Det blev ett bokligt (helt omotiverat) paket till kidsen igår. För någon månad sedan så läste vi tillsammans Kristina Olssons Glasbarnen, vilket var en högläsupplevelse utöver det vanliga. Den handlar om Billie som under stora protester flyttar till en ny stad med sin mamma. Någonting stämmer dock inte med huset och det tycks som att det inte vill ha dem där. Vem knackar på fönstret på natten? Och vem flyttar runt på sakerna i huset? Tillsammans med vännen Aladdin börjar Billie forska i husets mörka historia.
Läsningen kryper sakta in på de små liven och snart är det så spännande att det är med mycket möda vi lägger undan boken för kvällen. De nervpirrande fortsättningssluten skapar en ständig kamp om att det ”visst är dags att sova och att vi visst kan fortsätta i morgon”. Och så spännande att det faktiskt är lite småläskigt att gå och lägga sig direkt efter läsningen, vilket kan te sig tämligen lustigt då de små grynen kan se både orcher och gollumfigurer utan att bry sig något nämnvärt. Skulle de erkänna detta faktum? Säkerligen inte. 
Paketet? Inte helt otippat så är det ju fortsättningen: Silverpojken. Nu återstår att se om jag kommer störa nattsömnen igen…
Bokliga paket är ALDRIG omotiverade. Särskilt inte till barn!
Glasbarnen var fantastisk. Jag har ännu inte hunnit läsa Silverpojken (barnen på skolan har haft fräckheten att låna den hela tiden så jag har inte haft möjlighet än…)
Det är sant! Böcker är ovärderliga. Vi har hunnit tre kapitel och bokrn var olidligt spännande från start. Iaf om man är nioåring. 🙂