I Under Londons broar av Jojo Moyes får vi möta Sarah, som älskar sin häst och farfar över allt annat. Farfar Henri Lachapelle tränar sitt barnbarn och hennes häst med siktet inställt på att hon en dag ska kunna bli en del av den franska elitryttarstyrkan Le Cadre Noir. Katastrofen inträffar dock och Sarah blir lämnad ensam till sitt öde.

Vi får även träffa advokaten Natasha Macauley vars liv är minst sagt något skakigt – hon står mitt i en skilsmässa, delar hus med sin snart ex.man och så dyker Sarah upp i hennes liv.

Om vi bortser ifrån att själva grundstoryn är något osannolik, så är det en tämligen rar historia. Det är inte särskilt sannolikt att ett par som står i skilsmässa tar sig an ett fosterbarn. Inte heller att Sarah inte ber om hjälp i de situationer hon står inför. Inte heller den resa hon lyckas genomföra. Men – bortser vi ifrån detta – så är det en fin historia om kärleken mellan ett barnbarn och hennes farfar, om kärleken till hästar och om de ambivalenta känslor som råder mellan Natasha och hennes man. Tro det eller ej. Jag finner mig plötsligt hulkandes med boken i mina hörlurar. Inte visste jag att en historia som är så centrerad kring hästar skulle få mig att böla, men ack så fel jag har.

Författarporträtt: Phyllis Christopher
Bokomslag: Sara Acedo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s