Bokbloggare mot rasism

Ögonblicket när tre par mörka ögon för första gången förstår ordet kram, genom att läraren lägger sina armar om en av dem, är magiskt! Lyckan i att lära sig ett språk, att göra sin röst hörd och att förstå sina klasskamrater är ovärderlig. Att vi ska hjälpa människor som flyr från krig, svält och nöd är en självklarhet och att få se dessa barn finna sin plats, sin vardag i skolan är en ynnest. Lika självklart är allas lika värde och att ingen ska känna sig dömd på grund av sitt kön, funktionshinder, sin religion, hudfärg, etnisk tillhörighet eller identitet.

Idag går flera bokbloggare samman i en gemensam aktion för att höja våra röster mot rasism. Så jag vill även boktipsa om författare och verk som lär oss mer om att vara människa.

Toni Morrisons De blåaste ögonen är berättelsen om flickan Precola, som växer upp med ett självförakt och vars enda önskan är att få de finaste blåaste ögonen och hur detta skulle fylla hemmet med kärlek istället för hat och våld. Morrison hjälper oss att förstå vad rasism kan göra mot en liten flicka och hennes självbild.

En annan debutroman är Hillary Jordans Mississippi, i vilken du genom sex berättarröster får en stark historia som handlar om den amerikanska södern och dess rasmotsättningar mot slutet av andra världskriget. Hon hjälper oss att förstå att ingen föds som rasist. Du blir det. Du formas och fostras av din omgivning.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram en bok av Jonas Hassen Khemiri, som en vecka efter bombdådet i Stockholm (11/12 2010) skrev ett uppmärksammat debattinlägg i DN – ”Jag ringer mina bröder”. I texten berättar han om känslan av att känna sig utpekad, förföljd och att känna skuld fast där inte finns någon skuld att bära. Att ena stunden vilja gömma sig och för att den andra vägra vara osynlig. ”Ockupera kvarter, ta över gallerior. Gör er maximalt synliga ända tills dom fattar att det finns motkrafter”.

Under hösten 2012 gav Khemiri ut romanen med samma namn Jag ringer mina bröder. Till ytan sett en tunn anspråkslös bok, men ett innehåll som ger en kraftig eftersmak. ”Det är inte en läsning som du packar ihop och lägger bakom dig. Den har en eftersmak. Du tänker. Funderar. Och det väl det som författare vill antar jag. Stanna hos oss. Stämplas in. Jag ringer mina bröder är viktig på flera plan – så läs den. Tänk på den.” Khemiri tvingar oss att tänka. Läs mer om den här.

I Bokbloggare mot rasism tillhör jag de privilegierade, d.v.s. de som inte utsätts för rasism. Jag kan därför inte sätta ord på hur detta känns hos en människa eller hur detta gräver hål i ens inre eller hur det är att bära på en rädsla att bli dömd på grund av min hudfärg. Jag kan dock uppmana alla att läsa på, att lyssna och att försöka förstå. Därför detta inlägg och dessa boktips.

Color print of human hands

#bokbloggaremotrasism #jagärintesverigedemokrat

Annonser