Tiden av Paul Harding – en stor roman i litet format

”När han insåg att tystnaden som gjort honom förvirrad berodde på att man låtit alla hans klockor stanna förstod han att han skulle dö i den säng där han låg.”  

(ur Tiden av Paul Harding)

 

Med ett vemodigt och vackert språk får vi möta urmakaren George som ligger för döden. Medan livet sakta rinner ur honom får vi ta del av minnen från hans barndom – av hans epileptiske far som lämnade fru och barn och hans alltmer dementa och prästvigde (lägg även till psykiskt instabil) farfar. Trots sitt lilla omfång (178 s.) är det en stor roman där varje mening bör läsas i eftertänksam takt. Läsaren måste få smälta den ordrika texten och förundras över vilken makt författaren har över språket. Det är texten i sig och inte handlingen som driver romanen framåt. Slutet är oundkomligt. Vägen dit är vemodig, vacker och tragisk på en och samma gång.

Tiden (Tinkers) är Paul Hardings debut och han vann imponerande (ja jag blir smått imponerad när det kommer till prisvinnande debuter) Pulitzerpris för skönlitteratur 2010 med motiveringen: ”En storslagen hyllning till livet i vilken far och son, genom lidande och glädje, förändrar sina instängda liv och erbjuder nya sätt att se på världen och döden.” 

Det är på intet sätt en svår bok, men likt Oates så måste du vara i rätt lässtämning för att känna den långsamma storheten. Tiden är den första i en serie om tre och den andra delen, Staden, borde snart finnas i boklådorna. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s