Lydia och Kirstie är enäggstvillingar – oskiljaktiga i ena stunden och rivaler i nästa. Det otänkbara händer dock och Lydia faller från en balkong och dör. Kvar blir en familj – föräldrarna Sarah och Angus och systern Kirstie – i ofattbar sorg och i förfall.
I ett försök att rädda familjen och få en nystart väljer de att flytta till en isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus, som stått obebott i flera år. Inget blir dock som de hoppats. Kirstie är ensam och börjar bete sig allt mer besynnerligt – tycks tala med sig själv och börjar benämna sig själv som Lydia. De andra barn i skolan drar sig undan och Kirstie förblir ett mycket ensamt barn. Föräldrarna börjar tveka – var och en för sig och du som läsare får ömsom ta del av Sarah och ömsom Angus berättelser och minnen. Vad var det egentligen som hände den där olycksdagen med Lydia? Eller var det Kirstie? Istvillingar av S.K. Tremayne är såväl en relationsroman som en spänningsroman där författaren skildrar glimtar av tvillingskap, föräldraskap och äktenskap och om rivande sorg och förlust.
Det isolerade huset som ska bli den förändring som läker familjen – som ger nytt liv och frihet – blir snart istället en plats där de glider allt längre ifrån varandra, en plats för tvivel och misstänksamhet. En plats för oerhörd ensamhet där naturen är starkare än människan.
Boken är krypa-under-skinnet-obehaglig och ett tvivel växer sig allt starkare utmed historiens gång. Jag blir osäker och luras på flertalet villovägar och händelseförloppet och slutet var, i alla fall för mig, oförutsägbart. Samtidigt handlar den om så mycket annat – där liv, död och sorg är en stor del av berättelsen. Den är faktiskt också en intressant skildring av tvillingskapet och dess negativa sidor. Det är inte alltid lätt att ha en helt identisk spegelbild hos sig och det är självklart oerhört traumatiskt och förvirrande att mista den.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 