Torka aldrig tårar utan handskar – döden

Trilogin är komplett. Sista boken i Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar – döden har varit i butikerna i knappt en månad, så många av er har säkerligen redan hunnit läsa den. Böckerna i kombination med TV-serien har haft så enorm genomslagskraft (inte minst hos mig) att det är näst intill omöjligt att förhålla sig objektiv till verket.

I boken får du åter igen möta bland annat Rasmus och Benjamin och som undertiteln anger är döden något som är ständigt närvarande hos dem. Skoningslöst far döden fram och rycker bort vännerna i sådan takt att det inte är någon idé att hänga undan begravningskostymen. Smärtsamt är bara förnamnet.

Vågar man skriva det här? Okej, nu kommer det. Jag är något besviken. Jo, faktiskt. Jag är det. Dels måste jag säga att TV-serien är fantastisk, men den förstör läsupplevelsen. Dels levde boken möjligtvis inte upp till mina, kanske för höga, förväntningar. Den första delen svepte iväg mig totalt och jag fick bokstavligen en litterär käftsmäll. Lagom till del två hade serien sänts på TV:n och jag nämnde det redan då. Men Sjukdomen innehöll mer än serien, vilket gjorde mig mer än nöjd och de två kompletterade varandra på ett bra sätt. I den tredje får du dock inte mer. Hade den mått bra av att få vila ett tag till? Kanske. Att denna lilla besvikelse kan vara sprungen ur postlitterär stressyndrom låter jag vara osagt, men det är inte en helt osannolik tanke.

Jag väljer därför att se serien som en helhet eftersom jag inte vill förringa den fantastiska läsning jag har haft (trots att jag då inte var helt nöjd med sista delen). För det är en viktig läsning det här, den är fin och hjärtskärande kärlekshistoria samtidigt som du får lära dig massor. Gardell har i alla delar valt att blanda fiktion och fakta och det sker i huvudsak utan att förstöra läsflytet. Gardell har även en speciell litterär ton (möjligt att man har sett för många enmansshower) som gör att du hör hans röst när du läser. Jag vill säga att jag kan höra när han har pausat och när h a n  t a l a r  m e d  f ö r d r ö j a n d e  b e t o n i n g. Du läser in stor ilska, en rejäl regelrätt dos bitterhet och inte minst en stor kärlek till sina vänner.

Du som ännu inte har läst: gör det! Den känns, det är så genuint, så äkta och du får möta hela spannet av känslor: från den bubblande kärleken, till den förtvivlade sjukdomen till den smärtsamma och sorgfulla döden.

tatuh_bild

Läs även:
Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen
Årets bästa bok 2012

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3 (TV)
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 2 (TV) 
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 1 (TV)

Till alla oss som är vi med Gardell

Torka aldrig tårar utan handskar på dvd

Torka aldrig tårar utan handskarÄr du intresserad av att se Jonas Gardells TV-serie Torka aldrig tårar utan handskar
på dvd så går den nu att förhandsboka, bland annat här och här. Preliminärt release är någon gång i juli (enligt sist nämnda källa).

.
Läs mer:

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3 (TV)
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 2 (TV) 
Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 1 (TV)

Torka aldrig tårar utan handskar – kärleken
Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen
Årets bästa bok 2012

Till alla oss som är vi med Gardell

 

Torka aldrig tårar utan handskar: sjukdomen

Jag gav mig själv ett löfte: se inte Torka aldrig tårar utan handskar innan du läst hela romansviten. Utan minsta tvekan bröt jag naturligtvis mot detta. Jag såg. Jag grät. Jag förfasades. Och som jag skrev dagen efter sista avsnittet: ”Jag stänger in, bäddar in och försöker glömma lite grann och inväntar Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen.” Tyvärr har jag inte glömt.

13044187_O_1Drygt tre år har gått sedan Benjamin och Rasmus kärlekshistoria inleddes. I Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen får du åter igen möta Lars-Åke, Seppo, Bengt, Reine och ”ärkefjollan” Paul med sina klockrena kommentarer: ”Men Gud ändå, du med din gamla svamp! Svamp ska man äta, inte odla. Sluta aidsa dig och kom och sätt dig. Dynasty börjar typ hur snart som helst. Jag har redan osäkrat fjärrkontrollen”.  Om kärleken stod i bokens nålsöga i del ett så är det just sjukdomen som är huvudpersonen i del två. Som i blinkleken ”Mördaren och detektiven” försvinner en efter en av vännerna. Tynar bort i sjukdomen, som utan pardon tar vem som helst som ser dess blinkning.

Med samma stilistiska säkerhet och med samma komposition som del ett får du varvat fakta och fiktion. Du hoppar även på samma vis mellan olika tidsnivåer och du får ta del av såväl barndom som uppväxtår till bokens nutid, d.v.s. -80-talet. Denna gång får du inte bara följa Benjamin och Rasmus historier utan även Reines, som tynar bort ensam i svåra smärtor på en infektionsklinik. Hjärtskärande är bara förnamnet! Du får även en bättre bild av föräldrarna, deras tankar och känslor och du får följa hur de tacklar de svåra prövningar de får möta.

gardell_jonas_8Jonas Gardell har en stark berättarröst och är högst närvarande i sin text. Varje ord berättas av honom till mig, vilket är en märklig läsupplevelse. Vem vill inte ha en liten Gardell på axeln som läser högt?!

Om jag stämplade första romandelen som en rak höger mot hjärtat, hjärtskärande chockverkan, så kan andra delen främst liknas vid ett långsamt och känslomässigt krossverk, som att bevittna en katastrof i slow motion. Du är något mer beredd på vad som komma skall. En liten del av mig önskar att jag inte brutit mitt löfte. För nu visste jag. Och jag saknar känslan av en litterär käftsmäll. Läsupplevelsen naggades något i kanten. Något. Scenen med den sörjande pappan som gråter ut sin förtvivlan i skogen upplever jag dock som än starkare då jag har Stefan Sauks fantastiska rollprestation på näthinnan. En eloge till honom!

Avslutningsvis vill jag, som en parentes, nämna den s.k. Gardell-debatten, som du kan läsa mer om här. Boken må räknas till nutidshistoria, till modern litteraturhistoria och är ett ytterst viktigt tidsdokument över en tid som vi alla borde ta del av. Men det är Gardells roman. Därför har han all rätt i världen att skriva vad han vill, problematisera det han vill och belysa de delar som han brinner för – eller har jag fel? Bara för att författaren väljer att belysa en sida av historien betyder det nödvändigtvis inte att han ignorerar andras kamp. Han förminskar ingen. Detta är hans uppgörelse. För att citera författaren själv:

”Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.”

Torka aldrig tårar utan handskar avsnitt 3

”Jag gråter faktiskt också varje gång jag ser 3 delen. Jag har vissa scener jag inte kan motstå- den medelålders Benjamin på kyrkogården när han äntligen får komma till Rasmus grav och berätta om hans lidande, och när Paul begravs och de sjunger Mitt enda liv.” (Jonas Gardell)

Det går nog att värja sig, tänkte jag innan programmet började. Är jag beredd så ska nog även jag kunna få kontroll på känslorna. Men jag var inte beredd på vad som komma skulle. Vissa scener kom som en käftsmäll – bara så där PANG! Och vissa scener smög sig på och så fulgrät jag lite till.

TV-serien Torka aldrig tårar utan handskar är slut och som jag misstänkt så kunde jag inte hålla mig borta. Men jag får faktiskt än mer längt till andra och tredje boken då jag är övertygad om att jag får mycket mer då. En större förståelse, fler berättelser och än fler känslostormar att ta mig igenom. Andra delen i romanen finns att förhandsbeställa i december och släpps i januari 2013.

TV-serien har fått en enorm spridning och det snackas om den överallt och bland alla. Ung som gammal. Den berör och upprör – kanske för dess fundamentala innehåll: liv, död och kärlek. Jag snackar om den med vänner, med kollegor, min mor, min syster och med pensionärerna i läsgruppen. Det diskuteras på Twitter, på Facebook och bland bloggar. Nedan två talande exempel från chatten som följde på programmet:

    

Jonas Gardell väcker känslor som ilska, ångest och skam. Han lyckas väcka oss genom en författares förnuft och känsla –  utan romantiserande sentimentalitet. Döden är inte vacker. Det är den sällan utanför filmens värld. Människor handlar fel. Människor förändras. Kärleken är dock vacker oavsett.

Jag stänger in, bäddar in och försöker glömma lite grann och inväntar Torka aldrig tårar utan handskar – sjukdomen.

PS. Det finns så mycket mer att säga. Om manus. Om regin. Om skådespelarinsatserna. Jag får liksom inte riktigt till det. De var dock fantastiska. Jag vill bara packa ihop dem och krama om dem – allihopa. DS.

Vill du läsa mer om Jonas Gardell och Torka aldrig tårar utan handskar kan du göra det här.

Och de nominerade är…

På måndag tillkännages vilka arton böcker som är nominerade till Augustpriset 2012, som delas ut i tre kategorier (skönlitteratur, facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur). Augustpriset tilldelas ”den allra bästa nyutkomna svenska litteraturen” och likt det amerikanska Pulitzerpriset för skönlitteratur och brittiska Bookerpriset är det romanen och inte författarskapet som står i centrum. Om jag har förstått det hela rätt så var detta ursprungstanken med Nobels litteraturpris, men har utvecklats till att handla om en författares hela livsverk. Vill du läsa mer om Augustprisets historia kan du göra det här.

Jag är inte tillräckligt insatt i alla tre kategorier, därför vågar jag mig bara på att gissa vilka som kan nomineras inom kategorin skönlitteratur.

Redan under tiden jag läste Jonas Bruns Skuggland, gick jag och slängde med fraser som ”en typisk Augustprisvinnare”, vilket fick mig att låta så där lagom intellektuell och insatt. Men saken är den att tanken lever fortfarande kvar. Den är värd ett Augustpris i sin unikhet. Läs mer om mina tankar om boken här.

Nästa som jag skulle vilja se och jo, kanske får se som en av de nominerade är Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell. Den är fantastiskt författad, både med förnuft och känsla och är en betydande del av vår nutidshistoria. Läs gärna mer här och här.

Sen blir det svårare för jag inser, i skrivande stund, att jag främst har läst utländska författare det senaste året. Så den sista gissningen utgår ifrån vad jag läst om boken, d.v.s. jag har tyvärr inte läst den själv. Min sista nominering går till Karolina Ramqvists Alltings början – en omtalad och debatterad generationsroman som har haft stor genomslagskraft och som naturligtvis återfinns på min Vill-läsa-lista.

Vilka tror ni blir nominerade?

Skrapar ihop resterna efter Torka aldrig tårar utan handskar

Det är dagen efter igen. Dagen efter Torka aldrig tårar utan handskar del 2 – Sjukdomen och jag försöker att sopa ihop känslorna, som ligger och skräpar på TV-rumsgolvet, för att få ner dem i ett genomtänkt inlägg. Men det är svårt att finna ord. Svårt att finna en röd tråd i mina tankar.

Jonas Gardell varnade i SVT:s chatt efter första avsnittet att “Avsnitt 2 och 3 (liksom i bok 2 och 3) blir det mycket mycket tårar! Mitt hemliga mål – rusig av högmod – är att få en hel nation att äntligen sörja alla de underbara killar som inte fick leva sina liv!” Och nog blev det tårar, krypande ångestkänslor och scener där du inte vågade andas!

Tycker du att del 1 var hjärtskärande, får del 2 beskrivas såsom känslomässigt krossande (kan inte komma på några mindre klichéaktiga ord). Stefan Sauks rollprestation kom som en emotionell storm och lamslog mig. Sorgen den pappan kände kröp upp i soffan hos mig. Men där var så mycket mer: Benjamins ensamhet, känslokalla sjukdomsbesked och smärtsamma sjukdomsbilder som du instinktivt vill värja dig ifrån. Samtidigt är den fylld av kärlek som kontrast till de svåra scenerna – kärlek mellan Rasmus och Benjamin, vännerna och mellan föräldrar och barn.

Jag vill inte berätta så mycket mer för att förstöra något för er som ännu ej sett och för er som väntar in bok 2. Avsnittet ligger på SVT-play här och boken Torka aldrig tårar utan handskar del 2 – Sjukdomen kommer förhoppningsvis ut i januari 2013.