Smittande läsglädje

Jag påpekade för min ena åttaåring igår att nu kan han ju läsa såpass bra att han själv kan börja läsa böcker här hemma. ”Du menar så där som du gör hela tiden – läser tyst?” svarade han. Jo, det var ju så jag tänkte. Men ”nä, det är skönare när du läser för oss” påpekade då båda. Även om det hade varit lite befriande om killarna började läsa själva så kände jag ändå mig stolt. Dels för att de uppmärksammar mina läsvanor. Dels för att de fortfarande uppskattar vår högläsningstid.

Jag skulle vilja skriva om läsglädje, barn och föräldrarnas inflytande på hur de uppfattar litteraturen utan att låta pretentiös eller använda klichéer. Så jag kan börja med att berätta att vi läser inte högt varje dag. Jag är på intet sätt perfekt. Min kraft är ytterst begränsad och vi får hoppa över lässtunden allt som oftast. Men de dagar den väl sker blir ganska magiska. Det är en fantastiskt skön stund där vi sitter kurade under filtar i soffan och läser ”bara ett kapitel till”. Vi kan kalla det ”familjemeditation”.

Under lässtunden kan jag får se hur den ena åttaåringen omedvetet gestikulerar med i vad jag läser och ibland kan jag kan höra hur den andra kippar efter andan då han helt enkelt glömmer av att andas när det blir lite för spännande. Det är härligt att höra fnittret när det kommer smått olämpliga ord eller tokroliga bilder eller känna hur små armar kramar lite extra hårt om mina när det blir lite läskigt. Som språkintresserad blir jag särskilt förtjust när någon av dem frågar efter ordens betydelse och emellanåt hittar på egna ord att ersätta texten med. Högläsning är således väldigt viktigt då den förenar, ger trygghet, utmanar språket, triggar fantasin och inlevelseförmågan hos barnen.

Dock tycker jag att det nästan är lika viktigt att barnen ser och uppmärksammar min tysta läsning. Så att de förhoppningsvis själva en dag försvinner in i läsdimman och hummar ofokuserat och ger lite diffusa svar. För nog är läsningen även viktig för stora barn – även vi behöver gödsla fantasin, förfasas, hänföras, skrämmas, sporras, förskräckas, betagas och entusiasmeras. Vi kanske ses i läsdimman!

Om du vill läsa mer:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s