Att tonsätta orden

Det är fascinerande att se hur ord får nytt liv, hittar nya vägar och ny publik. Litteraturen blir på så vis tidlös och gränslös. Jag talar om tonsatt lyrik. Jag har tyvärr inget förhållande alls till Gustav Fröding, men har börjat att bli smått förälskad. Tack vare Mando Diao.

Ett annat exempel är Loney Dears D major, som är en tonsatt dikt (C-dur) av Tomas Tranströmer och översatt av Robin Fulton. Fantastisk!

I skuggan av det magiska tretalet måste jag medge att jag inte hittade ett tredje klipp (av bra kvalité) att lägga in, men jag har funnit en spellista som Måna Degerman har satt samman: Tonsatta dikter

Lagerkvist – my perfect match

På tal om fysisk litteratur. Som sextonåring, fylld till bredden med tonårsångest, hittade jag Lagerkvists diktsamling Ångest från 1916. Det var en ”perfect match” så att säga. Jag vältrade mig litterärt i blod, svärta och tröstlöshet. Det var köttiga sår. Det var blodiga fåglar. Det var rivande ångest. Det var jag.

Andra fann Morrissey. Eller Kent. Jag fann Lagerkvist.