I Alex Schumans senaste roman Överlevarna får vi följa tre bröder under några ödesmättade dagar i deras barndom parallellt med nutid. Bröderna har återvänt till familjens sommarstuga för att sprida deras mammas aska i sjön. Det börjar med ett slagsmål mellan två av bröderna och sedan får vi genom varje kapitel gå bakåt i tiden. Vi förstår redan i inledningskapitlet att det finns en komplicerad historia och denna kommer sakta nystas upp för oss. Vad var det som förde bröderna fram till detta ögonblick?

Jag valde att lyssna på författarinläsningen av boken. Varje kapitel är snillrikt sammankopplat med det förestående, men detta går tyvärr lite förlorat när man lyssnar. Men med det sagt så är det en fin läsning.

En scen som har fastnat hos mig är när pojkarna uppmanas av pappan att simma långt ut i sjön och runda en boj för att se vem av dem som kommer tillbaka först och vinner ett pris. Bröderna kastar sig i sjön, men bojen är mycket längre ut än vad de från början trott. Pojkarna är ivriga att vinna föräldrarnas kärlek. Tävlingen utvecklar sig istället till en simtur om liv och död. Bröderna hjälper varandra att nå stranden och då visar det sig att föräldrarna gått in och således lämnat bröderna till sitt öde. Den scenen säger så mycket om föräldraskapet. De är där men ändå så frånvarande.

Sommaren förflyter i samma stämning. Pojkarna suktar efter föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet. Föräldrarna lämnar barnen i stort sett vind för våg, vilket slutar med en tragisk händelse ute i skogen. Jag kan inte säga så mycket mer än så för att undvika att spoila historien.

Parallellt med detta får vi alltså följa de vuxna bröderna som närmar sig varandra. Det är mycket smärta och mörker. Hemligheter kommer upp till ytan. Minnet är centralt och hur detta kan vara bräckligt och tvivelaktigt. Två personer kan uppfatta en avgörande händelse på helt olika sätt vilket har påverkat hela deras liv. Någon händelse kan vara till synes helt förlorad. Men kommer så småningom sipprande tillbaka.

Den avgörande tragedin får du först fullt möta mot slutet av boken. Här är jag lite osäker på vad jag egentligen tycker och tänker. Historien är stark i sig själv och denna extra knorr månne inte ha behövts.

Författarporträtt: Thron Ullberg
Bokomslag: Sara R. Acedo


Alex Schuman är aktuell på årets Bokmässa. Under programpunkterna ”Överlevarna” och ”I fokus: Alex Schulman, Stephan Mendel-Enk, Kjell Westö
Klippen ligger uppe året ut på Bokmässans hemsida.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s