flickan av Angelika Klüssendorf

Denna vecka är det tema ”Trasiga människor och spruckna själar” på Kulturkollo. Så det passar ypperligt med en recension på Angelika Klüssendorfs flickan.

Hon vet visserligen att hon ljuger och ändå finns det plats för sanning i hennes lögner. Drömmar och förhoppningar är inte osanna bara för att de är drömmar och förhoppningar, utan sina drömmar skulle hon aldrig bo i huset i skogen och inte heller ha en verklig anledning till varför livet är värt att leva.

flickan (ja liten begynnelsebokstav) är en särdeles eländeshistoria och brutal uppväxtsskildring om en flicka i DDR. I bokens inledning förstår vi att den tolvåriga namnlösa flickan och hennes sexåriga bror Alex har varit inlåsta ”sedan dagar” i lägenheten och livet för de båda barnen består av misär, svält och våld. flickans beteende blir en tydlig konsekvens av det svåra liv hon lever – hon snattar, spelar ut sin sexualitet och skriker på de alla tänkbara sätt efter hjälp. Hon blir således på sätt och vis en spegel av sin egen mamma. Vuxenvärlden sviker och ingen tycks vilja se den brutala verkligheten de båda syskonen tvingas leva i.

Hon försvinner i mammans raseriutbrott som ner i en vattenvirvel, låter sig sjunka ner på botten och är helt enkelt inte längre där, även om mamman kanske uppfattar det annorlunda.

Barnen får ytterligare ett syskon och flickan känner ett stort ansvar för den lille och blir den som sköter om bebisen. Hon tvingas dock att ta ett beslut som innebär att hon lämnar de båda småsyskonen – detta för att själv överleva och finna en mening till ”varför livet är värt att leva”.

DDR är en intressant kuliss till historien då man (läs: jag) sällan (aldrig?) har läst litteratur som handlar om denna. Intressant ur ett socialhistoriskt perspektiv, men det har egentligen inget att göra med den misär flickan lever i. Det är mamman som låser in de båda barnen, plågar dem sadistiskt och låter dem, bokstavligen, leva i sin egen skit. Hade det inte varit för Klüssendorfs återhållsamma språk hade texten varit omöjlig att läsa. Den blir helt enkelt för fysiskt och psykiskt påfrestande. Historien tar dock en mer positiv vändning mot slutet och du förstår att det hela kommer att sluta väl för flickan.

flickan är fiktion men enligt förlaget ”relativt självbiografisk framför allt de yttre händelserna är åtminstone det, som t.ex. hennes lära och att hon inte fick någon möjlighet att gå på gymnasium etc.”. Boken är första delen i en trilogi och andra delen APRIL kommer till hösten, enligt Thorén och Lindskog.

Andra som läst: Lyran och Feministbiblioteket

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s