En tid för mirakel

Omslagsbild: En tid för mirakelI Karen Thompson Walkers En tid för mirakel är apokalypsen, jordens undergång, inte en ögonblickskatastrof, utan en utdragen händelse-utveckling som tar flera år. En dag förändras jordens rotation och dygnet blir långsamt längre och längre. Till en början är det en period av kaos och förvirring där ingen riktigt vet hur man ska hantera det faktum att dygnet får fler minuter och så småningom flera timmar, men snart anpassar sig människan till denna förändring. En del av befolkningen fortsätter att leva efter klockan för att finna någon slag av ordning i katastrofen. Det är aldrig fullt uttalat i boken, men dessa människor kan även ses som förnekarna – de som inte vågar se katastrofen för vad den faktiskt är. De andra väljer att leva efter dygnsrytmen och motsättningarna mellan dessa grupper i den kaliforniska villaförorten blir snart tydlig. Så småningom bildar den senare gruppen egna kolonier ute i öknen där de kan leva ifred. I de allra flesta fall skulle säkerligen författaren välja att följa utbrytargruppen, men Walker väljer att istället följa den grupp som stannar kvar. De som inte vill förändra något och som klamrar sig fast och finner trygghet i sin vardag

Berättarjaget i En tid för mirakel är elvaåriga Julia som bor i villaförorten med sina föräldrar. Trots att jordens undergång stundar fortsätter Julias liv som vilken elvaåring som helst. Tiden fylls av prövande kompisförhållanden, tråkiga pianolektioner, den första kärleken och oro över föräldrarnas allt mer kärlekslösa relation. Med hela apokalypsen som motsägelsefull dekor är romanen på så vis även en uppväxtskildring. Genom att du får följa historien genom en elvaårings ögon blir händelseutvecklingen aldrig så apokalyptisk, för att välja ett väl valt ord, utan som på elvaåringars vis är den egna personen tämligen odödlig och anpassningsbar.

Förändringarna kommer gradvis, vilket känns som ett sannolikt scenario. Det första som händer, utöver det mest uppenbara att dygnen blir längre, är att fåglarna dör. Sedan eukalyptusträden och så småningom bränns allt gräs ner av den starka solen och de långa kalla nätterna gör att i stort sett inget längre kan odlas på friland. Det är intressant att sitta och fundera på hur man själv skulle reagera. Med tanke på min extrema dödsrädsla skulle jag (tyvärr) säkerligen mer likna Julias mamma som är den mer hysteriska typen än pappan som är den mer handlingskraftige. Jag skulle kanske vilja vara den som slänger klockan och tar familjen ut till en koloni för att möta apokalypsen med ett smått fröjdefullt accepterande, men kanske min mentala hälsa faktiskt hade varit beroende av att vi inte låtsas som någonting.

Det är ingen stor litteratur det här och jag har svårt att riktigt förstå den enorma haussningen kring boken, men Walker bjuder på en bra historia och en trovärdig berättarröst i den elvaåriga Julia. Jag tycker också att det är en intressant blandning mellan uppväxtskildring och apokalypsgenren, vilket gör att författaren övertygar mig om att gilla den här.

Annonser

2 reaktioner till “En tid för mirakel”

  1. Köpte denna nu i sommar, men de flesta böcker jag köper för vänta i runt två år på att bli lästa så det dröjer nog innan jag kommer till denna 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s