Det grå fängelset av Curtis Dawkins

Idag recenserar jag Det grå hotellet av Curtis Dawkins på Kulturkollo. Det är en samling noveller som skildrar den hårda världen och vardagen innanför fängelsemurarna i ett amerikanskt fängelse. Författaren är själv en livstidsdömd fånge, vilket gör att jag ifrågasätter min egen läsning av boken. På vilket sätt kan du läsa på Kulturkollo.

Du får i novellsamlingen möta ett brett utbud av karaktärer och skildrat vad den monotona ledan kan göra med människan. Författaren skriver med ett sinne för detaljer och beskriver en värld som – lyckligtvis – få av oss har erfarenhet av.

Är du fast lille vän?

Ny vecka och nytt tema på Kulturkollo. Denna veckan är det jag som håller i trådarna och försöker mota in flocken i fållan. Temat för veckan heter ”Fångad, fängslad och fjättrad” och handlar om ofrihet av alla de olika slag. Ni kommer att få läsa om såväl fysiskt fängelse som mentalt frihetsberövande. Temat kan tolkas vitt och brett – stort och smått. Vad förenar Agnes Gerner, Mats Strandberg och Curtis Dawkins?

Välkommen att följa våra tankar på Kulturkollo och missa inte morgondagens veckoutmaning.

Rökridå av Krysten Ritter

När jag hörde att Krysten Ritter skulle ge ut en roman fick jag helt orimligt höga förväntningar på denna. Jag har ingen aning om vem Krysten Ritter är utanför TV-skärmen – min bild av henne är Jane och Jessica. Karaktärerna Jane Margolis i Breaking Bad och Jessica Jones i TV-serien med samma namn. Helt orimligt!

Jag får med andra ord under läsningens gång medvetandegöra detta för mig själv och läsa boken för vad den är – oberoende av vem som författat den. Detta är dock inte helt lätt då huvudpersonen i Rökridå – Abby Williams – påminner mycket av såväl Jane som Jessica. Hon är något av en anti-hjälte som på något sätt tvingas in i en situation som hon helst velat undvika. Abby dricker för mycket och försätter sig själv i flertalet destruktiva situationer och är så där (härligt) socialt trubbig.

Abby återvänder till sin barndomsstad Barrens, Indiana, en plats hon har tillbringat varje dag under de senaste tio åren att fly ifrån. Abby är en miljörättsjurist i Chicago. Hon är framgångsrik men inte lycklig. Hon plågas fortfarande av hennes mammas död, minnena av skolkamraterna som trakasserade henne, hennes våldsamma pappa och alla slags dysfunktionella biverkningar som följer av livet i en småstad.

Det är jobbet som gör att hon återvänder till Barrens då det kommer signaler om att den stora industrin – som på många sätt håller den lilla staden vid liv – har en del miljömässiga fuffens för sig. Utöver det professionella har Abby en fix idé som hon har haft svårt att släppa: vad hände egentligen med hennes barndomsvän Kaycee Mitchell, som bara försvann från staden i svallvågorna efter en serier händelser. Skönjar månne Abby en koppling mellan Optimal och Kaycees försvinnande?

Tillbaka i Barrens tvingas hon också göra upp med sitt förflutna då hon möter såväl småstadsmentaliteten som sina antagonister igen. Känns det igen? Ja, jag skulle tro det. Det är inte en vansinnigt originell idé och den blir således inte vansinnigt spännande. Jag tänker Erin Brockovich, jag tänker Mean Girls – en skvätt småstadsskildring alá True Blood.

Men bortsett från den något förutsägbara storyn så skriver Krysten Ritten med ett rappt språk i korta kapitel – inget att invända mot Rittens språkliga förmåga. Extra plus också för Abby Williams då jag har en förkärlek för söndriga men ändock självständiga huvudkaraktärer, som går utanför normen – vilket förklarar min kärlek till tidigare nämnda Jane och Jessica. Dessutom förekommer ”the game” och high school-dramat som påminner mycket om dagens övergrepp som sker på diverse sociala medier. Jag gillar också Rittens relationsbygge och hur det blir alltmer omöjligt för Abby- och således oss – att veta vem hon egentligen kan lita på.

Sammanfattningsvis en intressant debut och om Krysten Ritten kan komma på en något mer originell handling till hennes – förhoppningsvis – kommande roman, så vill jag läsa också den.

Författarporträtt: Bailey Taylor
Bokomslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design

En novell av Simone de Beauvoir

Det är Paris-tema på Kulturkollo. Personligen har jag dock ingen anknytning till Paris – jag har aldrig varit där och jag läser tämligen begränsat med fransk litteratur. Åh fick dra efter andan när jag i detta nu påminns av Éléonore Merciers brutala Han bara slog och slog. 

Simone de Beauvoir må vara mest känd för Det andra könet, men hon har även skrivit skönlitteratur och essäer och jag har läst och recenserat en av hennes noveller: Marcelle från 1937. Den är hämtad ur novellsamlingen Quand Prime le Spirituel, som består av fem berättelser om en liten krets unga kvinnor i 20-talets Paris.

Läs recensionen här.

Want to read eller om man vill plågsamt vänta

Har man några minuter över så slöklickar man runt på Goodreads. Och om man slöklickar runt på Goodreads kan man få upp ögonen för kommande böcker av författare som man gillar. Det är ju bara det där kruxet med att invänta översättning. Men vad vet väl jag – ibland kan det gå fort (och ibland inte och ibland blir väntan förgäves). Hur som haver – jag har fått upp ögonen för några boksläpp att se fram emot.

Antologin Not That Bad: Dispatches from Rape Culture med Roxane Gay som redaktör.  Gay samlar tidigare publicerade texter som handlar om att leva i en värld där kvinnor möter trakasserier, våld och aggressioner och ”where they are ‘routinely second-guessed, blown off, discredited, denigrated, besmirched, belittled, patronized, mocked, shamed, gaslit, insulted, bullied’ for speaking out.” En essäsamling där såväl etablerade skribenter som debutanter ingår.

Jag har sedan tidigare läst Roxane Gays Bad feminst och har Hunger på att-läsa-listan.

För drygt en månad sedan läste jag Angie Thomas The Hate U Give och blev helt ”blown away”. Jag har knappt återhämtat mig från den fantastiska läsupplevelsen så är hon på gång med en ny roman: On the Come Up.

Sextonåriga Bri drömmer om att bli sin tids främsta rappare, vilket inte är en helt långsökt dröm då hon är dotter till en legendarisk underground-rappare. När hennes mamma förlorar jobbet och hemlösheten ”stirrar dem i ansiktet”, så beslutar sig Bri för att lyckas.

Slutligen ett boksläpp som fick mig att dra något efter andan är Gun Love av Jennifer Clement. Hennes En bön för de stulna var en omskakande läsning, som jag fortfarande – tre år senare – tänker på. Senast idag tipsade jag faktiskt om den.

Gun Love handlar om Pearl och hennes mamma, som gjorde valet att lämna resten av familjen bara några veckor efter att Pearl föddes. De bosätter sig på en parkeringsplats utanför en s.k. trailer park. ”All around them, Florida is populated with gun owners–those hunting alligators for sport, those who want to protect their families, and those who create a sense of danger.” Mig veterligen är denna ren fiktion medan En bön för de stulna bygger på tio års intervjuer av mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser.

Memorys bok av Petina Gappah

Petina Gappah är författare från Zimbabwe men bor idag i Genève där hon är verksam som advokat på en internationell organisation. Jag har tidigare läst hennes novellsamling Sorgesång för Easterly, vilket var hennes litterära debut (2010) men den har förblivit obloggad. Memorys bok är den andra boken som jag läst som en direkt följd av tipsande från fellow boknördar på lästreatren i Varberg. Denna gången var det Linda, som lockade mig till läsning.

Memory är en ung kvinna som sitter i dödscell i kvinnofängelset i Harare, Zimbabwe. Hon skiljer sig från sina medfångar på flera vis – hon är bildad och därmed privilegierad, och hon är albino. Dessutom är hon den enda av dem som är dömd på mord. Mord på Lloyd Hendricks, den vite man som tagit hand om Memory sedan hon var liten. Lloyd Hendrick, som är den man som hennes föräldrar sålde henne till som nioåring.

Memorys bok är Memorys egna tankar och minnen som hon nedtecknar i en anteckningsbok. En samling minnen som hon hoppas kommer att ge henne upprättelse samtidigt som att det är hennes sätt att bearbeta allt som har hänt henne.

Från början är det en tämligen distanserad Memory vi får möta, men allt eftersom öppnar hon upp sig allt mer. Hon berätta om att växa upp med en psykiskt sjuk mor, en far som hon beundrade och om att växa upp som albino i ett samhälle där folktron fortfarande är högst närvarande. Barndomen och inte minst den ekomiska transaktionen mellan Lloyd och hennes föräldrar har präglat henne djupt.

Memorys bok handlar om familjehemligheter, om utanförskap och identitet. Men också om klass och ras och hur Memory utmanar sterotyper då hon vid en snabb blick kan tas för vit. Hon möter också rädsla och människor som är övertygade om att hon besitter magiska förmågor eller att hennes hudfärg är ett straff riktat mot familjen. Jag berörs mycket av Memorys historia, inte minst om de minnen från hennes barndom när hon fortfarande bodde hos föräldrarna.

Petina Gappah låter oss på ett lågmält och intressant sätt bena upp vad som egentligen har hänt Memory och visar både för oss och för Memory själv hur förrädiska minnen kan vara. En såväl fin som tragisk historia som går direkt in i hjärtetrakten.

Författarporträtt:  Marina Cavazza
Bokomslag: Sara R. Acedo

And everybody knows about Mississippi goddam

Veckans tema på Kulturkollo är Divor och dämoner och handlar om allt från Ingmar Bergman och hans dämoner till Berit Nilsson och Elton John. Själv har jag idag skrivit om en ikonisk och geniförklarad sångerska och pianist: Eunice Kathleen Waymon, mer känd som Nina Simone. För att lära mig mer om denna mytomspunna kvinna har jag sett dokumentären ”What Happened, Miss Simone?”, som finns på Netflix. Läs vad jag tycker och tänker här. 
Alabama’s gotten me so upset
Tennessee made me lose my rest
And everybody knows about Mississippi goddam
Can’t you see it
Can’t you feel it
It’s all in the air
I can’t stand the pressure much longer
Somebody say a prayer
Alabama’s gotten me so upset
Tennessee made me lose my rest
And everybody knows about Mississippi goddam
This is a show tune
But the show hasn’t been written for it, yet
Hound dogs on my trail
School children sitting in jail
Black cat cross my path
I think every day’s gonna be my last
Lord have mercy on this land of mine
We all gonna get it in due time
I don’t belong here
I don’t belong there
I’ve even stopped believing in prayer
Ur Mississippi Goddam av och med Nina Simone