Just nu i december 2020

Den första lördagen i varje månad delar vi med oss vad vi läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter. Häng gärna på och svara på din egen blogg, i kommentarsfältet eller på Instagram, tagga mig gärna så att vi hittar varandras svar.

Just nu läser jag Änkorna av Pascal Engman. I sedvanlig ordning ett driv i historien så det blir näst intill omöjligt att lägga boken ifrån sig.
Just nu tittar vi  på ingenting. Häromdagen avslutade vi The Undoing på HBO (kan rekommendera) och nu går vi antagligen över till säsong 4 av Fargo på samma streamingtjänst.
Just nu lyssnar jag på Under Londons broar av Jojo Moyes. Uppskattar! 
Just nu längtar jag efter julledighet och att Majgull Axelssons Inställd resa till Sabarmati och Nattavaara av Thomas Engström och Margit Richert kommer som e-böcker på Storytel. 

Mina fellow f.d. kulturkollare som hänger på idag är:

Helena på Fiktiviteter
Linda på Enligt O
Anna på Och dagarna går
Ulrica på Västmanländskan
Carolina på Carolina läser

Just nu i november 2020

Den första lördagen i varje månad delar vi med oss vad vi läser, tittar och lyssnar på samt längtar efter. Häng gärna på och svara på din egen blogg, i kommentarsfältet eller på Instagram, tagga mig gärna så att vi hittar varandras svar.

Just nu läser jag Midnattsbiblioteket av Matt Haig. Nästa bok kan bli Det var vi som var Mulvaneys av Joyce Carol Oates eller Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs eller Sara Stridsbergs Beckomberga: Ode till min familj eller Inställd resa till Sabarmati av Majgull Axelsson. Ja, som ni ser så vet jag inte i förväg vilken bok jag attackväljer när det är dags. 
Just nu tittar vi på inget speciellt, vilket är tämligen ovanligt. Vi har slutfört The Queens Gambit på Netflix, som jag kan rekommendera. Den handlar om Beth som hamnar på barnhem och som där upptäcker sin talang för schack. Inte visste jag att en serie om schack kunde bli så spännande. Nu vet jag. 
Just nu lyssnar jag Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad
Just nu längtar jag – behöver jag ens säga det ?! En pandemifri tillvaro. Och våren. Och ljus. 

Mina fellow f.d. kulturkollare som hänger på idag är:

Helena på Fiktiviteter
Linda på Enligt O
Anna på Och dagarna går
Ulrica på Västmanländskan

På en annan blogg nära dig

Denna vecka är det jag som är temageneral på Kulturkollo. Veckotemat den här gången tar sin början i en dikt från 1927 som är skriven av Karin Boye.

Jag vill möta…

Rustad, rak och pansarsluten
gick jag fram —
men av skräck var brynjan gjuten
och av skam.

Jag vill kasta mina vapen,
svärd och sköld.
All den hårda fiendskapen
var min köld.

Jag har sett de torra fröna
gro till slut.
Jag har sett det ljusa gröna
vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet
mer än järn,
fram ur jordens hjärta drivet
utan värn.

Våren gryr i vinterns trakter,
där jag frös.
Jag vill möta livets makter
vapenlös.

Fasader – kalla det pansar eller vad du vill – är ett återkommande tema i kulturen. Jag lyfter bland annat fram Eleanor Oliphant i Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt, Starr Carter, i The Hate U Give och sist men inte minst Malika i Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam. 

Det är kring fasader – bedragande, vilseledande och duperande – som veckans inlägg kommer att cirkulera kring. Veckans tema heter Rustad, rak och pansarsluten. Kika in där.

Foto: “open for hiding” av Petras Gagilas (CC BY-SA 2.0)

Nytt år, nya utmaningar, nya förväntningar!

Läsmässigt blev 2017 ett helt okej år för mig – knappt 50 böcker inkl tre radioföljetonger. Bloggmässigt så har dock året som gått haft långt mer att önska. Jag har helt enkelt varit så rädd att tappa min läslust, då den är såväl sporadisk som labil, så jag har helt enkelt fortsatt läsa medan det funkar. Må så vara. Det här handlar om läsglädje och skrivglädje. Dock förhåller det sig så att alla beställda böcker ännu inte har fått den recension den förtjänar, vilket jag så klart kommer att åtgärda inom kort. Symptomatiskt månne så publiceras detta inlägg först en månad in på det nya året.

I sedvanlig ordning har jag listat 2017 på Kulturkollo. Årets obehagligaste, årets kulturupplevelse, årets möte och mycket annat. Mental note till mig själv: börja fila på årslistan 2018 redan i januari – it will be worth it in late december. mvh guldfiskminne

2017 var året då jag läste tämligen förutsättningslöst – jag beställde ett mycket begränsat antal rec.ex. och antog inga utmaningar. Möjligen fortsätter jag 2018 på insatt spår. Kanske lyfter jag en gammal utmaning ”fyrtio författare” – min version av boktolvan – för att påminna mig om författarskap jag ännu inte är bekant med. Kanske jag beställer något fler böcker. Kanske jag bör ge mig i kast med alla de högar av olästa böcker jag balanserar upp här hemma.

För knappt en vecka sedan sonderade jag vårutgivningen på Kulturkollo. Det är väl bara att erkänna att jag lockas av en hel del. Listan består dock av drygt 30 böcker, vilket är en ohållbar ekvation när jag vet att bortom hörnet väntar såväl sommarutgivningen som den maffiga höstutgivningen. Därmed återstår bara den illa detaljen: att välja.

Avslutningsvis listar jag de bästa läsupplevelserna 2017:

Nytt år, nya utmaningar, nya förväntningar, nytt bloggtema!

 

 

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

Undertecknad bevistade ett seminarium på Bokmässan där Majgull Axelsson var en av deltagarna – ”De vi gömde undan” – som handlade om vad som hände med dem som inte passade in i den nya moderna folkhemstanken. Jag hade redan läst hennes nya roman Ditt liv och mitt, men har inte kommit mig för att recensera den. Förrän nu.

Boken tar sin början när Märit sitter på tåget, på väg att fira sin sjuttioårsdag hos sin tvillingbror i Norrköping. Hon väljer dock att hoppa av i Lund – sin tidigare studentstad och tillika staden där sinneslöanstalten Vipeholm låg.

Märit växer upp i Norrköping där hon också tar sin studentexamen i början av 1960-talet. Hennes ambition är att studera medicin i Lund och bli läkare. Livet i barndomshemmet är långt ifrån den glättiga bild som vi kanske emellanåt har av femtiotalet. Mamman dör ung och efterlämnar, utöver Märit och hennes tvillingbror, en make, sin far patrikarken och sin mor. Till familjen hör också Märits förståndshandikappade bror Lars, som har levt under moderns beskyddande vingar. Efter moderns bortgång skickas Lars till en Vipeholm och återser aldrig familjen. Att flytta till Lund blev således även en flykt – en utväg – för Märit. Läkarstudierna kom dock att få ett abrupt slut – varför berättar jag inte här.

Till historien hör också ett fjärde syskon – en trillingsyster till Märit och brodern Lars. Hon dog dock vid den dramatiska födseln, men har följt Märit genom livet och ger sig tillkänna i Märits tankevärld. Hon blir på så vis en såväl välkommen som ovälkommen följeslagare och symboliserar kanske den kontrast – den konflikt som gör sig påmind hos Märit – den mellan den goda folkhemstanken och dess baksida. Mellan dem som bidrog till samhället och dem vi gömde och glömde.

Som i Jag heter inte Miriam skyr inte Majgull Axelsson från att lyfta fram den historien som knappast tar någon plats i historieböckerna idag. Den del av det svenska välfärdssamhällets framväxt som inte fick plats. Den del som skaver och den del som vi inte vill riktigt kännas vid. Den tid då vi placerade de obekväma, de människor som gick utanför normen och de vi tvångssteriliserade i rasbiologins namn, på anstalter där vi låste in dem, misshandlade dem och berövade dem en framtid.

Ditt liv och mitt är en berättelse om familjehemligheter, en Märits skuld och sökande efter sanning och upprättelse och en gripande historia om dem som inte fick vara med när ”svenska folket blev världsmästare i välfärd”. På samma sätt som Jag heter inte Miriam inte ville släppa taget om mig så klamrar sig även Ditt liv och mitt fast.

Slutligen vill jag även rekommendera – för er som månne vara intresserade av vår mörka historia – att se Klaus Härös film Den nya människan (2007), som handlar om sjuttonåriga Gertrud och hennes kollision med det svenska folkhemmet och tar upp den svenska tvångssteriliseringen av 63 000 människor som ägde rum under åren 1934–1976.

 

Författarporträtt: Thron Ullberg
Bokomslag: Casia Bromberg

Bokrea? Ikke, nein, ei, ekki… nej!

Jag ska icke köpa något på årets bokrea. Inget. Nada. Så det så. Undertecknad har helt enkelt alldeles för många olästa böcker i sin ägo plus att hon har tyvärr en tendens att låta hyllvärmare förbli olästa och istället kasta sig över nyinköpta böcker, vilket gör att bokhyllorna bågnar av olästa, och med största sannolikhet, fantastisk litteratur.

Ni vet dock hur lätt det är att bara trycka på en knapp eller två. Men än så länge – ta i trä, hoppa jämfota och ”smurf” och allt som (o)passar in i situationen – har jag icke ännu tryckt på någon köp-knapp. Jag kan dock tipsa er om några väldigt bra böcker som finns på årets bokrea (tryck på titeln om du vill läsa vad jag tidigare har skrivit om aktuell bok):

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson – köp här.
Gone girl av Gillian Flynn – köp här och här.
Mörka platser av Gillian Flynn – köp här och här.
Svarthuset av Peter May – köp här och här.
Innan jag somnar av S.J Watson – köp här och här.
Livrädd av S.J. Bolton – köp här och här.

Jag säger inte att det ÄR så, men det KAN vara så att jag råkade – i bara farten – klicka hem några böcker under tiden jag skrev detta inlägg. Kan vara så. Om detta nu vore sant så kan det ha varit dessa (och det kan också ha slunkit med en liten pocket):

bokrea

Vägen till bålberget, För in de döda, Kunskapens frukt, Medan mörkret faller och Nyckeln

Utmaning: Trasiga människor och spruckna själar

Veckans utmaning på Kulturkollo är enligt följande:

Vilka är de tre mest minnesvärda böcker eller filmer om ”Trasiga människor och spruckna själar” som du har läst/sett? Berätta gärna också om det är någon karaktär du minns särskilt väl.

Det är jättesvårt att välja bara tre. J ä t t e s v å r t. Men här kommer i alla fall tre minnesvärda böcker och låter det vara osagt om de är de allra bästa, men nog ligger de i alla på min lista över tidlösa favoriter.

Vägen av Cormac McCarthy: verkligen trasiga människor och spruckna själar. En far och en son och deras vandring genom ett apokalyptiskt sönderslaget land där mänskligheten (det som är kvar) visar sin sämsta sida. Det är vemodig och tungt att läsa samtidigt som kärleken mellan far och son värmer.

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson som handlar om en romsk kvinna, som antar namn och identitet av en judinna för att överleva Ravensbrück där romerna stod lägst ner i rangordningen. Miriam håller denna hemlighet hela vägen till Sverige och genom livet till hon på sin 85-årsdag utbrast ”Jag heter inte Miriam” till sin familj. Det är mycket sorg och vemod och lämnar ingen läsare oberörd. Miriam kommer jag att bära med mig länge.

Avslutningsvis Älskade av Toni Morrison: ”Året är 1873 och Sethe lever i skuggan av, det sedan några år avskaffade, slaveriet och av den familjetragedi som sakta kommer upp till ytan under läsningens gång. Hellre än att mista sin nyvunna frihet och se sina egna barn bli slavar försökte hon ta livet av barnen. Hon lyckades bara med ett. Boken tar sin början när sönerna har skrämts iväg från hemmet, svärmor Baby Suggs dör och Sethe bor ensam kvar med sin tonårsdotter Denver i det hemsökta hus som svärmor lämnat dem.” En historia som kryper in under skinnet på läsaren och fortfarande, två år senare, kan jag då och då skänka Seth en tanke.

P.S. Den som vill hellre vill ha lyrik bör läsa Pär Lagerkvists Ångest från 1916. Titeln är så att säga ”spot on” vad den handlar om. D.S.

 

Just idag känns det extra skönt i själen

Idag tillkännagavs det att Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam är vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris. Boken var min starkaste läsupplevelse förra året så; Hurra! Boken lämnar läsaren med en hel del eftertanke och ingen går sannolikt (och förhoppningsvis) oberörd ur den. Just idag blir känns det som en extra värdig vinnare då det idag är Förintelsens minnesdag. Just idag för sjuttio år sedan (1945) befriades Auschwitz och sedan 1999 har detta varit en nationell minnesdag (sedan 2005 även en internationell sådan). Jag fick aldrig till något inlägg om Jag heter inte Miriam, men skrev så här om boken då jag utsåg den till förra årets bästa:

Jag blev så berörd att jag aldrig fick till en text om boken. Trots att det har gått mer än två månader sedan jag läste den så tänker jag på den ofta. Näst intill dagligen. Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? Hur kunde hon hålla sin identitet hemlig under så många år? Årets bästa bok!

Grattis Majgull Axelsson! Grattis Brombergs förlag! Och grattis till oss som läst!

Årets bästa böcker 2014

Med min otroligt, näst intill fascinerande, knappa, karga och skrala läslista så torde en ordentlig genomlysning anno 2012 vara omöjlig att göra. Jag bryr mig inte om att räkna dem, skapa diagram eller tabeller. Jag bryr mig inte om att summera antal sidor, genrer, författarländer eller antal inlägg de genererat. Jag bryr mig inte om att gruppera dem i olika Årets bästa-kategorier, mer än det jag gjort på Kulturkollo. Vad jag dock kan göra är att berätta vilka böcker jag tyckte allra, allra bäst om. De är fem till antalet. Hade listan bara inkluderat en titel så hade det varit den sista (på så vis har jag flaggat för vilken som var bäst of the bäst).

Kanske-ar-det-allt_framsida_slutversion-for-webb-140805-209x300E Lockharts Kanske är det allt du behöver veta (Lavender Lit, 2014). Visst är det så att de böcker man minst anar blir de bästa läsupplevelserna. Lavender Lit det lilla nystartade förlaget och lilla syster till Kalla kulor gav ut en bok som till synes ser lite blygsamt feelgood:ig ut. Men boken kom att bli en av årets höjdpunkter. Så oväntad. Så välskriven och så jag-tappar-nästan-boken-i-ren-skräckblandad-förtjusning-vändpunkt (ursäkta om jag höjer förväntningarna till orimlighetens gräns, men ni kan ju glömma att ni läst det här).

atn1024_Låt vargarna kommaCarol Rifka Brunts Låt vargarna komma (X-publishing, 2013). Man blir onekligen väldigt berörd av berättelsen om June och hennes sorg efter morbror Finn. Det är svårt att tro att detta är en debut då den är tämligen mångbottnad och komplex. Jag gillar särskilt hur Carol Rifka Brunt sakta nystar upp alla relationer, låter oss utforska dem för att sedan försöka komma till ett eller annat avslut. Och allt detta utan att bli sentimental och vi måste inte tycka om allt som personerna gör, inte ens June. Att jag sen fick tillfälle att prata om boken med Carol Rifka Brunt under bokmässan förhöjde självlärt läsupplevelsen än mer.

9789174293616Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? (Bonnier Pocket, 2013). Jag har tidigare inte läst något av Winterson, men det ska det bli ändring på. Detta kom att bli en av mina starkaste läsupplevelser under 2014. Vilket språk! Vilken känsla! ”Den handlar om att finna kärleken och att som vuxen lära sig att älska, vilket hon aldrig fick lära sig som barn. Och inte minst handlar den om kärleken och passionen till litteraturen.”

716-linderborg-pocket-200x315Åsa Linderborgs Mig äger ingen (Storyside, 2009). Linderborgs fantastiska porträtt av pappa Leif. ”Det är med sorg och bitterhet som Linderborg låter oss ta del av hennes uppväxt. Men samtidigt dryper texten av kärlek till fadern. Han är mångfacetterad och helt enkelt väldigt mänsklig. Om än inte helt förmögen att ta hand om sin lilla flicka. Läs, läs, läs! Eller varför inte: lyssna!”

527_PressImage111Avslutningsvis Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam (Brombergs, 2014). Jag blev så berörd att jag aldrig fick till en text om boken. Trots att det har gått mer än två månader sedan jag läste den så tänker jag på den ofta. Näst intill dagligen. Vi får följa Malika, en romsk kvinna, som antar namnet och identiteten av en judinna för att överleva i Ravensbrück där romer stod allra längst ner i rangordningen bland fångarna. Vi får också möta Miriam som under sin 85-årsdag säger de förbjudna orden till sin förvirrade familj: ”Jag heter inte Miriam”. Hur blev Malika Miriam? Hur överlevde hon Ravensbrück? Hur kunde hon hålla sin identitet hemlig under så många år? Årets bästa bok!