Den indiske tolken – livsavgörande vardagsögonblick

Jhumpa Lahiris Den indiske tolken, består av nio noveller, nio vardagsberättelser i vilka hon visar en säregen förmåga att utgå ifrån till synes triviala situationer och berätta något högst väsentligt. Novellen ”En temporär historia” utgår till exempelvis ifrån ett strömavbrott men utvecklas till ett äktenskap i sönderfall. Eller hur ett nyinstallerat handfat i ett flerfamiljshus kan förändra livet till det sämre, som du kan läsa om i ”En riktig durwan”.

Lahiri har en blandad kulturell bakgrund. Hon är född i London, uppvuxen i USA med indiska föräldrar, vilket är ett återkommande tema i hennes noveller då alla handlar om just indier i USA eller amerikanska indier i Indien. Hur det kan vara att komma tillbaka till sitt födelseland som turist eller att aldrig känna sig hemma i sitt nya land. Att inte räknas som varken indier eller amerikan. Att hamna mitt emellan. Jag drar inte helt osökt trådar till Chimamanda Ngozi Adichies författarskap som i mångt och mycket beskriver samma sak: om saknaden till sitt land, vilsenheten, om att leva som, i hennes fall, nigerian i Amerika och att fastna någonstans mittemellan. Och precis som hos Lahiri så är det främst en modern medelklass som bär huvudpersonen i böckerna.

Min favorit i Den indiske tolken är historien om mr Kapasi, som bär samma namn som boken. Det är en gripande historia och visar på de kulturkrockar som kan ske mellan de utlandsfödda turisterna med indisk bakgrund och den inhemske tolken och guiden mr Kapasi. Ett helt liv av förhoppningar får Lahiri in i en liten novell, vilket visar hur bra novellist hon är.

Jhumpa Lahiri har fått flertalet priset, bland annat Pulitzerpriset, för debuten Den indiske tolken och jag är faktiskt lite lyckligare efter att ha läst hennes novellsamling.

Men ser man på…

Vilken härlig vårfyra vi har att se fram emot från Novellix. Den här gången sätter de samman en kvartett av amerikanska klassiker:  F. Scott FitzgeraldEdgar Allan PoeJoyce Carol Oates och Sylvia Plath. Jag har varken läst Fitzgerald eller Plath (och endast någon enstaka novell av Poe) och med tanke på att Oates är en stor favorit så är det verkligen en fyra att se fram emot.

Den berusande känslan av det perfekta blandbandet

Att få ner en hel värld i en liten novell är en konstart få förunnat. En bra novellist lyckas att på några få rader presentera en intressant historia. En fantastisk novellist är den som lyckas få in ett helt liv. Jhumpa Lahiri är en sådan fantastisk novellist.

Jag efterfrågade tips på bra novellsamlingar från er och fick flertalet finfina tips, bl.a. Bourdouxhe, som ligger och väntar på sängbordet. Lahiri var dock den författare som nämndes flera gånger och jag förstår varför. Jag läser varje dag en novell ur hennes samling Den indiske tolken och blev från första sidan betagen av hennes komprimerade livshistorier. Jag ska försöka hålla mig från att säga så mycket mer då jag tänkte skriva ett inlägg när samlingen är utläst.

Utöver Lahiri läser jag Den lille vännen av Donna Tartt. Jag har med andra ord fått till en perfekt blandning av litteratur att inhalera och söker varje lässtund som jag kan, trots påsklovande familjemedlemmar (ni kanske minns den berusande känslan när man fick till det perfekta blandbandet? Typ så.).

Vad läser ni?

Vad har du för lästips?

Ibland hamnar du i det där litterära ingenmanslandet där du inte kan gå vidare. Den där känslan som infinner sig när du läst en riktigt riktigt bra bok och du har svårt att gå in i nästa. Lite handfallen står man där och sjunker ner i den litterära kvicksanden. För stunden är du övertygad om att du aldrig kommer att läsa en lika bra bok igen. Någonsin. Den bästa är läst. Eller en riktigt gripande bok, som fortsätter krama liv ur hjärtat på dig eller får dig att rysa i obehag, även när du slutat läsa. Läsningen måste helt enkelt få leva en stund till, värka ut och det måste tänkas klart.

Läslusten och läsnyfikenheten pockar dock på din uppmärksamhet och du vet ju att någonstans så borde det finnas en lika häftig läsupplevelse som bara väntar. Då kan det vara perfekt med att bryta med annan slag av litteratur, såsom noveller eller andra korta textsamlingar. För att bokstavligen klippa av den där litterära navelsträngen.

Nu till saken. Jag behöver din hjälp med att finna nya spännande textsamlingar, förslagsvis bra novellsamlingar. Under föregående år läste jag några riktiga guldkorn som jag kan passa på att tipsa om: Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig och Etgar Kerets Åtta procent av ingentingHär hemma har jag Nära hem av Alice Munro och Fel grav och andra berättelser av Kelly Link. Jag tänker även lämna inköpsförslag till det lokala biblioteket om Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank (ja vet jag borde hoppat på novellcirkeln). Men jag behöver fler.

Vad har du för lästips på novellsamlingar eller andra korta texter?

Novellix N° 25 Mammalia

Den unga journalisten och nyblivna mamman Sara träffar den excentriska konstnärinnan Mona och en märklig vänskap uppstår. Det är inte en vänskap som bygger på ömsesidig respekt och tillit utan den verkar vara sprungen ur en obalans i det mänskliga sociala spelet.

Historien tar sin början då Sara ser sitt eget foto på en utställning av Mona och de invecklade vänskapsbanden börjar nystas upp inför läsaren. Novellen slutar ungefär där den börjar; framför fotot på vernissagen och på ytan sett verkar novellen inte handla om så mycket. Men den vill inte riktigt släppa taget och jag har under morgonen finurlat på vad det är som Ulrika Kärnborg egentligen vill säga med sin Mammalia. Vänskapen mellan de två kvinnorna är märklig och den tycks alltid vara beroende av en ojämn maktfördelning dem emellan. Osund för att använda ett konkret ord. 

  ”Vem är du egentligen?”Mammalia framsida
Hon såg forskande på mig och lutade sig framåt. Jag kände hur jag rodnade, smickrad och förvånad på samma gång, obekväm i mina tajta, billiga jeans och min åtsmitande t-shirt med glitter i alla regnbågens färger, en klädsel som fick mig att se ut som en student, liksom för att dölja det faktum att jag var nybliven mor, ett förhållande som gjorde mig så osäker på mig själv att mina händer skakade och som jag så långt det gick tänkte försöka dölja.

Sara är en osäker människa, som till exempelvis ovan citat visar och hon ömsom dras till den expressiva Mona och ömsom stöter bort henne för att stundom försöka efterlikna henne. En intressant novell med andra ord, eftersom den lämnar läsaren med en hel del funderingar. 

Novellix N° 26

Fantasy framsida
Omslag: Lina Ekstrand

Malte Persson är för undertecknad ett tämligen anonymt författarskap. Jag har hört talas om (inte läst) hans Edelcrantz förbindelser som nominerades till Augustpriset 2008, men det är så långt min kunskap sträcker sig. Nu har han för Novellix skrivit en novell som heter Fantasy.

Fantasy är en tämligen annorlunda och experimentell text. Berättarrrösten – en hen, även omskriven som ”en av alla would be-prinsessor” – är högst närvarande och tydlig i texten, vilket till en början faller mig helt i smaken. Du får genom Would be-prinsessan möta Den Sorgsne prinsen, Protagonisten, Antagonisten, Dvärgen och Häxmästaren, som alla på ett eller annat sätt har en historia gemensam i ett havererat filmprojekt: ”Hemligheten”.

Gränsen mellan vad som är verkligt och vad som tillhör filmen och vad som är en del av overkligheten suddas ganska snart ut, vilket gör att jag tyvärr snart tappar intresset. Detta tillsammans med att Would be-prinsessans tydliga röst snart liknas mer vid en monolog än en dialog med de andra personerna i berättelsen gör att jag tappat bort mitt fokus på berättelsen. Novellen blir helt enkelt för experimentell för min smak. Men nog gör den mig nyfiken på Malte Perssons övriga verk.

Trots att jag med en graciös kanonkula slängde mig i novellvågen hos Anna Och  dagarna går, har jag inte läst en endaste novell i år (är det månne en förbannelse som vilar över alla lästema/läsprojekt jag anammar). Skärpning på den! Men nu är jag i alla fall med. Tärningen är kastad!

Novellix knäcker nya idéer

Det finns idéer som är så bra att de är lite smärtsamma att bevittna. Såna där idéer som du önskar att du själv kommit på. Varför kom inte j a g på det?! Som att släppa noveller styckvis som Novellix. Sen kom de på den brilljanta idéen att man kan ha dem som prenumeration. Perfekt julklapp by the way.

Idag fick jag se att de har ett samarbete med Spotify. Via Spotify kan du lyssna på fyra noveller:

Har du ett Spotify-konto så är det bara att sätta igång och lyssna. Själv har jag dock ett inte helt okomplicerat förhållande till ljudböcker, men tycker själva idéen är fenomenal (även om inte just jag är kompatibel med detta litterära medium).

Tre gånger Adichie

Ett författarskap som verkligen talar till mig är Chimamanda Ngozi Adichies. Hon har kommit att kallas ”en av sin generations främsta afrikanska författare” och hon har ett litterärt tonfall som tenderar att fängsla mig då hennes miljöer, personer och starka berättarröst generellt skiljer sig från dem jag är van vid.

Det stora internationella genomslaget fick hon med En halv gul sol, i vilken hon fick hela världen att minnas Biafrakriget som utspelade sig mellan 1967-70. Hon lyckas på ett passionerat, närvarande och nyanserat sätt att fängsla läsaren med sina människoskildringar och med det historiska skeendet (utan att bli historiskt tung och torr). Boken är fascinerande ur flera olika perspektiv och det är svårt att klippa navelsträngen när den är slutläst. I boken får du bland flera möta tvillingsystrarna Olanna och Kainene, den politiskt engagerade Odenigbo, engelsmannen Richard och tjänaren Ugwu. Kriget bryter ut. Hem och familj splittras. Människoödena flätas samman i en fängslande väv.

  Klicka på bilden för att läsa ett utdrag    

”Vackert skriven och till brädden fylld med liv, En halv gul sol är en enastående roman.”  (Joyce Carol Oates)

Lila Hibiskus är hennes egentliga debut men kom ut här i Sverige tre år efter En halv gul sol (2007). Historien är enklare och mindre komplex, men du känner igen Adichies ton. Lila Hibiskus är klart läsvärd och minnesvärd. Samtidigt som Kambilis far Eugene Achike får pris från Amnesty International och skänker stora summor till välgörande ändamål är han en tyrann innanför hemmets fyra väggar. Han håller familjen i ett järngrepp och styr familjen genom religiös oresonlighet och du får ta del av Kambilis kamp för att hitta sig själv. Historien om Kambili och hennes familj griper ett hårt tag om hjärtat. Klicka på bilden ovan eller här för att läsa ett utdrag.

Slutligen så vill jag lyfta Adichies novellsamling Det där som nästan kväver dig från 2011. Att ha en novellsamling av Chimamanda Ngozi Adichie på sängbordet är utöver det vanliga då novellerna visar prov på samma starka språk som i tidigare böcker. Ett språk som får en att hålla andan, känna efter och får läsaren att vara där på plats, t.ex. i ”Äktenskapsarrangörerna” när Chinaza träffade sin make och hon förundrat ser ”Ytterligare en detalj äktenskapsarrangörerna försummat att nämna – munnar som berättade sömnens historia, som kändes smetiga som gammalt tuggummi, som luktade som sophögarna vid Ogbetemarknaden”. Klicka på bilden ovan eller här för att läsa ytterligare utdrag.

Två andra starka noveller är ”En privat angelägenhet” och ”Den amerikanska ambassaden”, i vilka Adichie berättar om sorg, flykt och revolt i Nigeria. Som alla novellsamlingar gör sig novellerna bäst om man läser dem en och en, då och då.

Har du ännu inte läst Chimamanda Ngozi Adichies så kan jag varmt rekommendera att du gör det.

Novell på dropp

Jag försöker ibland att bryta läslunken med noveller. Perfekt att ha när navelsträngen från föregående läsupplevelse är svår att klippa. När du är i en mellan-bok-period. I valet och kvalet. Numer ligger det ofta en novellsamling på sängbordet som jag läser ur lite då och då. En novell i taget. 

Novellformen är en ganska svår genre att bemästra som författare. Det lilla formatet begränsar såväl ordval, tidsperspektiv som innehåll. Nivån kan således variera ganska stort i en novellsamling. Därför är Novellix affärsidé avundsvärt lysande. De ger ut en novell åt gången. De har redan valt ut guldkornen. Den litterära världens version av snabbmat. En liten läsupplevelse i fickformat. Perfekt till tidigt kalla bussturer. Du kan sjunka ner i sätet och mysa in dig i halsduken och börja din dag med ett litterärt uppvaknande.

Tanken är lockande god, men jag åker ju inte kollektivt. Jag kör bil. Det blir därmed svårt, för att inte säga omöjligt, att läsa en novell – hur liten den än må vara. Jag passade därför på att hämta hem tre ljudnoveller från biblioteket. Tanken är smått brilliant! Jag kan inhalera text även när jag kör bil. Eller novell på dropp.

Det fantastiska med de här novellerna är att de är inlästa av författarna själva, vilket bidrar till att man får höra hur de själva har tänkt sig att texten ska låta. Jo det är ”fine”, men jag vill ju kunna pausa, stanna upp, drömma vidare, fundera en stund, läsa om, skumma eller gå tillbaka i texten. Det funkar ju inte när man har ljudbok. Jag tappar istället tråden och intresset och får lyssna om. När jag läser är jag ett med texten och behöver se den för att ta in hela läsupplevelsen. Bilden av texten är en del av hela grejen. Med text alltså.

Dessa noveller var faktiskt lite för bra för att bli ”skumlyssnade” på. De är värda så mycket mer än mitt ointresse. Jonas Karlsson gör visserligen en väldigt bra inläsning av sin novell Spår i snön och jag gillar verkligen hans stämma. Men jag måste fokusera: ”lyssna, lyssna, lyssna” och nu i efterhand minns jag nästan bara snön och hans röst. Johannas Thydells Han tänkte på dem som färger gick mig tyvärr helt förbi då den är väldigt litterär och jag behövde verkligen möjligheten att stanna upp och läsa om och få texten serverat i min takt – få smaka på den lite mer. Här börjar jag känna mig lite obekväm och småirriterad.

Den sista jag lyssnade på var Jonas Hassen Khemiris Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog (lysande titel!) och nu blev jag riktigt förbannad på mig själv. Varför förstöra läsupplevelsen på det här sättet? Jag måste få läsa själv. Det här är ju bra. Egentligen. Jag bara kom av mig i dagdrömmeriet, i rödljuset eller någonstans på motorvägens tristess. För att göra mig lite extra irriterad så är ljudkvaliteten under all kritik. Det låter som att Khemiri pratar i en låda.

Ljudnovellen. Det är inte ditt fel. Det är mig det är fel på. Du är inte rätt format för mig just nu. Jag skulle ha läst dig istället. Förlåt.

Härliga bokomslag

Novellix har släppt åtta nya noveller och jag tror minsann att jag blev lite lyckligare av dessa färgsprakande omslag. Visst är de vackra?

På tal om noveller så har jag lyssnat på tre stycken ljudnoveller och jag har inte ett helt okomplicerat förhållande till formatet. Inlägget om ljudnovellerna kommer troligen upp under morgondagen.