I ett ögonblick – natten före hennes dotters bröllop – slås June Reids liv sönder. I ett ögonblick förlorar hon allt. Hon förlorar sin dotter, sin pojkvän, sin f.d. make och sin blivande svärson. Förtvivlad sätter hon sig i sin bil och kör – till synes – utan mål, men hamnar till slut på ett motell där dottern en gång bott på en av sina resor. June är dock endast en av många berättarröster i Bill Cleggs Familjen jag hade. Du får bland annat följa pojkvännens mor, paret som äger motellet, en städerska och en pojke. Alla som på något sätt berörs av eller har samband med det som hände den natten. Rösterna blandas och fram träder en historia som handlar om hemligheter, sorg, kärlek, rasism, skuld och tragedi.
Bill Cregg är till vardags en litterär agent som romandebuterade förra året med Familjen jag hade (Did You Ever Have a Family) och vilket genomslag boken har fått! Den har rosats av kritikerna och nominerats till både Man Booker Prize och National Book Award 2015. Idag – närmare bestämt kl 19.30 besöker han Internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm. Jag hade gärna varit där om jag bott något närmre hufvudstaden.
Jag kände tämligen direkt att detta är en bok som bör läsas långsamt och kännas in. Den berör mig på djupet – jag ska erkänna att jag var ganska oförberedd då jag inte läst in mig på boken innan läsning, vilket förhöjde läsupplevelsen antar jag. Jag finner mig vid flertalet tillfällen att sitta och fundera på de stackars människorna och hur jag själv hade reagerat om jag fann mig själv i deras värld. Det är en stillsam historia som berättar om ett känslomässigt förödelse.
När jag väl nu i efterhand läser mig in på boken så dyker ord som ”mästerlig” och ”briljant” upp och banne mig om jag inte håller med. Författarens val av komposition är avgörande för historien och hela läsupplevelsen. Han låter en person i taget ge små glimtar av nutid och dåtid och sakta sakta får du ta del av hela bilden. Där finns lager i historien som du innan inte kunde förutse, vilket höjer det hela än mer. Jag har dock ett ”men”, men jag skulle inte läst på läsplatta. Det blir initialt rörigt med alla olika berättarröster och jag önskar att jag lätt kunnat bläddra fram och tillbaka i boken för att påminna mig om vem som var vem (och gift med vem och barn till vem etc etc). Men (jag inkluderar ett men till) det bäddar också för en bok som jag helt klart skulle kunna sätta upp på den extremt exklusiva – för att inte säga än så länge icke existerande – listan på Att-omläsa.
Författarporträtt: Brigitte Laccombe
Bokomslag: Johan Petterson
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 