Entry island av Peter May

I Peter Mays Entry island har vi delvis förflyttat oss från de Yttre Hebriderna till de isolerade Magdalenöarna i Saint Lawrenceviken, Kanada. Delvis säger jag då en del av handlingen faktiskt är förlagd på just Isle of Lewis där Mays  tidigare Lewistriologin utspelar sig. Entry Islands befolkning är till stor del ättlingar till skotska immigranter, precis som huvudpersonen kriminalpolisen Sime Mackenzie själv är. De båda ögrupperna påminner också en hel del av varandra då de är karga, vindpinade och isolerade. En perfekt kuliss för att bygga upp spänning, känsla av utsatthet och misstänksamhet.

Öns magnat James Cowell mördas och frun Kirsty skadas i ett överfall som sker i det egna hemmet. Polisen misstänker dock direkt att frun ligger bakom det hela då det visar sig att de nyligen har separerat och har minst sagt ett labilt förhållande. När Mackenzie kommer till platsen får han överväldigande känsla av att han tidigare har träffat frun Kirsty, vilket hon förnekar.

Precis som tidigare böcker av May så kan man på något vis säga att mordgåtan är en kuliss för att berätta om så mycket annat. För precis som tidigare är det inte själva mordet som står i centrum, utan Mackenzie och hans inre resa som är det väsentliga. Det jag bland annat gillar med Mays skildring är karaktärerna han bygger upp. Mackenzie är på många sätt som vem som helst. Även han har nyligen separerat och försöker överleva dagen. Sömnsvårigheterna blir allt mer påtagliga och han har svårt att fokusera på jobbet. Och han kan inte släppa tanken om att hans och Kirstys vägar någon gång i det förflutna har korsats.

Parallellt med nutidens mordgåta på Entry island får vi även ta del av Simes ättling och namnes historia som representerar dåtiden. Han och hans familj levde på Isle of Lewis när den stora svälten samt tvångsförflyttningarna av skotska högländare bidrog till att befolkningen ofrivilligt lämnade öarna för en bättre framtid någon annanstans i världen. Några förflyttades till det skotska låglandet, andra sökte sig ännu längre bort, till Nordamerika, Australien och Nya Zeeland. Tydligen så bor det idag fler högländarättlingar i dessa länder än i själva Skottland, vilket var en väldigt intressant historisk inblick man fick under läsningens gång.

I sedvanlig ordning stör jag mig till en början på de här historiska tillbakablickarna, men så småningom så fastnar jag nästan mer i den än i nutiden. Det är något som fascinerar med den här tiden (får helt klart Outlander-vibbar av såväl miljön som den kärlekshistoria som äger rum) och hur folk med stort mod (ibland frivilligt och ibland ofrivilligt) vågade ta hela sin familj på veckolånga båtresor för att söka lyckan någon annanstans.

Jag gillar idén med att deckargåtan – mordet – tar en tämligen blygsam plats och hur Mays böcker blir på sätt och vis genreövergripande. Det jag gillade mindre var möjligtvis hur de båda parallella historierna så småningom vävdes ihop. Det blev såväl osannolikt som något krystat, men vad gör väl det när resten av gestaltningen, den briljanta beskrivna miljön och handlingen är så Peter May:ersk.

Författarporträtt: Vincent Loisin
Bokomslag: Lars Sundh

 

Lewispjäserna av Peter May

Så har jag äntligen läst den tredje och avslutande delen i Lewistrilogin. Det är med blandade känslor då jag verkligen har gillat denna serie och vill inte att den ska ta slut.

I Peter Mays Lewispjäserna får du åter igen möta Fin Macleod och livet på Yttre Hebriderna. Macleod har slutat som polis och är numer säkerhetschef på en privatägd egendom på Isle of Lewis. Hans jobb är att få bukt med den illegala jakt som pågår på marken, vilket kompliceras av att Macleods barndomsvän Whistler Macaskill är en av tjuvjägarna. Tillsammans hittar de ett gammalt flygplan och kvarlevorna av en gemensam barndomsvän, som legat på botten av en sjö i sjutton år. Det förflutna rusar ikapp Fin och Whistler och som läsare får du ta del av både dåtid och nutid och hur mörka hemligheter kommer fram i ljuset.

Peter May har ett förunderligt sätt att använda den karga naturen för att berätta om livet på ön. Regnet piskar, vinden pinar och solen tinar upp och människorna på ön tvingas att följa naturens nyckfulla spelregler. Jag gillar också att precis som i Svarthuset och Lewismannen är själva kriminalhistorien sekundär och allt annat runt omkring är det väsentliga. Den handlar om relationer, om vänskap, konflikter och livsbeslut.

Lewispjäsarna må vara den svagaste länken i trilogin, men det säger egentligen inte så himla mycket då de två första delarna är såpass starka att lägstanivån är oerhört hög. Peter May avslutar Lewistrilogin med flaggan i topp och jag hoppas att vi får läsa mer av honom.

Topp tio tisdag (30 juni 2015)

En liten lista så här på en tisdag och junis sista dag. Topp tio av lästa böcker under 2015 – d.v.s. halvårskontroll (utan inbördes ordning bör jag tillägga):

Nelson, Jandy: Jag ger dig solen, Gilla böcker (2014)
Tvillingarna Jude och Noah är väldigt olika som person, men har ändå en särdeles förmåga att förstå varandra, näst intill telepatisk. Familjen drabbas dock av en svår tragedi och hela världen tycks gå sönder. Så även bandet mellan tvillingarna. Du får ömsom följa Noah som fjortonåring och ömsom Jude som sextonåring och historien om varför de båda tvillingsjälarna gled isär blir allt mer tydlig. Boken handlar om sorg, men också om kärlek, lika många delar syskonkärlek som syskonrivalitet och om hur konsten kan gömma hela livet.
Läs mer här.

Uusma, Bea: Expeditionen – Min kärlekshistoria, Norstedts (2014)
Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad Andréexpeditionens medlemmar åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött. Jag är ingen fackboksläsare, men något gör att jag totalt sugs in i Bea Uusmas berättelse. Uusmas passion lyser igenom i varje stavelse i Expeditionen. Du dras därför själv med i historien och du kan känna spänningen vibrera mellan raderna och du vill verkligen veta hur det hela slutar (eller rättare sagt varför).
Läs mer här

Clement, Jennifer: En bön för de stulna, Albert Bonnier förlag (2015)
En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver. Detta liv! Dessa arma kvinnor! Clement har inte bara en viktig historia att dela med oss utan gör det med ett fantastiskt språk och ett talande bildspråk 
Läs mer här.

Winterson, Jeanette: Skymningsporten, Wahlström & Widstrand (2015)
Lancashire, år 1612Kung James I sitter vid makten, och han har givit order om att rensa England från katoliker, häxor och andra oliktänkande grupper. Du får här följa flera olika personer som på ett eller annat sätt har att göra med ett möte som äger rum under långfredagen då tretton personer samlas till ett hemligt möte vid Pendel Hill. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri och beskyllningarna fortsätter att dugga tätt i Lancashire. Vilka har hjälpt dessa häxor? Finns det fler som ägnar sig åt häxeri? Varför samlades tretton stycken lagom till långfredagen? Den är mörk  och tragisk men Wintersons språk gör det omöjligt att lägga den ifrån sig. Lär mer här.

Alire Sáenz, Benjamin: Livets outgrundliga mysterier, Gilla böcker (2015)
Tillsammans söker Aristolele och Dante svar på livets outgrundliga mysterier – om att stå med en fot i barndomen och en annan i gränslandet mot vuxenvärlden, om att söka sig själv, vänskap och om kärlek. Den handlar också om föräldraskap och om familjerelationer och om att växa upp i ett mexikansk-amerikanskt medelklasshem under 80-talet. Läs mer här.

TTT

Abbott, Megan: Om du vågar, Bokfabriken (2015)
Om du vågar handlar om makt, vänskap och tonårig destruktivitet och Abbott skriver med ett språk som, likt coachens dragningskraft, suger dig in. Hon visar hur gränsen mellan fantasi och verklighet sakta suddas ut och hur hård verkligheten kan kännas för ett gäng tonåringar och vad som ruvar under lager av solpuder, glittriga ögonlock och pom poms. Läs mer här.

Fowler, Joy Karen: Vi är alla helt utom oss, Lavender Lit (2015)
Rosemarys älskade syster är försvunnen, brodern lever på flykt, hennes föräldrar flyttar från hus till hus, som att de försöker komma bort från ett förflutet. Själv har hon emellanåt svårt att förstå sin omgivning, och den henne. Systerns försvinnande har satt djupa spår hos hela familjen och allra mest hos Rosemary. Vad är det som har hänt? Läs mer här.

Bergfeldt Carina: Sju dagar kvar att leva, Norstedts (2015)
Jag blev totalt uppslukad av såväl Bergfeldts berättande och målande text och Karin Bergquists inläsning. Boken och ödena som målas upp i den vill inte släppa mig och jag funderar mycket på alla människor som berörs och påverkas av dödsstraffet. Du får möta Vaughn Ross, som i tio års tid väntat på verkställandet av sitt dödsstraff och som nu bara har sju dagar kvar i livet. Du får dessutom bland annat möta en fängelsepräst som valt att viga sitt liv att följa de dödsdömda till sista andetaget, fängelsedirektören som hatar dödsstraff men ändå valt att arbeta med det, offrens anhöriga och polismannen som lovat en anhörig att vara med när mannen som mördade hans bror dör av en giftinjektion. Läs mer här.

Stedman, M.L.: Fyren mellan haven, Massolit (2014)
En dag spolas det upp en båt på ön och i den finner paret en död man och ett levande spädbarn. Mot bättre vetande – och i skuggan av flertalet missfall – tar Tom och Isobel beslutet att göra sig av med den döda kroppen och behålla barnet, som sitt eget. Till synes lever familjen i idyll, men samtidigt i skuggan av en livslögn. Gränsen mellan sanning och lögn – mellan rätt och fel – suddas ut. Först när de återvänder till fastlandet går det upp för paret vilken skada deras beslut har drabbat andra. Läs mer här.

May, Peter: Lewismannen, Modernista (2014)
Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra. Lär mer här.

Lewismannen av Peter May

Det tog ett tag innan jag fångades av Peter Mays Svarthuset och jag var vid något tillfälle till och med beredd på att lägga boken ifrån mig. Men jag klamrade mig fast och sögs därefter in i livet på de Yttre Hebriderna där naturen har en central roll i människornas liv och leverne. Så himla glad är jag att jag läste ut den, för nu kunde jag läsa Lewismannen, fortsättningen, och jo nog är den faktiskt snäppet bättre. Eller är det kombinationen av dem båda som blir så himla bra.

Vi får åter igen stifta bekantskap med Fin Macleod, numer före detta poliskommissarie, som valt att flytta hem till Isle of Lewis. Av en händelse påträffas liket av en ung man i torvmossen på ön. Den kriminaltekniska undersökningen visar att mannen legat i mossen i drygt femtio år och att mannen är släkt med Tormod Macdonald, far till Fins ungdomskärlek Marsaili. Tormod har alltid hävdat att han är enda barnet, vilket självklart väcker en massa frågor och misstankarna emot honom tar fart. Det är dock svårt att få någon klarhet i det hela då Tormod lider av svår demens. Fin ser det som sin plikt gentemot Marsaili att finna svar på dessa frågor.

Jag gillar särskilt miljön och hur det karga landskapet, den isolerade ö-världen och de olika religionerna påverkar folket på ön. Jag gillar också hur själva mordhistorien är sekundär i boken och att det väsentliga är allt annat runt omkring; Hur Tormods sjukdom påverkar honom och familjen, hur Fin försöker lappa ihop sin relation med sin son, om gamla infekterade och såriga relationer och om kränkningarna och missförhållanden på femtiotalets institutioner och familjehem och hur till exempelvis barn vind för våg skickades mellan öarna till olika fosterhem. May skildrar missförhållanden och en människosyn inte helt olik vår egen historia (läs mer om vanvård i social barnvård i Sverige här och här).

Genom Lotta fann jag en länk som visar fina foton från Yttre Hebriderna, som i kombination med Peter May´s egen research video och boktrailern kan ge en bild av hur stämningen och miljöerna är i boken.

Nu har jag än så länge bara läst två av tre i trilogin, men jag kan redan nu säga att de är tillsammans två av de bästa spänningsromanerna jag läst och jag ser verkligen fram emot den sista delen i trilogin om Isle of Lewis. Och betänk att Svarthuset fick avslag efter avslag från förlagen och det var nära att det inte blev en endaste bok i serien. Läs! Läs! Läs!

 

Bokrea? Ikke, nein, ei, ekki… nej!

Jag ska icke köpa något på årets bokrea. Inget. Nada. Så det så. Undertecknad har helt enkelt alldeles för många olästa böcker i sin ägo plus att hon har tyvärr en tendens att låta hyllvärmare förbli olästa och istället kasta sig över nyinköpta böcker, vilket gör att bokhyllorna bågnar av olästa, och med största sannolikhet, fantastisk litteratur.

Ni vet dock hur lätt det är att bara trycka på en knapp eller två. Men än så länge – ta i trä, hoppa jämfota och ”smurf” och allt som (o)passar in i situationen – har jag icke ännu tryckt på någon köp-knapp. Jag kan dock tipsa er om några väldigt bra böcker som finns på årets bokrea (tryck på titeln om du vill läsa vad jag tidigare har skrivit om aktuell bok):

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson – köp här.
Gone girl av Gillian Flynn – köp här och här.
Mörka platser av Gillian Flynn – köp här och här.
Svarthuset av Peter May – köp här och här.
Innan jag somnar av S.J Watson – köp här och här.
Livrädd av S.J. Bolton – köp här och här.

Jag säger inte att det ÄR så, men det KAN vara så att jag råkade – i bara farten – klicka hem några böcker under tiden jag skrev detta inlägg. Kan vara så. Om detta nu vore sant så kan det ha varit dessa (och det kan också ha slunkit med en liten pocket):

bokrea

Vägen till bålberget, För in de döda, Kunskapens frukt, Medan mörkret faller och Nyckeln

Svarthuset av Peter May

Kriminalkommissarie Fin Macleod skickas till Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, för att undersöka ett mord med modus operandi som påminner om ett mord han utreder i sin nuvarande hemstad Edinburgh. Macleod är född och uppvuxen på ön, vilket gör att Peter Mays Svarthuset utvecklas till något mer än enkom en kriminalhistoria. Det är med blandade känslor Fin Macleod tvingas möta gamla bekanta, kvarlämnade vänner och sin första kärlek. Minnen han sedan längre lämnat bakom sig. Fin förstår snart att barndomens sår fortfarande är öppna och att det inte längre går att fly från sin historia.

Naturen har en alldeles speciell plats i boken och de karga stenstränderna, den gråa himlen, de regnpiskande vindarna och det oberäkneliga havet sätter sina spår i människorna på ön. Den årliga jakten på havssulornas fågelungar tycks också ha en speciell plats i ömänniskornas mentalitet och är en urgammal och tämligen obehaglig gaelisk tradition. En skara utvalda män och pojkar för under två veckor ett primitivt leverne på en klipphäll på en otillgänglig strand för att slakta det kommande årets konsumtion av havssulor – en kamp mot naturen på flera sätt.

Jag är nära att ge upp boken under mittpartiet då jag har svårt att få flyt i min läsning (ni vet tröttdöden när man bara orkar läsa ett par, tre sidor om dagen). Men så småningom slukas jag av Peter Mays sätt att berätta och har svårt att lägga boken ifrån mig. Den är så mycket mer än ”bara” en mordhistoria och Fin Macleaods historia är så klart så mycket mer komplicerad än vad den från början verkade. Mays text fortsätter helt enkelt att överraska. Jag gillar också särskilt hur naturen har en viktig och framträdande roll i historien och hur denna blir en del av hur människorna formas på ön.

Boken finns med på årets bokrea och jag kan verkligen rekommendera er att läsa den. Om jag har uppfattat mina fellow bokbloggare korrekt så ska den andra delen, Lewismannen, vara än bättre, vilket sätter mig i ett tämligen skönt utgångsläge då den står och väntar här i bokhyllan. See you soon again Fin Macleoad!