Ska vi börja med titeln Onda flickor? Ja, vi gör det. Vilken bra titel! Den såväl provocerar som väcker nyfikenhet. En titel som ifrågasätts flertalet gånger under läsningen.
Alex Marwood är en pseudonym för den brittiska journalisten och författaren Serena Mackesy, som är krönikör i The Independent. Onda flickor är hennes första roman och hennes bakgrund som tidningsskribent syns tämligen tydligt i det snabba, något korthuggna, språket.
År 1986 blir två elvaåriga flickor dömda och fängslade för mordet på en fyraåriga liten flicka. Det är en ren slump som gör att dessa flickor träffas denna livsavgörande dag, och deras öden blir därefter för evigt sammanflätade. Några år senare släpps de båda flickorna med förbehållet att de aldrig någonsin kontaktar varandra igen.
När handlingen tar sin början har det gått tjugofem år och de båda kvinnorna har nya identiteter och har skapat sig nya liv. Men en serie överfallsbrott och mord i den lilla hamnstaden Whitmouth kommer att återförena de båda kvinnorna. Den ena kvinnan bor i den drabbade staden, medan den andra skickas dit i egenskap av journalist.
Morden i Whitmouth, mordet på den lilla flickan tjugofem år tidigare, den komplicerade historien mellan de båda kvinnorna, deras familjer och ett uns av samhällskritik vävs samman i en dramatisk historia. Du drar ohjälpligt trådar till alla de brott av barn som du läst i tidningar genom åren och du får en inblick i hur media handskas med detta. Det är även här boktiteln hjälper till att väcka frågor kring huruvida barn kan vara onda eller inte.
Spänningen ligger på flera plan i boken. Dels den vanliga hederliga ”vem-dödar-historien”, dels vad som händer när och om det går upp för kvinnorna att det befinner sig i samma stad och sist men inte minst hur de båda kvinnorna har hanterat sin mörka historia med sin nuvarande familj. Vem vet vad? Vad händer när sanningen uppdagas? Vem äger sanningen? Och sist men inte minst är dagen för tjugofem år sedan, som återberättas i kortare tillbakablickar, är spännande att följa. Vad hände egentligen och vem bär ansvaret?
Romanens styrka sitter i hur just spänningen byggs upp och Marwood lyckas faktiskt att hålla mig nyfiken på alla plan, på alla historier samtidigt. Jag gillar också att det inte är själva brottet i dåtid eller i nutid som egentligen är det mest väsentliga utan det handlar mer om hur dessa påverkar omgivningen. Visst får vi ta del av blod och våld som sig bör i spänningslitteratur, men fokus ligger inte där (eller så är jag helt enkelt i förnekelsestadiet då barn och våld är en ruggig kombination). Styrkan sitter även i samhällsskildringen och i de socialrealistiska miljöerna i småstaden. Arbetslösheten är stor och påverkar naturligtvis såväl miljö som människor.
Samhällskritiken syns även då den manipulativa och samvetslösa median får ta en stor plats i att driva historien framåt. Du ser hur media livnär sig på ond bråd död och hur lätt det är att vinkla nyheten mot det sensationella mitt i tragiken. Styrkan i dessa delar kanske inte så konstigt med tanke på författarens bakgrund.
Svagheten sitter möjligtvis i att språket är lite väl snabbt och består huvudsakligen av korta meningar. Läsningen gick inledningsvis något knaggligt på grund av de korta meningarna, men när väl handlingen högg sig fast så bortsåg jag snabbt ifrån detta.
Är du ute efter en snabbläsarvänlig spänningsroman och samtidigt få dig en liten tankeväckare så är Onda flickor helt klart en bok för dig.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 
Det verkar vara en bok för mig 🙂
Ruggig och spännande 🙂