Lewismannen av Peter May

Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra.

Vi får åter igen stifta bekantskap med Fin Macleod, numer före detta poliskommissarie, som valt att flytta hem till Isle of Lewis. Av en händelse påträffas liket av en ung man i torvmossen på ön. Den kriminaltekniska undersökningen visar att mannen legat i mossen i drygt femtio år och att mannen är släkt med Tormod Macdonald, far till Fins ungdomskärlek Marsaili. Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet, vilket självklart väcker en massa frågor och misstankarna emot honom tar fart. Det är dock svårt att få någon klarhet i det hela då Tormod lider av svår demens. Fin ser det som sin plikt gentemot Marsaili att finna svar på dessa frågor.

Jag gillar särskilt miljön och hur det karga landskapet, den isolerade ö-världen och de olika religionerna påverkar folket på ön. Jag gillar också hur själva mordhistorien är sekundär i boken och att det väsentliga är allt annat runt omkring; Hur Tormods sjukdom påverkar honom och familjen, hur Fin försöker lappa ihop sin relation med sin son, om gamla infekterade och såriga relationer och om kränkningarna och missförhållanden på femtiotalets institutioner och familjehem och hur till exempelvis barn vind för våg skickades mellan öarna till olika fosterhem. May skildrar missförhållanden och en människosyn inte helt olik vår egen historia (läs mer om vanvård i social barnvård i Sverige här och här).

Genom Lotta fann jag en länk som visar fina foton från Yttre Hebriderna, som i kombination med Peter May´s egen research video och boktrailern kan ge en bild av hur stämningen och miljöerna är i boken.

Nu har jag än så länge bara läst två av tre i trilogin, men jag kan redan nu säga att de är tillsammans två av de bästa spänningsromanerna jag läst och jag ser verkligen fram emot den sista delen i trilogin om Isle of Lewis. Och betänk att Svarthuset fick avslag efter avslag från förlagen och det var nära att det inte blev en endaste bok i serien. Läs! Läs! Läs!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s