som var den som välkomnade mig in i urban fantasy-genren.

Bubblare d.v.s. författare som jag inom kort har läst hela dess utgivning: Sofi Oksanen (kvar: När duvorna försvann) och författare jag önskar att jag läst hela: Toni Morrison (kvar. många). 

Avslutningsvis kan jag konstatera att ha läst ett helt författarskap inte behöver vara kopplat till favoritförfattare då jag varken har läst allt av Gardell eller av Oates (vem hinner det?). Men den som spar hen har.

Vill du läsa mer om böckerna av ovan nämnda författare kan du göra det här:

En halv gul sol, Lila hibiskus, Det där som nästan kväver dig
Mer om Chimamanda Ngozi Adichie här och här
Den hemliga historien
Den lille vännen
Mer om Donna Tartt här.
Grenar av gift, Lågor av hat
Udda verklighet
Särskild

Torka aldrig tårar utan handskar på dvd

Är du intresserad av att se Jonas Gardells TV-serie Torka aldrig tårar utan handskar
på dvd så går den nu att förhandsboka, bland annat här och här. Preliminärt release är någon gång i juli (enligt sist nämnda källa).

.
Läs mer:

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3 (TV)
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 2 (TV) 
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 1 (TV)

Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen
Årets bästa bok 2012

Till alla oss som är vi med Gardell

 

Bokbloggarnas litteraturpris 2012

Bokbloggarnas litteraturprisvinnare 2012 är:

Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken (Norstedts).
Vilken fantastisk smak alla bokbloggande jurymedlemmar har! Nej, jag är inte med i juryn, men utsåg själv boken till Årets bästa bok 2012.

Tvåa blev Eld (Rabén & Sjögren) av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren och trea kom Melina Marchettas Jellicoe Road (X Publishing).

:::
Jag hyllar tanken bakom priset då det är läsarnas pris. Oavsett genre, ursprung och ban- och stilbrytande, stilistisk innovation eller konstens pionärskap så har alla chans att vinna. Det finns alltså inga rätt och fel på hur och vad man röstar. Nackdelen är att juryn röstar på tre och inte en bok, vilket kan bidra till en osannolik vinnare. Men mer om det en annan gång.

Torka aldrig tårar utan handskar: sjukdomen

Jag gav mig själv ett löfte: se inte Torka aldrig tårar utan handskar innan du läst hela romansviten. Utan minsta tvekan bröt jag naturligtvis mot detta. Jag såg. Jag grät. Jag förfasades. Och som jag skrev dagen efter sista avsnittet: ”Jag stänger in, bäddar in och försöker glömma lite grann och inväntar Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen.” Tyvärr har jag inte glömt.

Drygt tre år har gått sedan Benjamin och Rasmus kärlekshistoria inleddes. I Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen får du åter igen möta Lars-Åke, Seppo, Bengt, Reine och ”ärkefjollan” Paul med sina klockrena kommentarer: ”Men Gud ändå, du med din gamla svamp! Svamp ska man äta, inte odla. Sluta aidsa dig och kom och sätt dig. Dynasty börjar typ hur snart som helst. Jag har redan osäkrat fjärrkontrollen”.  Om kärleken stod i bokens nålsöga i del ett så är det just sjukdomen som är huvudpersonen i del två. Som i blinkleken ”Mördaren och detektiven” försvinner en efter en av vännerna. Tynar bort i sjukdomen, som utan pardon tar vem som helst som ser dess blinkning.

Med samma stilistiska säkerhet och med samma komposition som del ett får du varvat fakta och fiktion. Du hoppar även på samma vis mellan olika tidsnivåer och du får ta del av såväl barndom som uppväxtår till bokens nutid, d.v.s. -80-talet. Denna gång får du inte bara följa Benjamin och Rasmus historier utan även Reines, som tynar bort ensam i svåra smärtor på en infektionsklinik. Hjärtskärande är bara förnamnet! Du får även en bättre bild av föräldrarna, deras tankar och känslor och du får följa hur de tacklar de svåra prövningar de får möta.

Thron Ullberg

Jonas Gardell har en stark berättarröst och är högst närvarande i sin text. Varje ord berättas av honom till mig, vilket är en märklig läsupplevelse. Vem vill inte ha en liten Gardell på axeln som läser högt?!

Om jag stämplade första romandelen som en rak höger mot hjärtat, hjärtskärande chockverkan, så kan andra delen främst liknas vid ett långsamt och känslomässigt krossverk, som att bevittna en katastrof i slow motion. Du är något mer beredd på vad som komma skall. En liten del av mig önskar att jag inte brutit mitt löfte. För nu visste jag. Och jag saknar känslan av en litterär käftsmäll. Läsupplevelsen naggades något i kanten. Något. Scenen med den sörjande pappan som gråter ut sin förtvivlan i skogen upplever jag dock som än starkare då jag har Stefan Sauks fantastiska rollprestation på näthinnan. En eloge till honom!

Avslutningsvis vill jag, som en parentes, nämna den s.k. Gardell-debatten, som du kan läsa mer om här. Boken må räknas till nutidshistoria, till modern litteraturhistoria och är ett ytterst viktigt tidsdokument över en tid som vi alla borde ta del av. Men det är Gardells roman. Därför har han all rätt i världen att skriva vad han vill, problematisera det han vill och belysa de delar som han brinner för – eller har jag fel? Bara för att författaren väljer att belysa en sida av historien betyder det nödvändigtvis inte att han ignorerar andras kamp. Han förminskar ingen. Detta är hans uppgörelse. För att citera författaren själv:

”Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.”

Årets bästa bok 2012

Jag är beslutsångesten personifierad. Jag är den där som måste vrida och vända, tänka och finurla. Väga för- och nackdelar. Se alla sidor. Höra alla argument. Analysera. Bryta ner. Få panik. För att, om jag kan, slippa ta beslut. Sån är jag! Vilket rimmar fel med min andra sida som älskar att leda (läs: bestämma). Men till saken hörrö.

Som jag har finurlat och klurat på det här. Letat argument. Sökt motiveringar. Försökt att hitta det där lilla extra. Ingen kategori har varit så här svår, som du kan se på antalet bubblare nedan. Till slut fick jag helt enkelt sätta ner foten. Ta ett beslut. Försöka finna magkänslan. Jag gjorde i sista stund en dementi på bloggen, vilket gjorde beslutet så mycket lättare.

Det bör vara på sin plats att lägga fram korten. Att bekänna. Att utse böcker i elva olika kategorier är en täckmantel för att kunna få premiera fler än en endaste bok. Det är många som förtjänar ett omnämnande i år. Alla dessa elva är med andra ord årets bästa böcker. Men nu handlar det om att utse en – alla kategorier.

Motivering: Boken som fick mig att känna och att förstå, den upplyste och överraskade mig. Den såväl provocerar som lägger sig synligt i minnets arkiv. Den förenar i stort sett alla föregående kategorier. Med förnuft, känsla och stilistisk karakteristikum av författaren. 

Årets bästa bok 2012: Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken av Jonas Gardell, Norstedts (2012)

:::

Litteraturkvalster listar lästa böcker 2012. Se även:
Årets provokation
Årets omslag
Årets överraskning
Årets tankeväckare
Årets mest minnesvärda
Årets författare
Årets nervkittlare
Årets huvudperson
Årets novellist
Årets ungdomsbok

Söndagsslö Litteraturkvalster slösurfar

Söndagssurfar slött runt i vårkatalogerna som dykt upp på Albert Bonnier Förlag och Norstedts hemsidor.

Jag blir extra glad av att finna Sofi Oksanens När duvorna försvann. Oksanens Utrensningen tillhör en av mina tidlösa favoriter och hennes Stalins kossor ligger inte långt efter. Jag kan dock inte förklara varför jag inte läst hennes Baby Jane. Hur kunde jag missa den? Vad hände liksom?! Hur som haver – in på den oändliga Att-läsa-listan med de båda olästa böckerna.

Norstedts satsat självklart hårt på Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar del 2 – sjukdomen och jag lämnar den utan vidare kommentarer då ni troligtvis redan vet vad jag tycker om den (annars frossa inlägg här).

    

Jag väljer istället att lyfta Torbjörn Flygts nya Var man som gjorde mig nyfiken. Nu är det på sin plats att erkänna att jag varken läst Underdog eller Outsider (liten skämskudde fram på den), men det känns i magen att det är böcker som passar undertecknad. Jag har för övrigt inte läst något av Flygt. Men de är inte ensamma om denna märkliga läsetikett – ”böcker som torde passa undertecknad men förblir olästa” – t.ex. även Mitch Alboms Tisdagarna med Morrie och Tomas Bannerheds Korparna har den.

Jag lider tyvärr (också) av en läsdefekt som går ut på att om böckerna står för länge olästa i bokhyllan tappar jag tyvärr intresset och köper helt enkelt nya. Några frågor på det? Ja, ni fattar ju vad böcker jag missar på grund av detta?!

Nu är Torka aldrig tårar 2 – Sjukdomen här!

Eller ja nästan då. Den går från och med idag att förbeställa. Du får vänta till januari 2013 innan du kan klappa på omslaget. Det närmar sig dock. Längtet blir lite mer men mindre långt. Du kan förslagsvis beställa den via Adlibris eller Bokus.

 

I väntan på…

böcker som jag har lite extra längt efter får jag skriva ett inlägg om dem. Så att längtet blir lite mer, men känns lite mindre långt (frågor på det den logiken?).

Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen. Har ni följt mina inlägg om såväl bok som TV-serie, så är det svårt att missa mina känslor för dem. Jag längt´nästan ihjäl mig!

Gillian Flynns Mörka platser. Jo, jag vet att den finns att köpa. Jag har bara så mycket annat att göra först – läsa, laga mat, rota i tvätthögar, typ göra saker. Eller är jag kanske lite rädd att det blir ett antiklimax. Alla hyllar. Jag väntar. Alla hyllar lite till. Jag väntar. Tänk om jag är den endaste i hela världen som inte gillar Flynn?!

”Den som vill läsa böcker på svenska väntar alldeles för länge” (gammalt bokbloggarordspråk). The Twelve av Justin Cronin har funnit i butik sedan några veckor. Jag som väntar på De första tolv får vänta till juni 2013. På grund av rädslan att dras med i hajpen, med ett givet magplaskande antiklimax, undviker jag läsa allt om boken just nu. Så inled oss icke i frestelse! Vill du läsa om första boken så kan du göra det här.

Sist men inte minst så väntar jag på att Brombergs förlag ska ge ut Wonder av R.J. Palacio. Jag vet inte än vad den svenska titeln blir. Tack Bia för det tipset. Så fantastiskt nyfiken. Vill läsa nu!

Jag väntar och längtar vidare.

Littraturkvalster leker med luren