Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman

Alltså det finns så himla mycket fint att säga om Oceanen vid vägens slut, men jag måste få ur mig det här först: sjuåring, hål i foten, mask, dra ut – den scenen! Det absolut äckligaste jag läst på länge. Vidrigt! Det finns så himla mycket fint att säga om den, men det som cirkulerar i mitt huvud är just den scenen. Men så – nu är det sagt. Låt oss prata om resten av boken.

9789163879579På väg till en begravning bestämmer sig en man för att ta en omväg och hamnar vid ett gammalt hus och en damm. Just vid den här platsen för fyrtio år sedan förändrades hans liv för alltid. På den tiden var dammen inte bara en damm, utan en hel ocean – i alla fall i Lettie Hempstocks ögon – grannflickan som bodde i det gamla huset tillsammans med sin mor och mormor. Det är en tämligen dramatiskt inledning på historien om den sjuåriga pojken. Hans kattunge blir påkörd, den inackorderade mannen hittas död i familjens bil och den märkliga barnflickan Ursula Monkton utsätter pojken för alla hemskheter man kan tänka sig som sjuåring.

Det här är berättelsen om en pojke vars barndom tog slut våren då han fyllde sju år. Det var våren då gruvarbetaren inackorderades och då familjen tog hjälp av barnflickan Ursula Monkton. Det var våren då pojkens världar – både barnets fantastiska och de verkliga – förändrades för alltid.

Mellan pojken och Lettie växer en stark vänskap fram, vilket kommer att få en avgörande betydelse i historien. Tid och rum är i obalans, magiska inslag blandas med realism och det är inte helt klart för läsaren vad som verkligen händer eller vad som pågår i pojkens huvud eller för den delen vad som är dröm eller verklighet. Du får bara ge dig hän i sagan… eller är det en saga?

Oceanen vid vägens slut är svår att genre- och åldersbestämma. Innan du börjat kanske du tänker att den är en barn- eller ungdomsbok, men i takt med att du sjunker in i historien så tror jag minsann att jag skulle säga att det är en vuxenbok alt unga vuxna. Det är en mörk historia där den hårda vuxenvärlden står i djup kontrast till barnens. Gaiman har ett särdeles intressant språk, men det kräver sin läsare trots att du vid första anblicken kanske lurades av formatet  – en magisk saga. Det är mörkt, dunkelt och mycket av historien går att finna mellan raderna. Det är en sjuårings uppfattning om världen med dess kamp mellan gott och ont. Vad som är hela sanningen står utanför vår tankekontroll, utan vi sveps med i den värld som målas upp av denna sjuåring.

Låt dig svepas med! Det är en häftig läsupplevelse.

Författarporträtt: ”Neil Gaiman” av Stanislav Lvovsky
Bokomslag: Adam Johnson

Andra som läst: Bokblomma, Och dagarna går och Bokgalleriet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s