Doften av ett hem av Bonnie-Sue Hitchcock

I Doften av ett hem får vi möta fyra ungdomar i 70-talets Alaska vars öden så småningom kommer att vävas samman. Ruth har en hemlighet som är svår att bevara. Dora försöker fly från sitt förflutna med en alkoholiserad mamma och kriminell pappa. I kojen på sin fars fiskebåt har Alyce hängt upp sina ballerinaskor, som får symbolisera hennes längtan till att dansa snarare än fiska. Hank och hans bröder rymmer hemifrån genom att vara fripassagerare på en färja då en av bröderna faller överbord.

Under 20 år skrev Bonnie Sue Hitchcock på romanen Doften av ett hem och som är hennes debut. Hitchcock var nyligen i Sverige för att ta emot svenska Peter Pan-priset.

I Doften av ett hem finns konflikter och fördomar. Mellan människor av olika etniskt ursprung, mellan traditionellt och modernt och mellan rik och fattig – allt i det tidiga 1970-talets Alaska. Men i boken finns också hopp och kärlek, en framväxande förståelse och till sist försoning. (ur juryns motivering)

Boken var från början dagboksanteckningar som blev till en samling noveller som sen samlades till en enda roman. De fyra ungdomarna turas om att berätta och jag blir lika känslomässigt engagerad i dem alla. Jag känner så med dem och hade gärna följt dem ännu ett tag. Det är trasiga öden där de alla försöker bryta sig fria från historiens klor och skapa sig nya liv. Och någonstans på vägen möts dessa öden.

Att det hela utspelar sig i Alaska gör det hela än intressantare. Det är fattigt, kallt och på flera håll social misär. Naturen är hela tiden närvarande och sätter sin prägel på historien. När Alyce är på båten känner jag havsbrisen, det opålitliga havet och fisklukten fräter i näsan. Det svårtillgängliga landskapet susar förbi när Hank och hans bror reser genom landet. Vad finns det för framtidsutsikter för tonåringarna i Alaska? Går det att skapa sig ett nytt liv?

I Doften av ett hem finns allt: kärlek, sorg, vänskap, förtvivlan och trasiga och ihoplappade familjeband. Men så klart också hopp. Det är en historia som berör mig och som jag med största sannolikhet kommer bära med mig ett tag framöver.

Författarporträtt: Kristen Boyer
Bokomslag: Sanna Sporong