Rut har snöat in på Andra världskriget i allmänhet och Anne Frank i synnerhet. Hon börjar till och med att föra dagbok för eftervärlden, som en hyllning till Anne. Hon tänker ofta på kriget, på Hitler och hur världen kunde sett ut om tyskarna vann. Hon tänker på vad Anne kanske tänkte och drömde om där hon satt gömd bakom en bokhylla under så lång tid.
Josephine Bornebuschs debutroman Född fenomenal visar en annan bild än den som brukar beskrivas i ungdomslitteraturen. Rut är självsäker, viljestark och är målinriktad. Hon ska till varje pris få sin klass att vilja åka till Amsterdam på klassresa, så att hon får möjlighet att besöka Anne Franks hus. Jag gillar att vi får följa en tjej med skinn på näsan och som vågar ta för sig. Hon är helt enkelt född fenomenal. Men Rut engagerar inte riktigt mig. Varför kan man fråga sig. Jag kan tycka att Rut är en ganska platt karaktär – det händer inte så mycket varken med henne eller i historien. Månne kan jag sakna igenkänningsfaktorn då jag var en av de där tjejerna som inte alls mådde så väl under tonåren – mitt dåvarande jag var triljoners ljusår från Rut. Men ni fanns säkert också.
Bornebusch har valt att låta Rut komma i tals genom dagboksanteckningar – precis som idolen Anne Frank – och vi får se världen genom hennes ögon. Kan det möjligtvis vara denna form som gör att jag inte känner att jag engageras av någon annan karaktär heller? Dagboksanteckningar medför att karaktärsbyggandet blir lidande då vi får möta andra personer genom Rut. Samtidigt gillar jag ju Rut – eller rättare sagt – jag gillar tanken på Rut. Omväxling förnöjer. Tilläggas bör att boken var underhållande nog för att slutföras, trots eländesläsarens skeptism.
Är jag nyfiken på att läsa annat av Bornebusch? Ja, jag är nyfiken.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 