Favoritkärlekspar

Veckans utmaning på Kulturkollo går ut på att berätta om ett favoritkärlekspar, som skildrats i böcker, på scen, på film eller i andra sammanhang. Jag listar kärleksfilmer på Kulturkollo, vilket naturligtvis inkluderar flera favoritkärlekspar. Ett annat par som ligger mig varmt om hjärtat kommer från en bok och efterföljande TV-serie. Inte helt förvånande för er som följt bloggen sedan tidigare: Rasmus och Benjamin ur Torka aldrig tårar utan handskar.

Images2-2012-10-13-tarar704

Rasmus ser på gatskylten att de är på Hornsgatan, och han ser att den sträcker sig raklång åt båda hållen.
”Du är alltså helt ny här i stan?” frågar Benjamin.
”Kan man verkligen säga!” svarar Rasmus och skrattar.
”Vet du inte var du är nu en gång”
Rasmus skrattar igen.
”Nej. Faktiskt inte.”
Rasmus och Benjamin står i snöfallet, som skiljer ut deras röster och tickandet från trafikljuset, men som annars lägger sig som en ljudisolering kring dem och resten av världen.
”Vet du alls vart du ska då?” frågar Benjamin, forftande lika mjukt.
”Nej. Inte egentligen”, erkänner Rasmus, och då ser Benjamin plötsligt nöjd ut.
Som om just det var det svar han ville ha.
”Nå, men då så”, säger han och ler stort. ”Inte jag heller. Kanske vi kan gå dit tillsammans!”
I samma ögonblick slår det över till grönt och tickandets rytm blir hastigare. Rasmus vet inte vart han skall, men kanske för att det är grönt börjar han gå över gatan och Benjamin följer med.
Ur boken

Källa