Vassa föremål blir TV-serie

Gillian Flynns Vassa föremål ska bli TV-serie med Amy Adams i huvudrollen som journalisten Camille Preaker. Jag gillar idén! Idén om att skapa en serie i åtta delar istället för en film. Dock – d o c k – hade jag kanske, möjligtvis, månne önskat att det var Mörka platser som blev till serie istället. [tänkepaus] Nej – jag ska rätta mig; jag önskar att Mörka platser o c k s å blir en TV-serie. Jag tyckte inte att filmatiseringen – Dark places – blev helt lyckad som adaption av boken. Hade jag inte läst boken vetesjutton om jag hängt med. Tänk att bygga upp boken i åtta delar där de mörka delarna hade fått växa fram utmed historien. Jag är fortfarande dock nyfiken på Vassa föremål och vad Jean-Marc Vallée, som även gjort bland annat Dallas Buyers Club (2013), The Young Victoria (2009) och Wild (2014), kan göra med historien.

Vassa föremål handlar om hur Preaker blir skickad som journalist till sin barndomsstad Wind Gap för att rapportera om två bortrövade och dödade flickor. Du kan gärna läsa min recension här där du kan läsa att ”Camille har dock ett minst sagt komplicerat förhållande till sin smått hysteriska och hypokondriska mor, ett halvhjärtat till sin styvfar och icke existerande med sin manipulativa halvsyster och hon har inte satt sin fot i staden på många år.” Gillian Flynn tillhör numera en av mina absoluta topp-favorit-författare:

”För hon skriver bra. Riktigt bra. Och smart. Det är amerikanskt, det är cheerleaders, pilllerknaprande tonårshierarkier, skvallrande och uttråkade hemmafruar, baktalande och sporadiskt utpekade stadsbor, white trash blandat med ärvda pengar. Det är småstadslivets baksida. Det är Gillian Flynn.”

Min recension av Mörka platser kan du läsa här.

Porträttbild Amy Adams: Kevin Winter, Getty Images
Porträttbild Gillian Flynn: Dana Rossini
Bokomslag: Lars Sundh

Annonser

Dark places – trailer

Då har (till synes) första officiella trailern till filmateringen av Gillian Flynns Dark places kommit. Jag är oerhört nyfiken på filmen då jag älskade boken, men jag vet inte vad jag ska tro efter trailern. Men upp till bevis!  Här kan du läsa vad jag tyckte om boken, som för övrigt alla borde läsa som är nyfiken på som både är spännande och oerhört välskriven.

Bokrea? Ikke, nein, ei, ekki… nej!

Jag ska icke köpa något på årets bokrea. Inget. Nada. Så det så. Undertecknad har helt enkelt alldeles för många olästa böcker i sin ägo plus att hon har tyvärr en tendens att låta hyllvärmare förbli olästa och istället kasta sig över nyinköpta böcker, vilket gör att bokhyllorna bågnar av olästa, och med största sannolikhet, fantastisk litteratur.

Ni vet dock hur lätt det är att bara trycka på en knapp eller två. Men än så länge – ta i trä, hoppa jämfota och ”smurf” och allt som (o)passar in i situationen – har jag icke ännu tryckt på någon köp-knapp. Jag kan dock tipsa er om några väldigt bra böcker som finns på årets bokrea (tryck på titeln om du vill läsa vad jag tidigare har skrivit om aktuell bok):

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson – köp här.
Gone girl av Gillian Flynn – köp här och här.
Mörka platser av Gillian Flynn – köp här och här.
Svarthuset av Peter May – köp här och här.
Innan jag somnar av S.J Watson – köp här och här.
Livrädd av S.J. Bolton – köp här och här.

Jag säger inte att det ÄR så, men det KAN vara så att jag råkade – i bara farten – klicka hem några böcker under tiden jag skrev detta inlägg. Kan vara så. Om detta nu vore sant så kan det ha varit dessa (och det kan också ha slunkit med en liten pocket):

bokrea

Vägen till bålberget, För in de döda, Kunskapens frukt, Medan mörkret faller och Nyckeln

Favorit i repris – deckarvecka N°1

Det är deckarvecka på Kulturkollo och här kommer en av tre repriser på inlägg om bra spänningsromaner. Om du är en av dem som ännu inte har läst: fattar du vilken höjdare du har framför dig?!

Gillian Flynns Mörka platser

Flynn har hyllats från alla håll dit min litterära radar når. Tänk om jag är den endaste som inte gillar Gillian Flynn?! Tänk om det blir ett litterärt antiklimax? Jag fick dock vänta länge innan hennes första bok kom på svenska och sedan lite till innan det lokala biblioteket fick den inplastad och klar för utlåning. Så fick jag då äntligen sätta tänderna i Mörka platser.Har jag skrivit fel i rubriken, tänker kanske ni?! [Senare tillägg: inlägget hette ursprungligen Mörka vrår]. Både ja och nej. Den kom att heta Mörka platser men hade arbetsnamnet Mörka vrår. Så låt oss börja där då. I de nördiga men ack så viktiga detaljerna. För nog låter ”vrår” lite mer mörker, lite mer mystik, mer etsat med mörka hemligheter, gotiskt för all del, lite mer existentiellt som Helena Dahlgren sa på Facebook. Med tanke på vad den faktiskt handlar om så representerar den allt det där. Nog sagt om det.

I Mörka plaster får du möta Libby Day, som endast sju år gammal överlevde det bestialiska mord på sin mor och sina systrar som senare kom att kallas ”Satansoffret i Kinnakee”. När boken tar sin början är Libby 32 år och är precis så som man kan tänka sig att någon blir som överlevt en dylik händelse: bitter, full av sarkasm och vältrar sig i depressiv passivitet.

Jag antar att jag är deprimerad. Jag antar att jag har varit deprimerad i sisådär tjugofyra år. Jag känner att det finns en bättre version  av mig själv, någonstans lång där inne – dold bakom en  lever eller fäst vid ett stycke mjälte inne i min förkrympta, barnsliga kropp – en Libby som säger åt mig att stiga upp, göra någonting, bli vuxen, gå vidare. Men dåligheten vinner alltid.

Libby är en huvudperson som du gillar att ogilla helt enkelt. De senaste tjugofem åren har hon kunnat leva på stiftelser som skapades i hennes namn efter dådet. Tillgångarna börjar dock ta slut och hon försöker finna nya vägar att få in pengar (borträknat vanlig jobb). De senaste tjugofem åren har även hennes bror Ben suttit fängslad som enda dömd för morden.

Läs hela inlägget här. 

Från november 2013

Veckans söndagskoll

kk-litenJust nu är det politik som gäller på Kulturkollo och denna helg håller jag mig ganska tyst. Inte för att jag på något vis tycker det är ointressant eller oviktigt eller vill förminska något utan för att jag helt enkelt behövde vila. Tidigare i veckan publicerade jag två inlägg på Kulturkollo, som tog en hel del kraft att formulera.

I det första inlägget, ”Skönlitteratur – en lisa för själen”, skrev jag om biblioterapi och att det för ca ett år sedan kom en tvärvetenskaplig studie som påvisade det positiva sambandet mellan skönlitterär läsning och rehabilitering vid utmattningssyndrom, vilket jag berättar att jag har personlig erfarenhet av (d.v.s. av både utmattningssyndrom och biblioterapi).

I följande inlägg, ”min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen”, skrev jag om författare som har funnit språket för att förmedla de svåra känslorna, de tunga, ibland obeskrivligt mörka känslorna.

Utöver det har det faktiskt blivit hela tre recensioner här på Litteraturkvalster & småtankar, vilket får sägas vara ett tämligen ovanligt gott bloggresultat. Klicka dig vidare via bilderna nedan om du vill läsa dem.
flynn_vassa_foremal_omslag_inb    9789100138882

I kväll ska jag åka och rösta. En självklarhet! Använd din röst! Och missa för sjutton inte de andra kulturkollarnas intressanta inlägg på Kulturkollo.

 

 

Vassa förmål av Gillian Flynn

När två flickor rövas bort och dödas i Wind Gap i Missouri, skickas den numer Bostonbaserade journalisten Camille Preaker tillbaka till sin barndomsstad för att rapportera om brotten. Camille beskriver sig själv som ”slödder från ärvda pengar” och är dotter till en av de rikaste familjerna i Wind Gap. Camille har dock ett minst sagt komplicerat förhållande till sin smått hysteriska och hypokondriska mor, ett halvhjärtat till sin styvfar och icke existerande med sin manipulativa halvsyster och hon har inte satt sin fot i staden på många år. Halvsystern, som omger sig med ett konstant entourage av tonårsflickor, har såväl sina föräldrar som staden i sin lilla hand. Camille dras snart in i utredningen och staden tycks hålla andan medan mysteriet tätnar och anklagelserna duggar tätt. I samma takt som pusselbitarna faller på plats i utredningen lär du känna den kantstötta Camille och hennes destruktiva självskadebeteende ter sig så småningom inte så märkligt längre.

Jag är nämligen en sådan som skär, förstår ni. Dessutom en som sticker, som snittar, som karvar, som hugger. Jag är ett mycket ovanligt fall. Jag har ett syfte. Min hud skriker, förstår ni.

Vassa föremål är Gillian Flynns debutroman som nu ges ut i nyöversättning av Modernista. Hon har dessutom gett ut Mörka platser och Gone girl – två väldigt bra spänningsromaner – där jag tillhör team Mörka platser, men den sistnämnda är riktigt bra den också. Precis som i sina andra böcker är Flynn mästare på att dels bygga en krypande sidvändarstämning, dels förmedla den apokalyptiska småstadskänslan samt att använda sig av mindre angenäma huvudkaraktärer. Det märks dock att detta är hennes debut då hon vågar ta ut svängarna i gestaltningarna än mer i kommande böcker samt att upplösningen kanske inte är helt otippad (att jämföra med Gone girl där du som läsare förleddes flertalet gånger). Flynn har en förkärlek till att ha komplexa huvudrollsinnehavare. Likt Debbie i Mörka platser är Camille en komplicerad och skadad själ men kanske inte riktigt så obekväm som Debbie eller irriterande som Nick och Amy för den delen.

Boken är riktigt fängslande och jag kan varmt rekommendera den till alla spänningstörstande bokälskare, men missa för sjutton inte Flynns andra böcker. För hon skriver bra. Riktigt bra. Och smart. Det är amerikanskt, det är cheerleaders, pilllerknaprande tonårshierarkier, skvallrande och uttråkade hemmafruar, baktalande och sporadiskt utpekade stadsbor, white trash blandat med ärvda pengar. Det är småstadslivets baksida. Det är Gillian Flynn.

 

Höstens pockettips 2014

Några böcker som förblivit olästa och som under hösten 2014 kommer att släppas på pocket:
97814526_blackoutcmyk_107149789175033174 9789175033600 mãn-189x300 Skärmavbild 2014-08-14 kl. 10.50.49 9789127134317 De_osynligaPOCKETft_6739 dumy_snobaret_6523  Här-är-jag-nu-180x283 555  Pockettips på böcker jag har läst:

Läs om vad jag tyckte om Gone girl här, Låt vargarna komma här och September här.