Topp tio tisdag (30 juni 2015)

En liten lista så här på en tisdag och junis sista dag. Topp tio av lästa böcker under 2015 – d.v.s. halvårskontroll (utan inbördes ordning bör jag tillägga):

Nelson, Jandy: Jag ger dig solen, Gilla böcker (2014)
Tvillingarna Jude och Noah är väldigt olika som person, men har ändå en särdeles förmåga att förstå varandra, näst intill telepatisk. Familjen drabbas dock av en svår tragedi och hela världen tycks gå sönder. Så även bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig. Boken handlar om sorg, men också om kärlek, lika många delar syskonkärlek som syskonrivalitet och om hur konsten kan gömma hela livet.
Läs mer här.

Uusma, Bea: Expeditionen – Min kärlekshistoria, Norstedts (2014)
Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad Andréexpeditionens medlemmar åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött. Jag är ingen fackboksläsare, men något gör att jag totalt sugs in i Bea Uusmas berättelse. Uusmas passion lyser igenom i varje stavelse i Expeditionen. Du dras därför själv med i historien och du kan känna spänningen vibrera mellan raderna och du vill verkligen veta hur det hela slutar (eller rättare sagt varför).
Läs mer här

Clement, Jennifer: En bön för de stulna, Albert Bonnier förlag (2015)
En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver. Detta liv! Dessa arma kvinnor! Clement har inte bara en viktig historia att dela med oss utan gör det med ett fantastiskt språk och ett talande bildspråk 
Läs mer här.

Winterson, Jeanette: Skymningsporten, Wahlström & Widstrand (2015)
Lancashire, år 1612Kung James I sitter vid makten, och han har givit order om att rensa England från katoliker, häxor och andra oliktänkande grupper. Du får här följa flera olika personer som på ett eller annat sätt har att göra med ett möte som äger rum under långfredagen då tretton personer samlas till ett hemligt möte vid Pendel Hill. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Varför samlades tretton stycken lagom till långfredagen? Den är mörk  och tragisk men Wintersons språk gör det omöjligt att lägga den ifrån sig. Lär mer här.

Alire Sáenz, Benjamin: Livets outgrundliga mysterier, Gilla böcker (2015)
Tillsammans söker Aristolele och Dante svar på livets outgrundliga mysterier – om att stå med en fot i barndomen och en annan i gränslandet mot vuxenvärlden, om att söka sig själv, vänskap och om kärlek. Den handlar också om föräldraskap och om familjerelationer och om att växa upp i ett mexikansk-amerikanskt medelklasshem under 80-talet. Läs mer här.

TTT

Abbott, Megan: Om du vågar, Bokfabriken (2015)
Om du vågar handlar om makt, vänskap och tonårig destruktivitet och Abbott skriver med ett språk som, likt coachens dragningskraft, suger dig in. Hon visar hur gränsen mellan fantasi och verklighet sakta suddas ut och hur hård verkligheten kan kännas för ett gäng tonåringar och vad som ruvar under lager av solpuder, glittriga ögonlock och pom poms. Läs mer här.

Fowler, Joy Karen: Vi är alla helt utom oss, Lavender Lit (2015)
Rosemarys älskade syster är försvunnen, brodern lever på flykt, hennes föräldrar flyttar från hus till hus, som att de försöker komma bort från ett förflutet. Själv har hon emellanåt svårt att förstå sin omgivning, och den henne. Systerns försvinnande har satt djupa spår hos hela familjen och allra mest hos Rosemary. Vad är det som har hänt? Läs mer här.

Bergfeldt Carina: Sju dagar kvar att leva, Norstedts (2015)
Jag blev totalt uppslukad av såväl Bergfeldts berättande och målande text och Karin Bergquists inläsning. Boken och ödena som målas upp i den vill inte släppa mig och jag funderar mycket på alla människor som berörs och påverkas av dödsstraffet. Du får möta Vaughn Ross, som i tio års tid väntat på verkställandet av sitt dödsstraff och som nu bara har sju dagar kvar i livet. Du får dessutom bland annat möta en fängelsepräst som valt att viga sitt liv att följa de dödsdömda till sista andetaget, fängelsedirektören som hatar dödsstraff men ändå valt att arbeta med det, offrens anhöriga och polismannen som lovat en anhörig att vara med när mannen som mördade hans bror dör av en giftinjektion. Läs mer här.

Stedman, M.L.: Fyren mellan haven, Massolit (2014)
En dag spolas det upp en båt på ön och i den finner paret en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Gränsen mellan sanning och lögn – mellan rätt och fel – suddas ut. Först när de återvänder till fastlandet går det upp för paret vilken skada deras beslut har drabbat andra. Läs mer här.

May, Peter: Lewismannen, Modernista (2014)
Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra. Lär mer här.

En tid för mirakel

Omslagsbild: En tid för mirakelI Karen Thompson Walkers En tid för mirakel är apokalypsen, jordens undergång, inte en ögonblickskatastrof, utan en utdragen händelse-utveckling som tar flera år. En dag förändras jordens rotation och dygnet blir långsamt längre och längre. Till en början är det en period av kaos och förvirring där ingen riktigt vet hur man ska hantera det faktum att dygnet får fler minuter och så småningom flera timmar, men snart anpassar sig människan till denna förändring. En del av befolkningen fortsätter att leva efter klockan för att finna någon slag av ordning i katastrofen. Det är aldrig fullt uttalat i boken, men dessa människor kan även ses som förnekarna – de som inte vågar se katastrofen för vad den faktiskt är. De andra väljer att leva efter dygnsrytmen och motsättningarna mellan dessa grupper i den kaliforniska villaförorten blir snart tydlig. Så småningom bildar den senare gruppen egna kolonier ute i öknen där de kan leva ifred. I de allra flesta fall skulle säkerligen författaren välja att följa utbrytargruppen, men Walker väljer att istället följa den grupp som stannar kvar. De som inte vill förändra något och som klamrar sig fast och finner trygghet i sin vardag

Berättarjaget i En tid för mirakel är elvaåriga Julia som bor i villaförorten med sina föräldrar. Trots att jordens undergång stundar fortsätter Julias liv som vilken elvaåring som helst. Tiden fylls av prövande kompisförhållanden, tråkiga pianolektioner, den första kärleken och oro över föräldrarnas allt mer kärlekslösa relation. Med hela apokalypsen som motsägelsefull dekor är romanen på så vis även en uppväxtskildring. Genom att du får följa historien genom en elvaårings ögon blir händelseutvecklingen aldrig så apokalyptisk, för att välja ett väl valt ord, utan som på elvaåringars vis är den egna personen tämligen odödlig och anpassningsbar.

Förändringarna kommer gradvis, vilket känns som ett sannolikt scenario. Det första som händer, utöver det mest uppenbara att dygnen blir längre, är att fåglarna dör. Sedan eukalyptusträden och så småningom bränns allt gräs ner av den starka solen och de långa kalla nätterna gör att i stort sett inget längre kan odlas på friland. Det är intressant att sitta och fundera på hur man själv skulle reagera. Med tanke på min extrema dödsrädsla skulle jag (tyvärr) säkerligen mer likna Julias mamma som är den mer hysteriska typen än pappan som är den mer handlingskraftige. Jag skulle kanske vilja vara den som slänger klockan och tar familjen ut till en koloni för att möta apokalypsen med ett smått fröjdefullt accepterande, men kanske min mentala hälsa faktiskt hade varit beroende av att vi inte låtsas som någonting.

Det är ingen stor litteratur det här och jag har svårt att riktigt förstå den enorma haussningen kring boken, men Walker bjuder på en bra historia och en trovärdig berättarröst i den elvaåriga Julia. Jag tycker också att det är en intressant blandning mellan uppväxtskildring och apokalypsgenren, vilket gör att författaren övertygar mig om att gilla den här.