Vi ses i mörkret av David Wiberg

Linnea träffar Love och de blir gränslöst förälskade i varandra. Relationen dem emellan är komplicerad – två mörka världar som kolliderar, mycket känslor som går in i förhållandet. Love flyttar dock till Gävle för fortsatta studier efter studenten, medan Linnea som är ett år yngre stannar ensam kvar i barndomsstaden. Mörkret omsluter Linnea. Saknaden efter Love är obeskrivlig. Som läsare förstår du dock efterhand att det här mörkret kom in långt tidigare i Linnea och Loves liv.

David Wibergs Vi ses i mörkret är en fristående fortsättning på Dagboksanteckningar från ett källarhål, som jag inte har läst. Det gör dock ingenting. Jag slukas av Linnea och hennes inre värld och Wiberg lyckas fantastiskt – och med en språklig lekfullhet – att porträttera Linneas karaktär.

Boken handlar om hur ens hela person kan slukas av en annan människa, hur man kan ge upp sin värld för att finnas i en annans. Den handlar också om ångest, om att inte räcka till, inte hitta in och om en vuxenvärld som tippar på tå när de borde klampa in. Vi ses i mörkret handlar också om kompisrelationer och hur dessa ständigt balanserar på en tunn tråd mellan det starkaste som finns och bakåtvända ryggar.

Detta är en riktig ”Fanny-bok” som bokvänner i min närhet sannolikt skulle karaktärisera den som – det är elände, ett mörker som jag känner och igenkänner. När jag läser den så kan jag inte låta bli att känna en sorg för mitt tonårsjag. Det finns så mycket jag i den här texten. Att låta sig uppslukas av det svarta hålet, det stora mörkret och att hänga upp sitt hela mående på en annan människa. Känslan av att inte hitta ut och att inte fullt ut våga känna in.

Det är inte bara Linneas karaktär som gör det, utan också Wibergs språk. Vilken kick ass-text, vilken knock out! Ibland strömmar Linneas tankar på utan punkt och du bara flyter med, ibland tar meningarna slut liksom mitt i och emellanåt varvas texten av blanka sidor. Inledningsvis är det är intensiv text, som i takt med Linneas mående blir långsammare och mer fragmentariskt. Textens komposition och stil blir på så vis en helt avgörande roll för hur du upplever och känner Linnea.

Ja, jag vågar nog säga det. Jag vågar säga det redan i mars månad. Vi ses i mörkret kommer definitivt ligga på tio-i-topp efter 2016.

Författarfoto: Patrik Lundin
Omslag: Parasto Backman