Under några ödesmättade dagar byggs orkanen Katrina över Mexikanska golfen. Hon kommer att bli säsongens elfte orkan. På några dagar gick hon från att vara en klass 1-orkan till ett vansinnigt monster. Katrina blev en av de kraftigaste tropiska cykloner som registrerats på västra halvklotet. Men detta vet inte Esch och hennes familj än.
Fjortonåriga Esch är en betraktare och det är genom hennes ögon vi får följa familjen Batiste tio dagar innan Katrina kastar sig över kuststaden Bois Sauvage i Mississippi med sitt fulla raseri. För oss läsare vilar vetskapen om den förestående tragedin hela tiden i bakgrunden, vilket lägger en dimma av vemod över hela romanen. Kompositionen i sig blir på så sätt en stor del av läsupplevelsen av Rädda varje spillra av Jesmyn Ward.
Den alkoholiserade pappan försöker rusta det fallfärdiga ruckel de bor i inför den annalkande orkanen. Sedan modern gick bort har han svårt att närma sig barnen och syskonen lämnas till att fostra varandra. Detta i sig kan vara en tragedi, men samtidigt belyser författaren hela tiden den fina kärlek som finns mellan syskonen. Den äldsta brodern tränar ihärdigt basket i hopp om att ett stipendium ska bli hans väg från Bois Sauvage. Skeetah – mellanbrodern – älskar sin kamphund, som i inledande kapitel får en kull valpar. Skeetah får kämpa med att hitta mat till hunden och hålla liv i de små. Det är inte helt lätt när maten knappt räcker till familjen. Eschs lillebror Junior letar kärlek och bekräftelse hos sina äldre syskon.
Under dessa tio dagar innan Katrina når deras hem får vi se hur Esch kommer till insikt att hon är gravid. Blott fjorton år gammal. Något hon försöker gömma för sin familj. Ett kapitel som jag hade synnerligen svårt att läsa var det som involverade hundslagsmålen som ungdomarna roar sig med. Det är så jäkla grymt. Jag kan inte för mitt liv förstå hur man kan utsätta ett djur för detta. Det är ett väldigt grafiskt kapitel där jag fick hämta andan för att kunna läsa vidare.
Vi får också följa hur hela familjen involveras i att preppa inför orkanen genom att samla vatten och mat. Det är en brutal vardag där fattigdomen är skildrad utan sentimentalitet och helt naket. Jag tänker flertalet gånger på filmen Beasts of the Southern Wild (rekommenderar den å det varmaste). Det är något med stämningen – magisk men ändock utan krusiduller i kontrast till det lyriska språket. Författaren ryggar inte för att skildra allt det fula, det eländiga likväl hon inte ryggar för att skildra kärleken som visar sig under romanens crescendo. Texten känns ärlig. Autentisk.
Det är en stark läsning där Katrina gör sin entré först i det näst sista kapitlet. Det är en lång uppförsbacke, men den är värd allt slit. Den förutbestämda resan är helt oundviklig. Vi vet att familjen måste möta Katrina. Vi vet att det kommer bli fruktansvärt. Vi vet dock inte om de kommer att överleva.
Personligen blev jag månne än mer förkrossad (in a good way, eländesläsare you know) av De dödas sång, men denna ligger inte långt efter på hjärtekrosselistan. Den här boken växer allt mer efter att jag läst klart boken. Någonting fortsätter att mala, skava och processa hos mig. Precis som det ska vara!
Jag är väldigt nyfiken på Jesmyn Wards Men We Reaped, som har höga betyg på Goodreads. Den finns dock inte på svenska. Än. Så förlag: Lyss till mig! Översätt. Ge ut. Tack!
Författarporträtt: Beowulff Shehan
Bokomslag: Patti Ratchford
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 