Undertecknad far med osanning om hon påstår sig vara en storkonsument av självbiografiska böcker. Den subjektiva sanningen är emellanåt svår att ta till sig och dylika böcker kan tendera att bli ett frosseri i att lyfta fram den egna framgången. Michael Nyqvists Dansa för oss fann sin väg till min brevlåda och med viss skepticism började jag läsa.
Det här är något annat. Inte ett ord om guldbaggar och omotiverade name drops. Det närmsta du kommer lyxliv är kanske en vit limousine och en en och halv timmes massage, men i samma stycke hur han blev utelåst i hotellkorridoren i träningskläder och utan möjlighet att identifiera sig. Boken både börjar och slutar i samma scen: hur han sitter i en biosalong i New York, med en bräcklig självkänsla, och ser hur hans roll blivit bortklippt ur den film han satsat helhjärtat åt det senaste året.
Dansa för oss har ingen kronologi utan varje kapitel är en liten nyckelscen i det som format den person han är idag – han hoppar mellan barndom, vuxen och tonår och tillbaka igen. Som ett samtal utan egentligen början och slut.
Dansa för oss är visserligen skriven ur ett jag-perspektiv, men det känns som att den ändå hamnar någonstans mellan fakta och fiktion, kanske kan närmast beskrivas som en autofiktion. Nyqvist skriver med ett litterär språk och med en finess och blick för det stämningsfulla, vilket gör att boken är långt ifrån en dagboksanteckning. Det blir lika mycket en text om Michael Nyqvist som om vilken pojke som helst. Det kanske kan vara en anledning varför jag sugs fast i hans berättelse. Det känns som vi sitter och samtalar om en pojke, om en man, om en person mitt-emellan.
Texten är utelämnande och rak. Men varför förbiser han framgången? Inte ett ord om guldbaggar, Grabben i graven bredvid, Så som i himmelen eller inspelningen av Millenium-trilogin. Endast ett kort nedslag i den inledande presskonferensen inför inspelningen då han uppenbarligen kände sig såväl ovärdig som bortgjord. Är Nyqvist rädd att förhäva sig? Jag antar dock att det är då som känslan om att samtalet handlar om vilken pojke som helst skulle försvinna. Och det är ju faktiskt den känsla jag gillar.
Avslutningsvis, här kan du klicka om du vill höra mer om Michael Nyqvist och Dansa för oss.
LITTERATURKVALSTER & SMÅTANKAR 