Kyss mig lycklig

Sofia Rapp Johanssons Kyss mig lycklig (2012) är en tämligen annorlunda bok. Annorlunda på ett bra sätt. Texten är svår att genrebestämma då den är en blandning mellan roman och lyrik. En roman skriven på lyrik helt enkelt. Det är mycket svärta, vemod och smärta. Men också kärlek och korta men intensiva ögonblick av lycka.

Jag skulle hellre ha lagt mej ner och smakat döden

Jag skulle lagt min hand

på din hud

och följt dina konturer du är så tjusig du gör mej knäsvag

jag svär att jag dör för dej

Om du bara ber mej

Livet rusar i Fija. Och droger. Mycket droger. Livet handlar om att hitta någonstans att sova, något att äta och kärleken. Kärleken till honom och kärleken till drogerna.

Språket är en utmaning. En fantastisk sådan enligt mig, men den passar nog inte alla. Lite känsla för lyrik måste du nog ha för att ta dig igenom romanen. Orden flödar utan punkt och du sveps bara med. Lyriska stycken av kärlek varvas med journalanteckningar från psyket, polisen och akutmottagningar.

Mitt i all tragedi, mitt i psykbryten, i skenande drogrus, i överdoser, psykoser och hemlösa vrår så är det en kärlekshistoria. Och mitt i all svärta lyser Kyss mig lycklig av ljus.

Älskling om du skär av min pulsåder ska jag älska dej till döden